Nya vindar blåser

13.05.2015 kl. 13:45



"Det frågtes blott, det gavs ej svar" Den strofen från Fänrik Stål sjunger just nu i mitt sinne. De senaste veckorna har varit intensiva i den finländska politiken, för att inte säga rätt omtumlande. Först riksdagsval och sedan därpå följande regeringssondering.

Regeringssonderaren, centerpartiets ordförande Juha Sipilä beslöt på torsdagen att regeringsbasen ska bestå av centern, sannfinländarna och samlingspartiet. De är alltså dessa tre partier, som nu sinsemellan ska försöka komma överens om regeringsprogrammet för de fyra kommande åren. Jämsides med sonderingarna försökte sig Sipilä på att få till stånd ett sk samhällskontrakt med arbetsmarknadsparterna, men det förföll, föga överraskande, på onsdagkväll.

 

För oss och för mitt eget parti, Svenska folkpartiet betyder Sipiläs beslut att vi för första gången på 36 år blir ett oppositionsparti. Detta trots att SFP gjorde sitt bästa riksdagsval sedan 1991 och gick framåt med ca 19.000 röster i hela landet och drygt 2400 röster i Vasa valkrets. I antalet mandat behöll svenska riksdagsgruppen ställningarna, dvs vi fortsätter med10 ledamöter.

 

Att SFP är en av valets vinnare vid sidan om centern och de gröna hade tyvärr inte i slutändan någon betydelse med tanke på regeringsbildningen. Det är nog ett tråkigt faktum ur en demokratisynvinkel, att  Sipilä valde att inte bilda regering med någon annan av valets vinnare.  Såväl Sannf som Samlingspartiet förlorade i såväl antalet röster som mandat. Tillsammans med centern får de ändå en betryggande majoritet på 124 ledamöter. Dvs rent matematiskt behövdes inte SFP för att trygga en majoritet i detta alternativ. Men det hade naturligtvis funnits andra alternativ till regeringsbas för Sipilä. Nu blev det ändå uppenbart att han till varje pris ville ha med Timo Soini och hans populistiska parti. Tydligen har han en stark tilltro till att Soini lyckas hålla ihop sin grupp, något som jag för egen del inte skulle vara villig att satsa mycket på i en vadslagning. 

 

SFP har en lång tradition av att vara regeringsparti. Vår partiordförande Carl Haglund var knappt född då vi senast var i opposition. Vi har varit en god partner som man i alla sammanhang kunnat lita på, en trygg, pålitlig brobyggare beredd att stöda statsministern. Att vi nu står utanför, handlar delvis säkert om Sipiläs ambition att skära ner antalet ministrar kraftigt. Han har talat om tolv, vilket verkar lite naivt och rentav farligt. För vi ska minnas att ju färre ministrarna är, dess större blir tjänstemannamakten. För någon måste hinna med alla de beslut och frågor som ett lands ledning ska hantera. Också ministrarnas personliga närvaro i EU- och andra internationella sammanhang är viktig. Det är inte bara hemmaplan som ska skötas.

 

Jag vill också vara ärlig, och konstatera att jag är bekymrad över hur det ska gå för svenskans ställning i vårt land under de kommande fyra åren. Min oro gäller inte enbart skolsvenskan, utan också risken att svenskan lätt hamnar i kläm i samband med exempelvis vårdreformen och de övriga förvaltningsreformer, som antagligen är på kommande.

 

Detta betyder att Svenska folkpartiet och alla andra vänner av det svenska språket i Finland verkligen behövs nu. SFP kommer att föra en saklig, konstruktiv oppositionspolitik och hålla fanan högt för ett öppet, tvåspråkigt, företagarvänligt och tolerant Finland som bygger på varje mänskas lika värde. Det prutar vi inte på.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00