Rasism och hatprat måste bekämpas på bred front

17.10.2015 kl. 08:00



Riksdagen diskuterade rasism och hatprat i onsdags. En debatt som man helst av allt hade sett att inte skulle behöva föras i Finland år 2015.

Det är länge sedan Martin Luther King höll sitt berömda tal ” I have a dream” i Washington vid foten av Lincoln monumentet. Mycket har också hänt i världen efter det. Men ett faktum är att det finns rasism i Finland och att samhällsklimatet under senare tid blivit strängare. Därför var också debatten nu i riksdagen viktig.

 

Då vi tittar på läget i Europa, kan vi säga att tolv procent av all EU-medborgare identifierar sig själva tillhörande en grupp som blir eller riskerar att bli diskriminerad. Diskriminering p.g.a. etnicitet uppfattas generellt bland alla EU-invånare fortfarande som den klart vanligaste formen av diskriminering. 64 procent av de som svarat på en EU-enkät uppskattar att etnisk diskriminering är utbredd. Det är en ökning med 8 procent sedan 2012!

De finska siffrorna är ingalunda smickrande, tvärtom i regel några procentenheter högre än EU-medeltalet. Finland är alltså inte någon ”modellelev” vad gäller attityder och medborgarna uppfattar att diskriminering är allmänt förekommande.

 

Hatbrottens antal år 2014 var 822. Lite över 80 procent av dem hade rasistiska motiv. Därtill skall vi minnas att hatbrott på nätet ökat och att det finns ett stort mörkertal. Med de sociala mediernas frammarsch, har tyvärr också omgivningen för hatbrott och rasism utökats med en ny arena, där man dessutom kan uppträda anonymt. Det här är ett problem, och polisens resurser att undersöka all den brottslighet som sker via nätet är begränsade. Ett faktum är också att många kvinnor och flickor utsätts för trakasserier och hatprat på nätet. En mycket obehaglig utveckling i sig.

 

V kan alla bidra i arbetet mot rasism och hatprat. Det är nolltolerans som gäller. I våra olika roller som beslutsfattare, som vänner, som grannar och som arbetskamrater behöver vi vara tydliga i vårt allmänna fördömande av rasism och främlingsfientlighet. Samtidigt är det minst lika viktigt att vi i vår vardag reagerar när vi ser att någon blir utsatt för rasistiska påhopp eller hatprat.  Att motarbeta rasism kräver civilkurage och en vilja att stå upp för en annan människa.  För oss beslutsfattare betyder det också, för att vi skall vara trovärdiga, att vi måste skrida från ord till handling och genom konkreta åtgärder visa att alla är lika värda. Här har vi riksdagsledamöter och politiska partier ett stort arbete framför oss. Det är bra att samtliga partier och riksdagsgrupper nu förnyat sin förbindelse att följa den Europeiska delkarationen mot rasism. Men nu gäller det också för de enskilda riksdagsledamöterna och partierna att i den framtida verksamheten, i sitt sätt att tala, att argumentera, att diskutera på nätet, se till att man också följer grundbudskapet i deklarationen. Vi behöver också arbeta för att vi utåt ska ge en bild av att vi är det icke-rasistiska och toleranta land vi vill vara.

 

Som justitieminister i den förra regeringen hade jag glädjen att få föredra vår nya diskrimineringslag. Det som vi nu måste fortsätta jobba med är mänskors attityder. Det är skäl att påminna oss alla om Martin Luther Kings budskap ” Jag har en dröm att en dag ska mina fyra barn inte bli bedömda på grund av sin hudfärg, utan utgående från arten av deras personlighet”

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30