Det goda livet finns i den trygga vardagen

05.07.2015 kl. 09:08
Riksdagen har tagit paus från lagstiftningsarbetet. De sista omröstningarna om tilläggsbudgeten gick av stapeln i tisdags. För mig blir det den första längre ledigheten på fyra år. Som minister har man i princip rätt till 30 dagars semester, men i praktiken har det varit omöjligt att hålla en så lång ledighet under min tid som justitieminister.

Så nu ser jag fram emot att få varva ner och koppla av ordentligt. Samtidigt ger sommaren också stora möjligheter att träffa mänskor från när och fjärran. Det tänker jag också ta vara på. Jag trivs ute bland folk och det förtroende vi som ledamöter har fått av folket handlar ju också om att lyssna, vara närvarande, resonera och fundera hur vi ska utveckla vårt gemensamma samhälle, vilka spelregler vi behöver, vad vi klarar oss utan, hur vi kan verka för att sporra till företagsamhet och nyskapande mm. I grunden handlar det ju om att ge förutsättningar för var och en, såväl liten som stor, till det goda livet. Och det goda livet finns ofta i den trygga vardagen.

När jag tänker tillbaka på min barndoms somrar, är det just känslan av trygghet som kommer främst. Fastän jag förlorat min far som väldigt liten, och min mor var ensam med oss sju syskon, och vi var utan båt, betvivlade jag aldrig att vi inte skulle kunna komma ut till sommarstugan på Mässkär. För det fanns alltid släktingar och grannar som ställde upp, och så fanns där lotsarna och sjöbevakarna. Idag skulle vi säga att det var det starka sociala kapitalet som delvis var med och skapade den trygghet jag fick känna. Mänskor brydde sig och man var mån att hjälpa där det behövdes. Låt mig också säga det, att jag sedan barnsben burit flytväst i båten. Världens mest naturliga sak. Som att sätta på bilbältet i bilen. Den första flytvästen jag hade var av märket Måsungen, och faktum var att vi tillsammans med min bror fick ta hand om en liten måsunge som kommit bort från sin mamma. Idag är jag inte mera lika fascinerad av måsarna och jag har stor förståelse för den uppgivenhet man känner i t.ex. Fäbodaviken, där måskolonien håller på att ta  över. En lösning som möjliggör för mänskor att fortsätta leva det goda livet också i Fäboda, behövs. Här är våra myndigheter i en nyckelposition och medborgarna har rätt att förvänta sig dialog och konkreta förslag till åtgärder.

Idag går mina tankar också till alla dem runt om i världen som drivs från sina hem, som bara kan drömma om den trygga vardagen. Till alla de flickor, kvinnor och barn som utsätts för trakasserier och sexuellt våld, som säljs som sexslavar och tvingas till brutaliteter vi har svårt att ens kunna begripa existerar. Isis och Boko Haram sprider skräck och avsky. I Medelhavet pågår ständiga flyktförsök, där desperata mänskor tyr sig till mänskosmugglare som skor sig på andras utsatthet. Ondskan i världen är närvarande varje dag. Och vad kan vi då göra, i vårt lugna Österbotten i vårt trygga Finland ? Vända ryggen och säga att någon annan får bry sig, eller vara med och försöka hitta lösningar, signalera att vi är med och delar ansvaret. Det är givetvis det senare alternativet vi ska välja, och jag är också glad att majoriteten i regeringen anser det. Sannfinländarnas politik på denna punkt är oansvarig, ologisk och inhuman. Man vill inte vara med och dela någon börda gällande flyktingarna i EU, man säger sig vilja hjälpa där problemen finns men samtidigt vill man skära drastiskt i biståndet. Ett sådant resonemang haltar betänkligt och är allt annat än trovärdigt. Trist tycker jag också det är att KD stött Sannfinländarna i riksdagens Stora utskott i denna fråga.

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Jag önskar alla läsare en riktigt skön sommar.

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot, ordförande för Svenska riksdagsgruppen

SFP

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00