Finland fick en ny regering

31.05.2015 kl. 11:06
I 1438 dagar, dvs nästan 4 år har jag haft glädjen att tjäna som landets justitieminister. Det har varit en intensiv och mycket händelserik tid. I fredags beviljades jag och regeringen Stubb avsked av presidenten. Det var naturligtvis med blandade känslor jag promenerade ner för trapporna i presidentslottet. En stor tomhetskänsla infann sig. Samtidigt en stolthet över allt det jag och SFP fått vara med och förverkliga, för vårt folk, för vårt land men också ute i världen.

Många viktiga lagstiftningsprojekt har genomförts och landet har fått sin första Nationalspråksstrategi genom tiderna. Sammanlagt hann jag under 4 år avge 130 regeringspropositioner, svara på ca 300 skriftliga spörsmål av riksdagsledamöterna, svara på tusentals medborgarkontakter med hjälp av mina medarbetare och representera Finland på ett stort antal EU-ministerrådsmöten, Nordiska ministerrådsmöten och övriga internationella tillställningar.

 

I torsdagskväll skrev jag tackbrev till alla mina kolleger i EU och i Norden. Under en såhär lång tid hinner man knyta många viktiga kontakter för landet och därtill få en hel del nya vänner. För Finland som ett litet land är det mycket viktigt att kunna vara synligt representerat på den internationella arenan, och jag har med glädje talat varmt för rättsstatsprincipen, för tolerans , för respekten för mänskliga rättigheter, för förbättrande av kvinnors och flickors ställning ute i världen, för att det behövs krafttag mot korruptionen och att alla mänskor i världen har rätt till sitt eget liv och rätt att bestämma över sin egen kropp.

Jag har fått berätta om mitt hemland och min hemtrakt,  om det företagsamma och trygga, utåtriktade Österbotten. Att vi välkomnar nya investeringar till vårt land, att det finska folket är känt för att vara ett folk man kan lita på. För evigt kommer jag att minnas diskussionen med min kinesiska kollega, då jag berättade för henne att våld mot kvinnor är ett rätt stort problem i mitt hemland och försiktigt frågade hur det ligger till i Kina. Långt senare under kvällen återkom hon till min fråga, och viskade att det nog också är ett problem där, men att situationen blivit avsevärt mycket bättre efter 1948!

 

Som justitieminister hade jag också ansvar för språklagstiftningen, demokratifrämjande och samefrågorna. Också ålandsministerposten hörde till min portfölj.

 

Nu har då regeringen Sipilä utsetts, och man valde att samma person skall fungera såväl som justitie- som arbetsminister. En lösning som för mig förefaller helt obegriplig. Tidigare arbetsminister Lauri Ihalainen och jag hade vardera fullt upp att hinna sköta våra respektive ministerposter. Substansmässigt finns inte många gemensamma nämnare mellan dessa bägge ministerier.  När den viktigaste frågan i landet just nu handlar om ekonomin och hur vi kan höja sysselsättningen, säger det sig själv att enbart uppdraget som arbetsminister kräver sin egen minister. Inom rättsvården finns också stora utmaningar, speciellt gällande ekonomin. Antalet tingsrätter är under lupp, antalet fängelser borde minskas och satsningar som förkortar rättegångstiderna borde fås i mål. Men för statsminister Sipilä har det varit något av ett självändamål att minska antalet ministrar.

 

Men nu vänder vi blad och  jag ser  fram emot att leda Svenska riksdagsgruppen. Inkommande vecka börjar vi på allvar med riksdagsarbetet. På tisdag debatteras regeringsprogrammet. Det kommer inte att bli svårt att föra en konstruktiv oppositionspolitik. Det visar redan de första besluten som regeringen Sipilä fattat.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00