Budgeten 2003 uppgörs i en ganska osäker ekonomisk tid. Dagligen nås vi av oroväckande signaler om det ekonomiska läget - globalt och nationellt. Varje dag kan man i någon tidning läsa fromma förhoppningar om att nu börjar det ljusna på aktiemarknaden. Lyftet har tillsvidare uteblivit. Positivt är dock att bruttonationalprodukten har ökat kontinuerligt sedan februari.
I budgetförslaget ser vi att skatteintäkterna har sjunkit i takt med nedgången på börserna vilket har lett till att regeringen föreslår att staten upptar lån igen. Målet med budgetförslaget är att stödja en hållbar offentlig ekonomi och på det sättet upprätthålla förtroendet för den förda politiken.
Efter nästan tio år av konstant tillväxt i ekonomin är det beklagligt att konstatera att vi inte kunnat amortera tillräckligt på vår skuld. Som vi alla vet är det under de goda åren som man bör sanera sina skulder. Den stora pensionsvågen börjar redan skymta bakom horisonten. För att kunna hantera den borde vi få loss de medel som nu är bundna vid räntekostnaderna. Oron över att vi kommer att lämna över denna skuld till den kommande generationen är alltså befogad.
Ränteutgifterna på statsskulden utgör 3,6 miljarder euro och det är för mycket. Budgeten har ett egentligt underskott på 155 miljoner euro; det är ingen katastrof - men det är bra att notera.
Underskottet visar också att det inte är speciellt lätt att lova nya, dyra reformer om man samtidigt också vill ta ansvar för finansieringen. Svenska riksdagsgruppen upprepar sitt krav på att staten bör sälja ut sina andelar i börsnoterade aktiebolag. Försäljningsvinsten skall huvudsakligen användas till amorteringar på lånen, men i vissa fall också till speciella satsningar, t.ex. sanering av mögelskadade byggnader.
Trots de bekymmersamma framtidsutsikterna finns det många viktiga saker som måste skötas. Ibland behövs en ordentlig injektionsspruta; nu är det servicen inom omsorg och hälsovård som är i behov av den.
Svenska riksdagsgruppen noterade med förvåning hur finansministeriet i sitt ursprungliga förslag presenterade en höjning av socialskyddsavgiften för både pensionärer och löntagare, väl medveten om den överenskommelse riksdagsgrupperna gjort i våras. Utgångspunkten i riksdagen var att pensionärernas socialskyddsavgift skulle sänkas från 1,9% till löntagarnas 1,5% eftersom det uppfattades vara orättvist att pensionärerna betalade en högre försäkringsavgift. Detta var ett löfte till pensionärerna och det löftet skall hållas. Svenska riksdagsgruppen är därför nöjd över att den föreslagna höjningen kunde förhindras.
För att medborgarna skall kunna garanteras en god nivå på den kommunala servicen krävs det att kommunerna har råd att satsa på hälsovård etc. Därför är det viktigt att se på kommunernas situation utgående från denna budget.
Under de senaste åren har indexjusteringen av kommunernas statsandelar skett till endast 50%. Staten har alltså ersatt bara hälften av kommunernas ökade kostnader. För år 2003 innebär det att staten kompenserar kommunerna med bara 85 miljoner då summan efter en full indexjustering borde vara 154 miljoner. Förlusten för kommunerna blir alltså 69 miljoner euro. De tidigare indexjusteringarna på 50% har inte varit tillräckliga för att trygga servicenivån i kommunerna. Svenska riksdagsgruppen anser att först borde indexjusteringen vara 100% och sedan skulle man se efter vilka andra justeringar som är nödvändiga.
Samfundsskatten har nu i snart tio år varit ett ständigt orosmoment för kommunerna, främst för att den är så konjunkturkänslig. I det rådande budgetförslaget föreslås att statens andel av samfundsskatten ökar på kommunernas bekostnad. Kommunernas andel av samfundsskatten, eller bolagsskatten som den egentligen borde heta, förslås sjunka från 23,22% till 19,75%.
Principiellt är det klokt att staten tar över riskerna med den konjunkturkänsliga samfundsskatten. Men staten kan inte ta andelar utan att kompensera kommunerna i samma mån.
Dessutom efterlyser vi en helhetssyn på huvudstadsregionens kommunala ekonomi.
Rätten till vård och omsorg gäller alla, oberoende av om man bor i huvudstadsregionen eller i en avfolkningsbygd. Svenska riksdagsgruppen prutar inte på kvaliteten i vården, inte heller prutar vi på rätten till vård och omsorg för alla.
I regeringens budgetförslag stärks kommunernas ekonomi med 127 miljoner euro. Svenska riksdagsgruppen betonar att regeringens förslag är fördelaktigare för kommunerna än finansministeriets ursprungliga förslag.
En av förutsättningarna för ett fungerande samhälle är att folk har arbete. En arbetande människa mår definitivt bättre än den som inte upplever att den har sin plats och uppgift i livet. Därför kan, och skall, riksdagen inte blunda för det faktum att över 9 procent av vår arbetsföra befolkning inte har något jobb. Nästa års budget innehåller några moment med sysselsättande effekter. Svenska riksdagsgruppen vill lyfta fram sanerandet av mögelskadade skolor som en bra satsning. Investeringen är inte bara en hälsopolitisk satsning. Det är också fråga om en sysselsättnings- och en regionalpolitisk satsning. Så gott som varenda kommun dras med detta problem. Det innebär att det kommer att skapas arbetstillfällen inom byggnadsbranschen.
Den omdebatterade sänkningen av inkomstskatten har marknadsförts som en stimulering av sysselsättningen. Svenska riksdagsgruppen omfattar tanken att en eliminering av s.k. flitfällor aktiverar till arbete.
Samtidigt måste vi också konstatera att den nordiska välfärdsmodellen är och skall vara skattefinansierad. Därför stöder Svenska riksdagsgruppen den nedbantade skattesänkning som regeringen kom överens om. Vi vill också påminna om att regeringen har sänkt inkomstskatten mer än vad som finns inskrivet i regeringsprogrammet.
Regeringen kom tidigare överens om att på vissa områden göra ett försök med sänkta arbetsgivaravgifter. Vi tror att man borde satsa på flere olika försök, t.ex. sänkt arbetsgivaravgift för den ensamföretagare som anställer sin första arbetstagare. Detta kunde man pröva på i andra områden än de som nu är föremål för försök. Och säkert finns det utrymme för flere olika försök. Via de här försöken kunde man hitta modeller för att stöda företagande och således skapa nya arbetsplatser. Utöver detta måste de många hindren för företagandet avlägsnas. Vi måste skapa ett bättre företagarklimat som gör att fler människor satsar på att skapa en arbetsplats åt sig själva och åt andra.
Svenska riksdagsgruppen har varit konsekvent när det gäller att trygga servicen inom social- och hälsovården. Den linjen tänker vi också fortsätta på. Det är bra att det nationella hälsovårdsprojektet kommer igång. 68 miljoner euro är en början på något som skall ge goda resultat. Men vi måste komma ihåg att det inte handlar om någon engångssumma utan det behövs årliga anslag åtminstone fram till 2007. Anslagen kräver också att det finns en beredskap på både lokal och regional nivå att ta sin del av ansvaret. För oss är det viktigt att en människas boningsort inte avgör graden av service. Samma rätt till en bra skola, en bra hälsovård och en god äldreomsorg var än man bor är en viktig princip för Svenska riksdagsgruppen.
Den personal som nu sliter inom vården och omsorgen kan inte orka hur länge som helst. Finland kommer dessutom inom några år att råka ut för en omfattande brist på arbetskraft. Det är skäl att påminna om att före år 2015 kommer en miljon arbetstagare att gå i pension - en miljon! I vårt grannland Sverige uppskattar man att vårdsektorn måste anställa 220,000 nya personer före år 2010. De svenska landstingen har redan länge rekryterat personal i Finland. De ligger m.a.o. redan steget före i kampen om den välutbildade personalen. Finland får inte bli på efterkälken. Därför är det viktigt att kommunerna nu tar till vara den kompetens som ännu finns på arbetsmarknaden. Tyvärr kommer våra inhemska resurser inte att räcka till. Det är därför nödvändigt att redan nu allvarligt fundera över hur vi skall trygga tillgången på arbetskraft också inom en nära framtid och framför allt inom social- och hälsovården. Vi behöver en aktiv invandringspolitik och det är skäl att starta den debatten nu - inte om några år.
Inom familjepolitiken innehåller budgeten flera nyheter som tillfredsställer Svenska riksdagsgruppen. Det är glädjande att vi äntligen kan införa en s.k. pappamånad i Finland. Trots att pappamånaden inte fick den omfattning som vi kämpat för, är denna förlängda faderskapspenningsperiod ändå ett steg i rätt riktning. För oss kvarstår målet om en riktig pappamånad i Finland.
I framtiden skall det vara en självklarhet för varje nybliven pappa att bli hemma med sitt barn. Alltför många barn och unga saknar en fadersroll. Pojkar från splittrade hem möter många kvinnor på sin väg genom daghem, lågstadiet, eftis, sedan högstadiet etc. Många pojkar möter sin första manliga "fadersgestalt" i det militära. I det skedet har pojkarna mognat till män. Erfarenheterna från Sverige visar att de pappor som utnyttjat sin pappamånad i allt större utsträckning tar större ansvar för familjen bl.a. genom att stanna ännu längre hemma med barnen efter pappamånadens slut. Det är något som vi vill understöda.
Antalet nyfödda barn minskar hela tiden. Samtidigt stiger medelåldern för förstföderskor. Regeringen vill stöda familjebildandet genom att bl.a. höja den lägsta moderskapspenningen med 1,36 euro till 11,45 euro vilket motsvarar minimidagpenningen. Nu kan vi äntligen också stöda större familjer i.o.m. att moderskapsunderstödet höjs till familjer som föder trillingar och fyrlingar. Nytt är också att adoptivföräldrar nu äntligen har rätt till bidrag för de kostnader som adoptionen medför. Adoptivföräldrarna jämställs också med biologiska föräldrar när det gäller rättigheten till familjeledighet.
Svenska riksdagsgruppen hade gärna sett att mer av den barnpolitiska redogörelsen funnits med i budgetförslaget. Regeringen fattade i våras ett principbeslut om ett barnpaket på 15 miljoner. Av det finns bara 5 miljoner kvar för rådgivningsverksamhet i kommunerna för att motverka utslagning av barn och ungdomar. Också det momentet kom in i budgetboken efter omfattande arbete.
Vid behandlingen av budgeten i fjol uppmärksammade Svenska riksdagsgruppen den svaga oljebekämpningsberedskapen som rådde i östra Finska viken. Vid det då rådande läget fanns det inget oljebekämpningsfartyg stationerat öster om Hangö. Med tanke på den ökade tankertrafiken till de nya hamnarna i Ryssland är detta ett katastrofalt hot mot våra kuster. Det är därför bra att det i årets budgetförslag finns pengar reserverat för att farledsservicefartyget Seili utrustas till ett oljebekämpningsfartyg. Detta bör dock ses som en första åtgärd till att förbättra beredskapen på Finska viken. Det återstår ännu mycket arbete på den fronten.
I budgetförslaget ingår en höjning av energiskatterna. Det är inte förnuftigt att genom en höjning av bränsleaccisen ytterligare försämra möjligheterna till att utveckla landsbygden.
Den aviserade förhöjningen på 4 cent per liter skulle direkt påverka konsumentpriserna. Sysselsättningen, företagsamheten och kommunikationerna utanför tillväxtcentra skulle försvåras och därför är skattehöjningen regionalpolitiskt hämmande.
Inom vår riksdagsgrupp vill vi förstås erkänna det faktum att staten också måste få in medel till alla de stora statsningar som vi står inför. Balansen i skattehöjningarna är dock felaktig. Sfp föreslog under budgetförhandlingarna en modell där de föreslagna skatte höjningarna på bensin och diesel skulle genomföras bara till hälften, och resten av höjningarna skulle tas ut på elskatterna. På det sättet skulle inte avfolkningsregionerna lida i lika stor utsträckning. Det skulle också vara ett mer miljövänligt alternativ. Svenska riksdagsgruppen vill än en gång upprepa sitt krav om en helhetsöversyn av trafikbeskattningen där också säkerhetskrav och miljöhänsyn beaktas.
Sist men inte minst! Väganslagen. Vi har inte råd med att låta vägnätet vara i dåligt skick. Bra vägar är en förutsättning för att människor skall kunna bo någon annanstans än i stora centra. I årets budget finns en höjning av anslaget till basvägnätet och Svenska riksdagsgruppen hoppas att riksdagen fortsätter på den linjen i behandlingen av nästa årsbudget.
Det är en aning osäkert att uppgöra en budget i en tid då man inte vet åt vilket håll konjunkturerna de facto kommer att svänga. Satsningarna i budgeten är långsiktiga och vi måste ha siktet ställt längre fram än nästa riksdagsval. Det är nu dags för riksdagen att både utöva sin budgetmakt och visa ansvar för landets ekonomi.
Ulla-Maj Wideroos höll gruppanförandet 18.9.2002
