Sannfinländarna – att vara i regering och opposition samtidigt

31.08.2015 kl. 08:19
”Skicka flyktingarna till Åland”. Min riksdagskollega Teuvo Hakkarainen vet hur man får rubriker. Det är inte heller första gången som den goda Teuvo tar Åland som exempel. Senast var det homosexuella och somalier som han ville flytta till Åland.

Jag har stött på Teuvo flera gånger i riksdagens café men aldrig hört honom tala i plenisalen. Han verkar föredra att kommunicera via sociala medier där han gör sina frejdiga uttalanden, som framförallt är pinsamma och sorgliga. Till och med Sannfinländarnas gruppledare Sampo Terho, som jag känner bra från tiden i Bryssel, hade i lördagens Nya Åland svårt att förklara Teuvo Hakkarainens uttalande. Det verkade som han, som de allra flesta, också skämdes. Det var bara återigen dags att konstatera att Teuvo är Teuvo.

 

Teuvo Hakkarainen är dock inte den enda som kan fixa rubriker. En annan riksdagskollega, Olli Immonen, uppmanande tidigare i sommar (vilket jag skrev längre om 3 augusti i Nyan) i praktiken till raskrig då han i samband med årsdagen av norska Utöya-tragedin skrev att han uppmanar till kamp för en sann sannfinländsk nation. Det är inte många som drömmer om en sådan, men det ger naturligtvis stora rubriker.

 

Det intressanta var dock att se hur Sannfinländarna hanterade frågan. Ingen i Sannfinländarnas ledning tog tydligt avstånd från Immonenen. Partiledaren och utrikesminister Timo Soini duckade och sa att det är riksdagsgruppen som måste hantera frågan. På så vis undvek han att ta avstånd från någon av partiets falanger och riskera en splittring. Väl i riksdagsgruppen sa Immonenen att han kommer att ta en två månaders timeout, för att på så vis kunna rädda gruppen från att behöva ta avstånd från honom. Parallellt publicerade Matti Putkonen från Sannfinländarnas partikansli en lista över personer som ”förtalat och skymfat” partiet. Med på den var andra partiers politiker, statsvetare och journalister.

 

Fredrik Guseff, chef på tankesmedjan Svenska bildningsförbundet, konstaterar i en blogganalys att listan tjänar ett viktigt syfte eftersom den sänder en stark signal till de sannfinländska väljarna, vilka de inte ska lita eller lyssna på. Guseff konstaterar också att Sannfinländarna har allt intresse att fortsätta ha främlingsfientligheten högt upp på agendan eftersom det flyttar fokus från frågor som Sannfinländarna inte vill ha ljus på. Att folk skrattar åt ett nytt utspel av Teuvo Hakkarainen är bättre för Sannfinländarna än att media lyfter upp vad Sannfinländarna på riktigt har gjort i regeringen.

 

I regeringen har Sannfinländarna nämligen just varit med och beviljat ett 86 miljarder Euros stödpaket till Grekland. Vem hade trott det innan valet. Sannfinländarna har också, trots flyktingkritiken, i regeringen godkänt att Finland ska vara med och solidariskt ta sitt ansvar med de andra EU-länderna i flyktingkatastrofen. Sannfinländarna är också med och godkänner en budget som skär i den basservice partiet svurit till väljarna att försvara. Man verkar dock mån om att väljarna inte ska se de besluten.

 

Bekymret för Sannfinländarna är att kunna vara i regering och opposition samtidigt. Det är i det ljuset man ska se de här uttalandena som får stora rubriker.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00