Aktualitetsdebatt om utrikespolitiken

20.10.2015 kl. 15:00
Gruppanförande tisdag 20.10 2015 hållet av ledamot Stefan Wallin

Värderade talman,
 
Det är med mycket motstridiga känslor jag i denna aktualitetsdebatt kommenterar den finländska utrikespolitiken. Visst kan man hitta ljuspunkter då man betraktar säkerhetspolitiken och kanske en mer ansvarsmedveten attityd när det gäller flyktingströmmarna i Europa.
Men vilken bild får man av Finland då regeringen väljer att nästa år skära ned biståndsbudgeten med 330 miljoner euro? Har man alls begrundat vilka länder vi sällar oss till då vi går ned till en biståndsnivå som motsvarar bara 0,35 procent av BNP?

 
Bästa beslutsfattarkolleger,
 
Vi bör också inse vad regeringens flagranta ingrepp i biståndsbudgeten konkret betyder. Den snabbaste effekten av nedskärningen är att Finland drastiskt minskar på stödet till medborgarorganisationer som gör ett viktigt arbete och på våra andelar i FN:s olika underorgan.
Hur täcks regeringen säga att biståndspolitiken fokuserar på kvinnor och barn då 70 procent av de resurser vi ger till UNICEF bara klipps bort?
När det gäller internationellt anseende kommer Finland att betala ett dyrt pris för denna inåtvända politik. Det är bara att glömma våra förhoppningar om en plats i säkerhetsrådet som ännu för något år sedan var inom räckhåll. 
 

Värderade talman,
 
Det är helt klart att de säkerhetspolitiska utmaningarna för Finland är större idag än bara för några år sedan. Situationen i Ukraina och Rysslands annektering av Krim skapar nya spänningar som märks i våra närregioner.
Vi behöver tydlighet och beslutsamhet i vår utrikespolitik, men också aktiv diplomati. Finland ska vara en aktiv part i EU:s front utåt. Det hindrar oss inte att vara i dialog med Ryssland. 
Läget kring Östersjön har förändrats till det sämre – det är ett faktum som är helt onödigt att förneka. Redan nu vet vi att större resurser har satts på gränsbevakningen. Det ska inte råda något tvivel om att Finland inte accepterar några gränskränkningar vare de sker i luften eller till havs.
Naturligt är att vi fördjupar och stärker samarbetet med Sverige. Det är ett ömsesidigt intresse som båda länderna har att vinna på. I regeringens försvarspolitiska redogörelse bör man göra upp en vägkarta hur vi avancerar i samarbetet med Sverige och vilka åtgärder det kräver.

Utrikespolitiskt är det skäl att lyfta fram det nordiska samarbetet – inte bara för den här regionen, utan också för vårt arbete globalt.

Vi har även orsak att noga följa med den islossningen som håller på att ske när det gäller Sveriges inställning till Nato. Jag vill påstå att Finland och Sverige organiskt hör samman när dessa beslut ska fattas. Mot den bakgrunden kommer den Nato-utredning som görs i samband med regeringens utrikespolitiska redogörelse mycket läglig.

Vi kan inte stå handfallna och oförberedda ifall en ny svensk regering efter 2018 börjar förbereda en anslutningsprocess. Därför behöver vi en kontinuerlig substansdebatt om Finland och Nato.


Värderade talman,
 

Invandringen till följd av läget i Syrien och Irak sätter tryck också på vårt land. Nu behövs god finländsk pragmatism att agera i krislägen. Det ligger i allas intresse att samhället nu på bred front satsar på integrationen.

På den internationella arenan är det inte likgiltigt hur Finland agerar. Att Finland i Europeiska rådet röstade blankt i flyktingfrågan gjorde att Finland placerade sig i fel sällskap, nära Ungern och andra stater som är kända för sin mycket avoga inställning.

Det var ett uppenbart avsteg från hur vårt land brukar agera och vår traditionella ståndpunkt att vara med i EU:s kärna.

I oroliga tider är det viktigt att stödja respekten för FN och internationella konventioner. Finland borde i sin utrikespolitik signalera att flera länder förbinder sig till dem. Exempelvis Turkiet, som har axlat ett stort ansvar när det gäller mottagandet av flyktingar, bör fås med i dialog om de människorättsbrister som finns i landet.

 
Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00