Förhandlingarna borde ledas av en kvinna

12.09.2015 kl. 08:48
Svenska folkpartiet delar åsikten att statsminister Sipilä borde nu kalla in en utomstående kraft som utredningsman för att lösa de upptornande konfrontationerna på arbetsmarknaden. Däremot ifrågasätter SFP huruvida riksdagsledamot Ihalainen är rätt person att sköta uppdraget i ljuset av den egentliga problematiken.

- Läget är mycket allvarligt. Det sista vårt land är betjänt av just nu är en ny strejkvåg som lamslår samhället. Nu behövs akuta insatser över partigränserna. Regeringen gör klokt i att låta en opartisk aktör ännu en gång granska om det finns förutsättningar att enas om ett samhällsfördrag, säger Anna-Maja Henriksson och Carl Haglund, gruppordförande respektive partiordförande i SFP.

 

SFP bedömer att det finns en krismedvetenhet i samhället och många inser att arbetsmarknadsreformer behövs för att ekonomin, och därmed välfärden, inte ska backa ytterligare. SFP anser dock att männen nu misslyckats med att hitta en lösning som kan godkännas av alla parter.

 

- Lauri Ihalainen är en betrodd kraft i arbetsmarknadsfrågor, men i regeringens förslag blir de kvinnodominerade branscherna lidande och dessa beslut har fattats av män. För att åtgärda denna snedvridning borde förhandlingarna ledas av en kvinna som känner till de branscher som enligt regeringens förslag skulle få ta de största smällarna. Vi föreslår att förhandlingarna istället skulle ledas av t.ex.

riksförlikningsman Minna Helle eller Suvi-Anne Siimes från pensionsförsäkrinsgbolagens intresseorganisation. Dessa båda har gedigen erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor samt de utsatta kvinnodominerade branscherna, konstaterar Henriksson och Haglund.

 

SFP inser att för att vända den nedåtgående ekonomiska trend i landet så tvingas vi alla ge avkall på något. Genom att enas om ett samhällsfördrag garanterar vi bäst att åtgärderna slår ut mest rättvist.

Därför tycker SFP att statsminister Sipilä bör ta sitt statsmannaansvar och inse att samhället behöver förhandlingar och inte strejker.

 

 

Tilläggsuppgifter:

Anna-Maja Henriksson 050 512 2377

Carl Haglund 050 521 7379

 

Haglund, Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00