De svikna löftena. Var blev omsorgen om barnen, skolan och kvinnorna ?

08.06.2015 kl. 11:56
Regeringen Sipilä har suttit vid makten en vecka. Inledningen har dessvärre inte varit övertygande.

Riksdagen har debatterat regeringsprogrammet och oppositionen har varit aktiv, regeringen har grillats ur olika synvinklar. Jag måste säga, att det varit riktigt uppfriskande att se den debattglädje som finns bland ledamöterna, inte minst i vår egen fina grupp, Svenska riksdagsgruppen. Det lovar gott.

Inför riksdagsvalet i april bedyrade alla partier att det måste vara slut med mera nedskärningar i utbildningen. Efter valet är det löftet som bortblåst, som om det aldrig existerat. De tre som idag sitter i regeringen Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna har tydligen drabbats av plötslig demens. Som känt är väljarens konsumentskydd svagt. Det är dessvärre illa för politikens trovärdighet, och bäddar för politikerförakt. Ett ansvarstagande parti ska också efter valet kunnat stå för det man lovat. Centern som starkt kritiserade den tidigare regeringens utbildningspolitik, har nu gått i bräschen för att det under de kommande åren skall sparas ca 600 miljoner € på utbildningen i vårt land. Pengarna för att minska klass-storlekarna tas bort, den subjektiva rätten till dagvård vill regeringen starkt inskränka, dagvårdspersonalens behörighetskrav ses över och dagisgrupperna blir större. Yrkesutbildningen skall spara och likaså drabbas högskolorna och universiteten.

Jag har förståelse för att man t.ex  väljer att se över den subjektiva rätten till heldagsvård. Det gjorde redan den förra regeringen. Men då visade finansministeriets beräkningar, att det inte kommer att medföra nämnvärda inbesparingar. Underligt är det om de beräkningarna nu några månader senare ändrat. Jag har också förståelse för att man ser över andra stadiets utbildning, så att utbildningsutbudet bättre motsvarar behovet. Men jag har ingen förståelse alls för att man inte inser att ju mer man skär i den grundläggande utbildningen, dess större är risken att vår skola framöver inte kan hålla samma höga nivå som idag. För det är med bildning och utbildning vi ska lyfta Finland. Som jag många gånger sagt, skolan är vår kronjuvel och den ska vi värna om. Det handlar om våra barn och unga, om landets framtid, om trygghet och stabilitet i samhället, om möjlighet till nyskapande och nya innovationer på sikt. Vi har helt enkelt inte råd att spara på skolan och skära i forsknings- och utvecklingsanslag.

Regeringen Sipiläs program är heller ingen höjdare när det gäller frågan om jämställdhet och jämlikhet. I en kort mening kvitterar man att män och kvinnor är jämställda. Punkt. Som om man inte vill kännas vid att vi har en stor löneojämlikhet mellan kvinnor och men, som om man inte ville veta av att vi borde förnya vårt familjeledighetssystem och gör det mer flexibelt, som om man inte ville vidkännas att det behövs fortsatta aktiva åtgärder för att bekämpa familjevåld.

Regeringsprogrammet är som känt också mycket kortfattat då det gäller det svenska och landets tvåspråkighet, likaså vad gäller Norden och samerna. Ja, de sist nämnda existerar inte med ett enda ord. Nationalspråksstrategin som vi jobbade fram i den förra regeringen och vars mellanrapport gavs här i början av april lyser också med sin frånvaro. Till den delen hoppas jag  att det handlar om ett misstag. Det går ännu att korrigera om viljan finns hos Sipilä, Stubb och Soini. Det arbetet borde nämligen få en fortsättning, något som också president Ahtisaari kraftigt framhållit.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50