Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

23.11.2006 kl. 00:00
Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.

Som läkare borde interpellationens första undertecknare hålla med om att socialpolitiska beslut skall bygga på undersökningar och forskningar. Så gjorde regeringen också då man fattade beslut om att sänka alkoholaccisen. Nu går det inte att lägga fram empiriska bevis hur en befolknings dryckeskultur i förväg, men regeringen var mån om att låta Stakes forskare delta i beslutsprocessen. Man kan fråga sig vem regeringen borde ha konsulterat i stället?
 
Då regeringen fattade beslutet framförde Stakes alkoholforskare egentligen kritik bara på en punkt; Beslutet kom alldeles för sent! Regeringen borde ha inlett sänkningarna av alhoholaccisen flera år tidigare, det vill säga långt före alkoholimporten från Estland släpptes fri. Då skulle sänkningarna ha blivit mer måttliga. Vem är ansvarig för att det blev så? Vilka partier ansvarade för finansministeriet åren 1999 till 2003? Båda partierna kritiserar nu i en interpellation sittande regeringen för att vakna för sent.
 
Låt mig fortsätta kring vad forskarna säger. Flera av dem anser idag att tyngdpunkten i skattesänkningen blev fel. Jag är beredd att hålla med om det. Nu i efterhand kan vi se att skattesänkningen blev för stor på starksprit. Vi skall minnas att regeringen inte ville styra finländarnas dryckesvanor, utan regeringen ville styra finländarnas konsumentvanor. Framför allt ville vi få ett slut på spritrallyt – eller skall vi säga starkspritrallyt – till Estland. På den här punkten har regeringens politik gett resultat.
Vi har redan fått siffror som visar att den icke-statistikförda konsumtionen har minskat. Det betyder att mer alkohol än tidigare säljs via statligt kontrollerade kanaler.  
 
Alkoholen är speciellt skadlig för ungdomen. En växande kropp tar mera stryk av alkohol än en vuxen. Vanor, som skapas i tonåren har en tendens att bli bestående. En betydande del av de 15-åringar, som dricker sig berusade varje månad är storkonsumenter med utpräglade alkoholskador som 30-åringar. Ungdomarnas drickande har t.o.m. något minskat, men den grupp ungdomar, som berusar sig regelbundet dricker mera än tidigare. Också alkoholförgiftningsfallen bland ungdomar har ökat. Här har den förmånligare starkspriten en klart negativ effekt. Det är ändå ölet och cidern som är inkörsport för ungdomarna. Därför kommer förbudet mot ölrealisation, som ingår i regeringens reform av alkohollagen att ha en positivt styrande inverkan. En flaska mellanöl eller cider motsvarar en starkspritgrogg så skattepolitiken på dessa drycker, som är tillgängliga i dagligvaruhandeln, borde nog också småningom ses över.
 
Föräldrarnas attityder inverkar starkt på ungdomens dryckesvanor. De ungdomar, som blir bjudna på alkoholhaltiga drycker hemma blir oftare problemkonsumenter. Det mest förödande fenomen vi ser är föräldrar, som köper ut alkohol åt sina ungdomar "för att man skall veta vad de dricker". En dubbelmoral av värsta sort!
Föräldraskolningen borde lyfta upp dessa fakta mera på våra hälsovårdscentraler. I barn- och mödrarådgivningen måste hälsovårdarna, också genom regelbundna hembesök, noggrant följa med de unga familjerna och slå larm vid tecken på föräldranonchalans av detta slag. Att inte bry sig om sitt barns hälsa är en passiv form av barnmisshandel, som kan ha förödande effekt.
 
Ett stort problem är väntande mödrar, som dricker alkohol. De s.k. FASS-barnen har en mycket dålig start i livet och har betydligt svårare att klara livets utmaningar än andra. Skall vi ha tvångsvård för väntande mammor, som missbrukar? Skrämmer det mera än det hjälper? Tidig upptäckt och en fast, vänlig stödperson är antagligen en bättre modell. Regeringen borde ta ett fastare grepp om vården av denna problemgrupp.
 
Alkoholen skördar för många liv och skadar alltför många människors fysiska och psykiska liv. Frågan är vad vi kan göra. Vi skall inte lura oss själva och tro att vi kan återgå till tiden då man bara höjde priset på spritflaskan. Redan före skattesänkningen ökade alkoholkonsumtionen och skulle ha fortsatt att öka under alla dessa år oberoende av skattesänkningen, men visst gav prissänkningen fart åt konsumtionsökningen!
 
Priset och tillgängligheten har den största effekten på konsumtionen. Vi behöver ändå ett mångsidigt och trovärdigt program för den förebyggande verksamheten. Samtidigt måste vi ändra på dryckeskulturen. En negativ följd av prissänkningen var att priserna sjönk i detaljhandeln, men inte på krogarna. Det har lett till att det i viss mån kontrollerade drickandet i samband med en god måltid har ändrat till ett supande hemma innan man går ut. Här borde alltså en attitydfostran följas av en skatteförhöjning för att vi skall nå bra resultat.  Attitydpåverkan måste ske hemma, på rådgivningen, i skolan och på arbetsplatserna. En moraliserande nykterhetspropaganda biter inte på dagens välutbildade medborgare. Man måste få och se möjligheterna i det rusfria livet.
Utan motiverande vård klarar inte den starkt beroende av att komma ur träsket. Tidig intervention på gatan, i skolan och på arbetsplatsen är ett bra instrument. Ett barn, som ertappas berusad på stan skall skjutsas hem eller till socialmyndigheterna! En arbetstagare, som är full på arbetsplatsen skall hänvisas till företagshälsovårdaren!
Utan satsningar på akutvårdplatser och en lång rehabiliterande vård faller många igenom. Den systematiska vården borde inte få hämmas av en sådan resursbrist vi ser i många kommuner i dag.
 
Svenska riksdagsgruppen har det senaste året fört fram två förslag. Dels gäller det en reform att alkoholaccisen och dels gäller det trafiksäkerheten.
Som jag redan sade, är de flesta forskare överens om att skatten på starksprit borde höjas. Av samma åsikt är också de flesta finländare. Svenska riksdagsgruppen anser att regeringen bör bereda en moderat höjning av skatten på starksprit. Själva beslutet kunde sedan fattas i nästa års tilläggsbudget.
 
Ett annat förslag som vi fört fram gäller rattonykterheten. Med mycket drickande förstör man hälsan för sig själv, men sätter man sig vid ratten kan man förstöra mången annans liv. Dagens lagstiftning gör det sällan möjligt att tvinga återfallsförbrytare till vård. Därför vill vi inom Svenska riksdagsgruppen sänka gränsen för grov rattfylla från 1,2 till 1,0 promille. Personer som gör sig skyldiga till grovt rattfylleri borde sedan fullfölja ett vårdprogram för att återfå sitt körkort.  
 
Alkoholproblemen är ett gissel för många samhällen världen över. Flera ekonomier kommer aldrig att kunna blomstra förrän man fått bukt på missbruket. Ur den synvinkeln har vi en bättre kontrollerad situation i Finland. Det var också det regeringen eftersträvade då man sänkte spritskatten år 2004 – att inte förlora kontrollen över den svarta handeln.
Nu är det igen dags att fatta beslut om att justera skatten. Det positiva är att denna skattehöjning har folkets stöd.

Talman, vi föreslår att riksdagen återgår till normal dagordning.
Pehr Löv höll gruppanförandet 23.11.2006
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00