Kolumn

Vad kommer att hända med Grekland?

22.06.2015 kl. 09:31

Idag kl. 13.30 möts eurozonens finansministrar för ett extra möte. Det mötet följs senare i kväll av ett extrainkallat möte för Eurozonens statsministrar. Enda ärendet på agendorna är Grekland. Det är den sista scenen som ska spelas i det senaste grekiska dramat och den utdragna förhandlingsprocessen mellan Grekland och ”insititutionerna” (som trojkan kallas nuförtiden)

För fem månader sedan vann vänsterradikala Syriza valet i Grekland. De lovade väljarna att de skulle avsluta åtstramningspolitiken en gång för alltid. Enda problemet för Syriza och nya statsministern Alexis Tsipras var att Grekland inte själva hade pengar att göra det. Allt berodde på de internationella långivarnas välvillighet, och där hade tålamodet redan länge trutit. Få länder var längre redo att ge mer pengar åt Grekland. Störst motståndare till eftergifter var de Medelhavsländer som redan tagit sig igenom egna stålbad. Skulle man nu ge efter till Grekland skulle man visa sina egna väljare att utpressning fungerade.

Tsipras och grekiska regeringen gjorde en felbedömning gällande viljan av att ge Grekland (ännu) mer. Det gjorde att Tsipras gick ”all-in” i ett chicken race där han hela tiden skruvat upp retoriken. De senaste veckorna har Tsipras tävlat med sig själv om vem som kan ge de grövsta ankagelserna mot andra. Han kallade Internationella valutafonden för att vara kriminella och EU-kommissionen, som normalt brukar vara de mindre ländernas bästa vän, avfärdades som en institution som ville driva ”barbarisk åtstramningspolitik”.

Om man skäller ut sina vänner tillräckligt länge har man till sist inga vänner kvar. I den situationen befinner sig nu herr Tsipras.

Jag har hela tiden varit för att vi ska hjälpa det grekiska folket och försöka få Grekland ut ur krisen. Men sist och slutligen är det bara grekerna själva som styr över sitt öde. Solidaritet måste vara kopplat med ekonomiska reformer. Om Grekland inte vill göra reformer är jag inte redo att ge mer lån. För det finns helt enkelt inte några extra pengar i Finlands statsbudget.

Varför låter man inte bara grekerna lämna euron då? Anledningen till det är både politisk och ekonomisk, men framförallt politisk. Skulle Grekland ställa in betalningarna och lämna euron skulle de antagligen också behöva lämna EU. Det skulle vara en historisk utveckling. Det finns ingen statsminister i Europa som har önskat att EU ska förlora en medlem. EU har varit ett av världens mest framgångsrika fredsprojekt. I synnerhet nu i oroliga världspolitiska tider vill man att Europas länder håller ihop.

De ekonomiska anledningarna är inte heller obetydliga. Om Grekland ställer in betalningarna skulle det betyda stora kreditförluster för de länder som lånat ut pengar till Grekland, framförallt Tyskland och Frankrike, men också Finland. Om de grekiska bankerna går under finns dessutom ytterligare pengar fast i Europeiska Centralbankens balan då ECB lånat ut drygt 80 miljarder euro till grekiska bankerna som s.k. nödassistans.

Dessutom försvinner ju Grekland ingenstans även om de lämnar EU. Akropolis kommer fortfarande stå kvar och landet och det grekiska folket kommer att vara av stort behov av hjälp – oavsett EU-medlemskap. Man (och framförallt Grekland) ska inte underskatta utmaningarna att göra statskonkurs. Det är förknippat med stora risker om kaos och oroligheter.

Det finns därför ännu mycket att vinna på att nå en lösning. Framförallt skulle det vara viktigt för Grekland att bryta spiralen och att landet börjar utvecklas framåt igen. Men det kan bara Greklands regering se till och därför är jag tyvärr lite pessimistisk. Ända sedan Syriza kom till makten har regeringen mest lagt tid på att resa runt i Europa och försökt spela till sig en bättre och bättre deal. Dyrbar tid för reformer på hemmaplan har alltså spenderats på att utpressa övriga EU-länderna på mer pengar.

Det måste därför bli mindre snack, mer verkstad och bli slut på spelandet. Framförallt måste förtroendet återbyggas. Få europeiska politiker, inklusive mig själv, litar längre på den grekiska regeringen. Samtidigt finns stor grekisk misstro mot EU. Det är i allas intressen att vi arbetar för att misstron ska försvinna och förtroende återuppbyggas. Detta oberoende vilken väg Grekland väljer. Jag önskar Alexander Stubb och Juha Sipilä som företräder Finland i dagens förhandlingar lycka till.

Mats Löfström
Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.

12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.

16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.

15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.

14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.

07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.

16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.

21.05.2008 kl. 16:15