Interpellationsdebatt om barnens ställning

05.11.2002 kl. 00:00

Det börjar kännas onödigt bekant att stå här i talarstolen för att diskutera ytterligare en interpellation om samma ärende. Omsorgen om de unga och samhällsservicen överlag står högt på listan på allas partiers agendor- inte bara oppositionens.

För ett regeringsparti är framställningen av en budget aningen svårare än för ett oppositionsparti. Ett regeringsparti måste se till att alla sektorer och samhällsfunktioner fungerar. Skulle budgeten inte innehålla t.ex. några sysselsättningsåtgärder och de resurserna skulle ha flyttats över till omsorgen, skulle vi idag ha diskuterat oppositiones interpellation om att regeringen inte har förbundit sig att sänka arbetslösheten!

Att oppositionen nu inlämnar en tredje interpellation inom åtta månader om samma ämne dvs. samhällsservicen, visar att oppositionens politik börjar bli enkelspårig. Nu har också de gröna iklätt sig åklagarkåpan trots att de grönas tidigare ansvarige minister på Social- och hälsovårdsministeriet ansvarat för beredningen av årets budgetramar - alltså samma budget han nu kritiserar. F.d. minister Soininvaara kunde säkert själv redovisa för hur svårt det är att lösa alla finansieringsproblem med en gång. De erfarenheterna lär vi nog inte få höra här idag.


Nästa års budget innehåller flera efterlängtade förhöjningar av stöd samt nya stödformer för familjer. Moderskapsunderstödet, som familjen kan ta ut istället för moderskapsförpackningen, höjs till 140 euro. Denna höjning kan ca 56,000 nyblivna mammor utnyttja år 2003. Samtidigt utvidgas moderskapsunderstödet så att det höjs då en familj får flera egna eller adopterade barn. För det andra barnet som föds eller adopteras samtidigt utbetalas understödet till dubbelt belopp. Får en familj trillingar är moderskapsstödet tredubbelt. Ytterligare höjs den lägsta moderskapspenningen med 1,36 euro till 11,45 euro.

Många par som lider av barnlöshet kan hjälpa lidande barn genom internationell adoption. Detta är ett mycket kostsamt projekt, speciellt då man räknar med tjänstledighet utöver resor och avgifter. Regeringen vill stöda dessa familjer med ett adoptionsbidrag på endera 1900, 3000 eller 4500 euro beroende på från vilket land barnet adopteras. Adoptivföräldrarna jämställs också med biologiska föräldrar när det gäller rättigheten till familjeledighet.


Sfp:s ministergrupp talade inför budgetförhandlingarna för en indexbindning av barnbidragen. Det skulle bryta trenden i värdeminskning av barnbidraget och bevara bidragets köpkraft sedan ifjol. Detta förslag fick dock inte gehör. Svenska riksdagsgruppen har tidigare talat för att de budgetmedel som frigörs, i.o.m. att antalet födslar minskar varje år, borde styras tillbaks åt barnen i form av höjda barnbidrag. Den lösningen skulle budgettekniskt vara kostnadsneutral.

Jag vill påminna om att Social- och hälsovårdsministeriet föreslog under dåvarande minister Soininvaaras ledning att barnbidraget också skulle omfatta 17-åringarna. Tanken var behjärtansvärd men planen innehöll ett fatalt kränkande element. De gröna ville finansiera 17-åringarnas barnbidrag genom att sänka bidraget för de yngre barnen. De grönas förslag skulle m.a.o. ha försämrat barnfamiljernas situation.
En familj har det ekonomiskt sett svårast då barnen är små. Samtidigt som föräldrarna ställs inför nya utgifter för hemmet så blir man tvungen att kompromissa i arbetslivet vilket i samtliga fall leder till minskade löneinkomster. I familjer med 17-åringar brukar båda föräldrarna vara tillbaka i arbetslivet. Svenska riksdagsgruppen stöder tanken på att barnbidraget också skall omfatta 17-åringar, men det får på inga villkor försämra bidragsnivån för de yngre barnen som de grönas modell förutsatte.

 

Oppositionen låter sig tydligen inte begeistras över att de finländska papporna nu äntligen får möjlighet att ta ut en egen pappamånad. Det är märkligt, för det gör Svenska riksdagsgruppen. Trots att pappamånaden inte fick den utformning som vi jobbat för, ser gruppen ändå det som en seger för barnfamiljerna i deras kamp för att kombinera ett gott föräldraskap med ett aktivt arbetsliv. Papporna är inte alltid motiverade att delta i barnomsorg och uppfostran. Mammorna orkar ändå inte bära hela ansvaret ensamma. Erfarenheterna från Sverige visar att an efter som papporna utnyttjar sin pappamånad, ökar också deras benägenhet att ytterligare ta ansvar för sina barn och stanna en längre period hemma med barnen.

Svenska riksdagsgruppen hade gärna sett att mer av den barnpolitiska redogörelsen funnits med i budgetförslaget. Regeringen fattade i våras ett principbeslut om ett barnpaket på 15 miljoner. Av det finns bara 5 miljoner kvar för rådgivningsverksamhet i kommunerna för att motverka utslagning av barn och ungdomar. Också det momentet kom in i budgetboken efter omfattande arbete.

I debatten om samhällsservicen kan man inte alltid bara titta på pengarna. Man måste också se till kvaliteten. Den här regeringen har t.ex. infört förskola för barn som är ett otroligt viktigt instrument då det gäller jämlikheten mellan barnen.
Ytterligare är det värt att nämnas att rätten till dagvård utvidgas i nästa års budget till att gälla barn som omfattas av förlängd läroplikt, dvs. barn som har intellektuellt hinder att klara av skolgången i normal takt.

Undertecknarna av interpellationen räknar upp olika beslut som regeringspartierna har fattat på sina partidagar men misslyckats att förverkliga. Svenska folkpartiets partidagsbeslut finns inte medtagna i den uppräkningen. Det torde bero på att Sfp ser ut att lyckas förverkliga de mål som partimedlemmarna uppsatt.
Planen på att hemvård av barn skall bli pensionsberättigat finns med i det sk. Puro-paketet som riksdagen skall få ta del av denna vecka. Pensionsreformen innehåller glädjande nog bestämmelser om pensionsrätt för alla föräldrar som stannar hemma för att sköta sina barn som är under tre år. Flera föräldrar, ofta mammor, har i nuvarande system inte intjänat någon pension alls. Nu skall pensionen räknas ut på samma sätt som om dessa föräldrar hade en lön på 500 euro i månaden. Svenska riksdagsgruppen anser att summan är alltför liten om man tar i beaktande att det skall kompensera för utebliven inkomst. Gruppen föreslår att uträkningsgrunden höjs till 1000 euro/mån. Det skulle visa på en verklig uppskattning av det arbete som görs i hemmet.
Denna höjning skulle dessutom inte kosta staten mera än räknat. Detta beror på att man i de ursprungliga kalkylerna felaktigt hade avgränsat vilka alla föräldrar som skulle ha tillgång till systemet.

 


Vi kommer också delvis att kunna förverkliga partidagens beslut om att eftermiddagsvården skall bli en rättighet för alla barn. Bl.a. ingår i budgetboken ett stöd till samfund och stiftelser att arrangera eftermiddagsvård till barn och unga för att förebygga utslagning. Jag vill här upprepa Svenska riksdagsgruppens förhoppning om att denna fråga borde skrivas in i nästa regeringsprogram. Inget barn skall behöva spendera tid utan en vuxen persons stöd.

Satsning på barn och unga är inte enbart social- och hälsovård. På utbildningssidan finns flera positiva incitament. Barnens hälsa tryggas genom att 20 miljoner euro skall användas till att sanera mögeldrabbade skolor.
Svenska riksdagsgruppen har i flera års tid talat för att antalet vuxna i skolan borde ökas. Skolsystemet måste ha tillräckligt med resurser för att kunna notera problem och dessutom kunna motverka dem innan de kommer upp till ytan. De unga kan inte uppfostra sig själva, de behöver vuxnas stöd. Skolhälsovården får större statsbidrag i nästa år. Det är att hoppas kommunerna kanaliserar medlen till just dessa funktioner.


Många kvinnor är idag oroliga för sin yrkesmässiga framtid. Tidsbundna kontrakt gör det svårt för unga kvinnor att planera inför framtiden. Svenska riksdagsgruppen hoppas arbetsmarknadsparterna denna gång prioriterar de lågavlönade kvinnodominerade brancherna i sina förhandlingar.

Talman! Regeringspartierna har en familjepolitisk agenda - som vi kommer att förverkliga an efter det ekonomiska läget tillåter ännu mer satsningar.

Pehr Löv höll gruppanförandet 5.11.2002

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00