Ålands riksdagsledamots plats är i Svenska riksdagsgruppen

11.05.2015 kl. 10:49
Klockan 16.55 anländer regeringssonderaren Juha Sipilä till riksdagens tillbyggnad och går ner för trapporna. Nedanför väntar ett sällan skådat antal journalister med kameror och anteckningsblock i högsta hugg. I klungan kunde man bl.a. träffa Nya Ålands förra reporter Annakaisa Suni. En annan reporter konstaterade till mig att hon aldrig sett så mycket press här tidigare. Det är en ganska bra beskrivning av det spända läget och den ovisshet som rådde inför de fortsatta regeringsförhandlingarna och vilken regeringsbas som skulle aviseras inne i auditoriet kl. 17.00, dit pressen inte släpptes in.

En kvart innan mötet inleddes fick jag meddelandet att opposition väntar för SFP. SFP var med i regeringspusslet ända fram till kl. 16.00, men var inte kvar kl. 17.00 då den slutliga basen presenterades. Anledningen till det kan man bara spekulera om. Nu väntar alltså en bas med Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet och det är den basen Åland och jag nu måste förhålla mig till.

 

På fredag fanns en uppmaning i pressen av Camilla Gunell om att jag borde byta riksdagsgrupp. Den nyheten spreds sedan via nyhetsbyrån FNB till många finländska medier. När vi avslutade Svenska riksdagsgruppens möte på fredagen väntade ett hov av journalister utanför rummet för att få höra av mig om det fanns ett ”scoop”. Skulle Löfström byta grupp. Men det blev inget ”scoop” eftersom mitt besked var entydigt och klart.

 

Ålands riksdagsledamots plats är i Svenska riksdagsgruppen. Därför heter den just Svenska riksdagsgruppen och inte SFP:s riksdagsgrupp. Med SFP i opposition måste jag nu navigera i vatten vi inte har navigerat i på cirka 40 år. Men det finns en farled som har använts förut. På 70-talet var Evald och Gunnar Häggblom båda medlemmar i Svenska riksdagsgruppen, trots att SFP var i opposition. De hade då ett utvecklat samarbete med regeringen och de röstade enligt regeringens linje i frågor som inte berörde Åland. Det är min målsättning att utforma ett liknande samarbete tillsammans med regeringen och jag hade därför ett möte med regeringsbildaren Juha Sipilä om saken i Helsingfors i lördags eftermiddag.

 

Åland ska inte gå i opposition i riksdagen, men Åland ska inte heller vända ryggen mot våra traditionellt bästa vänner i riksdagen: SFP. Dessutom, vilken signal skulle det sända gentemot svenskan i Finland om den åländska ledamoten hoppar av Svenska riksdagsgruppen. Jag skulle porträtteras som en ryggradslös svikare och bränt broar. Det är viktigt att förstå att det här inte är ett nollsummespel. Jag har redan diskuterat situationen med både nuvarande statsminister Alexander Stubb och nästa statsminister Juha Sipilä. De förstår båda att svenska språket är av oerhörd vikt för Åland och varför den åländska ledamoten sitter i Svenska riksdagsgruppen. De har båda gett mig en tydlig signal om att vi ska ha ett gott samarbete utgående från rådande helhetsbild.

 

Gunells uttalande blev olyckligt eftersom det snappades upp av finska kvällstidningar och flyttade fokus från åländska sakfrågor till att handla om vilken grupp jag ska sitta i. Det är inte så vi stärker Åland. I stället måste vi koordinera insatserna för att gemensamt försäkra oss om det bästa resultatet för hela Åland.

 

I fredags inleddes förhandlingarna om regeringsprogrammet. Förhandlingarna är upplagda på ett helt nytt sätt och äger rum i det betydligt mindre Smolna i stället för det stora Ständerhuset. Antal personer inblandade är betydligt färre och regeringsprogrammet ska bli betydligt kortare. Trots att regeringsbasen är utmanande för åländsk del är jag optimistisk och ser med tillförlitlighet på ett tätt samarbete med statsministerpartiet Centern i synnerhet samt med Samlingspartiet. Jag kommer också öppna dörren för samarbete med politiker i Sannfinländarna. Men jag gör det utgående från min bas i Svenska riksdagsgruppen. Efter att ha diskuterat saken med mina företrädare Gunnar Jansson, Roger Jansson och Elisabeth Nauclér känner jag mig än mer övertygad om att det här är rätt väg framåt för att stärka Åland i ett mycket utmanande politiskt läge.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15