Sannfinländarna – att vara i regering och opposition samtidigt

31.08.2015 kl. 08:19
”Skicka flyktingarna till Åland”. Min riksdagskollega Teuvo Hakkarainen vet hur man får rubriker. Det är inte heller första gången som den goda Teuvo tar Åland som exempel. Senast var det homosexuella och somalier som han ville flytta till Åland.

Jag har stött på Teuvo flera gånger i riksdagens café men aldrig hört honom tala i plenisalen. Han verkar föredra att kommunicera via sociala medier där han gör sina frejdiga uttalanden, som framförallt är pinsamma och sorgliga. Till och med Sannfinländarnas gruppledare Sampo Terho, som jag känner bra från tiden i Bryssel, hade i lördagens Nya Åland svårt att förklara Teuvo Hakkarainens uttalande. Det verkade som han, som de allra flesta, också skämdes. Det var bara återigen dags att konstatera att Teuvo är Teuvo.

 

Teuvo Hakkarainen är dock inte den enda som kan fixa rubriker. En annan riksdagskollega, Olli Immonen, uppmanande tidigare i sommar (vilket jag skrev längre om 3 augusti i Nyan) i praktiken till raskrig då han i samband med årsdagen av norska Utöya-tragedin skrev att han uppmanar till kamp för en sann sannfinländsk nation. Det är inte många som drömmer om en sådan, men det ger naturligtvis stora rubriker.

 

Det intressanta var dock att se hur Sannfinländarna hanterade frågan. Ingen i Sannfinländarnas ledning tog tydligt avstånd från Immonenen. Partiledaren och utrikesminister Timo Soini duckade och sa att det är riksdagsgruppen som måste hantera frågan. På så vis undvek han att ta avstånd från någon av partiets falanger och riskera en splittring. Väl i riksdagsgruppen sa Immonenen att han kommer att ta en två månaders timeout, för att på så vis kunna rädda gruppen från att behöva ta avstånd från honom. Parallellt publicerade Matti Putkonen från Sannfinländarnas partikansli en lista över personer som ”förtalat och skymfat” partiet. Med på den var andra partiers politiker, statsvetare och journalister.

 

Fredrik Guseff, chef på tankesmedjan Svenska bildningsförbundet, konstaterar i en blogganalys att listan tjänar ett viktigt syfte eftersom den sänder en stark signal till de sannfinländska väljarna, vilka de inte ska lita eller lyssna på. Guseff konstaterar också att Sannfinländarna har allt intresse att fortsätta ha främlingsfientligheten högt upp på agendan eftersom det flyttar fokus från frågor som Sannfinländarna inte vill ha ljus på. Att folk skrattar åt ett nytt utspel av Teuvo Hakkarainen är bättre för Sannfinländarna än att media lyfter upp vad Sannfinländarna på riktigt har gjort i regeringen.

 

I regeringen har Sannfinländarna nämligen just varit med och beviljat ett 86 miljarder Euros stödpaket till Grekland. Vem hade trott det innan valet. Sannfinländarna har också, trots flyktingkritiken, i regeringen godkänt att Finland ska vara med och solidariskt ta sitt ansvar med de andra EU-länderna i flyktingkatastrofen. Sannfinländarna är också med och godkänner en budget som skär i den basservice partiet svurit till väljarna att försvara. Man verkar dock mån om att väljarna inte ska se de besluten.

 

Bekymret för Sannfinländarna är att kunna vara i regering och opposition samtidigt. Det är i det ljuset man ska se de här uttalandena som får stora rubriker.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15