Presidentvalet i USA

08.08.2015 kl. 16:51
För en dryg månad sedan var jag på en resa till USA. Jag skulle till Washington D.C. men passade på att åka ett par dagar innan för att hinna träffa gamla vänner i Columbus, Ohio. En av mina vänner där är nuförtiden medlem av den amerikanska kongressen och jag frågade på skoj när vi kommer att få se honom i presidentvalet.

Han skojade tillbaka och konstaterade att i detta val kommer han vara den enda republikanska politikern som inte ställer upp. Det republikanska kandidatantalet är nämligen så stort att inte alla kandidater ryms med i valdebatterna.

 

Igår morse, vår tid, drabbade de tio - enligt gallupundersökningar - främsta republikanska kandidaterna ihop för en första TV-sänd debatt. Debatten hölls i Cleveland, Ohio där republikanerna också kommer att hålla sitt partikonvent nästa år och formellt utse sin kandidat.

 

Den stora frågan på förhand var hur Donald Trump skulle hantera debatten. Många aktiva republikaner är inte överförtjusta över den frispråkiga miljardärens intåg på den politiska arenan. Hans minst sagt frejdiga debatteknik där han förnedrar både kvinnor och latinamerikaner har skapat oro i de republikanska leden. Det republikanska etablissemanget menar att desto längre ”cirkus Trump” får hålla på, desto mer avskräcker han mittenväljare och förstör på så vis chanserna att en republikan kan vinna det riktiga presidentvalet.

 

Om republikanerna har ett stort antal kandidater är läget nästan det helt motsatta i det demokratiska lägret där Hillary Clinton i praktiken är ensam kandidat. Den enda som eventuellt kunde ge Clinton en match om nomineringen är vice president Joe Biden, men desto längre han väntar med att ge besked desto svårare blir det.

 

Den 1 februari nästa år kör det igång på riktigt då det är det första primärvalet i delstaten Iowa. Efter det kommer delstater i tur och ordning genom primärval utse sina representanter till partikonventen som väljer presidentkandidater. Den 8 november är sedan den egentliga valdagen.

 

Utmaningar för USA:s nästa president saknas inte. Medan den privata ekonomin växer och tillväxttakten och antal jobb som skapas sker i avundsvärd snabb takt i jämförelse med Europa, är det stora utmaningar för den offentliga ekonomin med ett växande budgetunderskottet. Den kanske största utmaningen blir ändå att minska på splittringen mellan partierna i kongressen och få demokrater och republikaner att återigen kunna samarbeta inom olika frågor.

 

Nuvarande konflikt mellan partierna där det i princip är omöjligt för en demokrat att samarbeta med en republikan ter sig för mig som utomstående betraktande ålänning som mycket märklig. En republikan från New York har antagligen mycket mer gemensamt med en demokrat från New York än en republikan från Alabama. Ändå så gör partibeteckningarna att man nu inte samarbetar med varandra. Det här paralyserar amerikanskt beslutsfattande vilket inte är bra.

 

Som ledamot av riksdagens vänskapsgrupp mellan Finland och USA ser jag fram emot att följa presidentkampanjen i USA och att samarbeta med nästa administration oavsett vilken partibeteckning den får. Jag har goda vänner i både demokraterna och republikanerna. Det är min förhoppning att de efter valet också kunde bli bättre vänner sinsemellan så att amerikansk politik kunde bli mer dynamisk igen. Det skulle både USA och vi behöva eftersom vi delar många globala utmaningar tillsammans.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30