Riksdagen konstituerar sig och regeringsförhandlingarna inleds

04.05.2015 kl. 10:45
Förra veckan inledde nya riksdagen officiellt sitt arbete. Det är alltså snabba ryck bara en vecka efter valet. I måndags hölls den obligatoriska fullmaktsgranskningen efter att fullmakterna förts till Helsingfors från de olika valkretsarna.

Min fullmakt hade förts till riksdagen av den åländska valkretsnämndens sekreterare Johanna Nyman. Väl på plats i riksdagen granskas fullmakterna av justitiekanslern.

 

Riksdagshusets huvudbyggnad är för tillfället stängd för en omfattande renovering då huset nu får en välbehövlig grundrenovering inför Finlands 100-års jubileum. Första plenum öppnades därför i den temporära plenisalen som byggts i Sibeliusakademins gamla konsertsal som knutits ihop med gamla riksdagshuset via en temporär gångbro.

 

Vid första plenum i tisdags valdes Juha Sipilä, Centern till riksdagens talman med Timo Soini, Sannfinländarna och Ben Zyskowicz, Samlingspartiet som första och andra vice talman. Det hör till formalia att det är de tre största partierna som nominerar var sitt namn då riksdagen konstituerar sig och att plenum godkänner dem lika pro forma. Den här talmanstrion innehar uppdraget tills att regeringsförhandlingarna avslutats. Då tillträder den nya regeringen och riksdagen kommer då på nytt att välja talmanstrio, eftersom åtminstone Juha Sipilä knappast då längre är tillgänglig för talmansposten.

 

Trots att det här talmansvalet var ren formalia och det är en temporär talmanstrio tycker jag ändå att det var synd att enbart män nominerades till talmanspresidiet. Från Svenska riksdagsgruppens sida, där jag är medlem, förde vi fram en önskan till de tre största grupperna om att de skulle tänka på könsbalansen. Ryktet gjorde länge gällande att Samlingspartiets Paula Risikko skulle bli Samlingspartiets kandidat, men så blev det alltså inte. Min förhoppning är att den riktiga talmanstrion, som väljs i höst, får en mer jämställd representation.

 

I tisdags eftermiddag möttes partiledarna och ledarna för samtliga riksdagsgrupper för att utse regeringssonderare. Centerns Juha Sipilä, valets vinnare, utsågs då formellt till regeringssonderare. Samma eftermiddag skickade Sipilä ut ett frågebatteri med 15 frågor till samtliga riksdagsgrupper (också till sin egen). Frågorna fokuserade framförallt på ekonomin och sysselsättningen – den kommande periodens stora fråga. Men viktiga frågor var även om miljö och klimat, migrationspolitiken samt EU-politiken där framförallt Sannfinländarna tidigare utmärkt sig som mer kritiska än andra partier. Inga frågor berörde vare sig svenskan eller Åland.

 

Det är viktigt att poängtera att frågorna inte direkt har något med regeringsprogrammet att göra. Frågorna finns framförallt till för att se om det finns förutsättningar för en regeringsmedverkan och avgör främst om man alls får komma till bordet där regeringsförhandlingarna sker. Svarar man mycket avvikande från regeringssonderarens tankar kan man räkna med att man sannolikt är i opposition. Deadline för riksdagsgruppernas svar var på valborgsmässoafton kl. 14.00 och jag var själv med runt bordet som utformade Svenska riksdagsgruppens svar.

 

De egentliga regeringsförhandlingarna inleds nu på tisdag den 5.5. Redan på onsdag eller torsdag torde Sipilä avisera vilken regeringsbas han kommer att jobba vidare med. Tidtabellen är alltså mycket snabb och ambitiös. Sipilä har sagt att regeringsförhandlingarna framförallt ska godkänna ett strategiskt avtal – inte ett långt och detaljerat regeringsprogram som tidigare regeringar formats kring. Det här är en helt ny sak och det blir intressant att se vad det innebär i praktiken. Enbart regeringssonderaren vet än så länge vad tanken är kring det strategiska avtalets utformning.

 

För egen del har jag haft förmån att träffa Juha Sipilä redan flera gånger sedan valet och jag var också inbjuden att delta i finländska Centerns partistyrelse på Apollogatan i Helsingfors för en dryg vecka sedan för att inleda mötet att presentera viktiga åländska frågor. Mitt intryck från våra möten är att det finns ett genuint intresse för Åland. Det känns bra.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00