Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

30.11.2006 kl. 00:00
Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.

Regeringen godkände i december 2004 en jämställdhetsplan för åren 2005-2007. I planen ingår ett antal förbättringsförslag bl.a. för att stöda kvinnors företagsamhet. Regeringen behandlar också kvinnors företagsamhet specifikt i samband med politikprogrammet för företagsamhet.

En annan åtgärd som regeringen genomdrivit är förnyandet av jämställdhetslagen bl.a. så att möjligheten ges att på arbetsplatser granska lönenivån för att med ökad öppenhet minska löneskillnader mellan män och kvinnor.

Tidigare i år godkände regeringen ett program för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Idag säger man att kvinnans euro är 80 cent. Regeringen har utrett möjligheterna att minska på löneskillnaderna mellan män och kvinnor men det stämmer att utredningen visar att det kommer att ta lång tid innan en fullständig jämställdhet uppnåtts.

 

Vi är alla medvetna om att lönenivån inom vårdsektorn släpar efter. Det här gäller också inom den privata sektorn. Enligt EK är lönerna inom den offentliga och privata vårdsektorn på samma nivå vilket innebär att trycket att höja lönerna inom den offentliga sektorn inte är tillräckligt starkt. Själv tror jag att lönenivån inom den kvinnodominerade vård- och omsorgssektorn kommer att stiga under de närmaste åren p.g.a. att konkurrensen om arbetstagare hårdnar samtidigt som behovet inom vård- och omsorgssektorn ökar. Det är enbart rättvist om så sker. Ett jämställdhetsproblem är att de kvinnodominerande branschernas röst inte är tillräckligt stark då arbetsmarknadsparterna förhandlar.

 

Redan nu kan vi se att många kommuner har stora problem att få tag på kunnig arbetskraft. Regeringen har höjt statsandelarna för social och hälsovården och indexjusterat dem till 75 % till skillnad från föregående regering som enbart indexjusterade till 50%. En stor del av de frågor som oppositionen tar upp skall och kan bäst åtgärdas på kommunal nivå. Förslaget om att skapa en arbetskraftpool med heltidsanställda vikarier, för att minska på snuttjobben, är ett exempel på det här.

 

Interpellanterna säger att de låga lönerna leder till en arbetskraftsbrist. Inom Svenska riksdagsgruppen vill vi också betona att förhållandena på arbetsplatsen, arbetsförmåner och flexibilitet då det gäller arbetstider är viktiga kriterier. Vi tror att man på kommunal nivå borde våga prova på nya arbetstidsarrangemang t.ex. den så kallade tre plus tre modellen. Den innebär att man arbetar tre dagar och är tre dagar ledig, i stället för två lediga dagar. I Sverige har man god erfarenhet av systemet som lett till förbättrad ork på arbetsplatsen, minskad sjukfrånvaro, inbe-sparingar även om lönerna hållits på samma nivå fastän arbetstiden minskat något.

 

Regeringen har aktivt byggt ut systemet med skatteavdragsrätt för hushållstjänster. Reformen har visat sig vara en lyckad satsning. Tiotusen företag har grundats och en stor del av dem leds av kvinnliga företagare. Reformen har generellt sett förbättrat möjligheterna för typiska kvinnobranscher såsom hemvård och hushållsarbete. Samtidigt har det ekonomiskt gjort det möjligt för en mängd familjer att köpa hemhjälp och annan service som underlättar vardagen i hemmet, i synnerhet i familjer där båda vuxna arbetar utanför hemmet. Och ärligt talat, är det inte oftast familjemammans vardag som underlättats mest tack vare hushållshjälpen. Regeringen kan inte bestämma hur familjerna delar upp arbetet i hemmet mellan de vuxna, men fortfarande visar utredningar att kvinnorna står för merparten av hushållsarbetet.

 

Barnen skall ha rätt att få tid tillsammans med sina föräldrar. För att detta skall vara möjligt kräver det också reformer på arbetsmarknaden. Just nu behandlas en lag i riksdagen om ersättningar för föräldraledigheter genom vilken man kommer att höja moderskaps- och föräldrapenningarna och fördela kostnaderna för föräldraledigheten jämnare mellan alla arbetsgivare, i enlighet med det som utlovats i regeringsprogrammet. Staten påtar sig en stör-re roll för finansieringen av moderskaps- och föräldraledighet och det leder hoppeligen till att det blir lättare för kvinnor att bli fast anställda och att snuttjobben minskar. Genom att höja ersättningsnivån vill regeringen också ge ett ekonomiskt incentiv för att få papporna att ta ut sin del av faderskaps- och föräldraledigheten. Under senaste regeringsperiod beslöt man att moderskapsledigheten är en pensionsberättigande tid, vilket också i långa loppet har en betydelse för kvinnornas inkomster.

 

Regeringen har också föreslagit förenklingar till pappamånaden men de är ännu inte tillräckliga. Därför vill vi ytterligare förenkla villkoren för pappamånaden så att långt fler än 5 procent av papporna utnyttjar den till fullo.

Det är en stor utmaning att få papporna att inse att både de själva och deras barn mår bra av att de tar ut pappaledighet och också en del av föräldraledigheten. Här är pappornas arbetsplatser i fokus. Det behövs framsynta företagsledare som inser att det att man är hemma och tar hand om rutiner och barnskötsel förbättrar ens sociala kompetens, lär en att sköta många saker på en gång och gör en till en helare människa och man. Att ta hand om vardagsrutiner och vården av barn ger en social dimension till. Det har till exempel visat sig att en kvinna som blir arbetslös psykiskt klarar av det bättre än en man, eftersom kvinnan oftare har också andra viktiga sociala dimensioner eller sociala nätverk i sitt liv än arbetet. Mannen är ofta mera fixerad vid sitt arbete och den status som arbetet ger. Det är också orsaken till att särskilt männens övertidsarbete ökat och därmed också övertidsersättningarna i förhållande till kvinnorna. Unga fäder hör till den grupp som övertidsarbetar mest av alla.

Det är ganska typiskt att de största jämställdhetsfrågorna ofta berört frågan hur man skall kunna koppla ihop arbete och familjeliv. År 1996 godkändes lagen som gav alla barn en subjektiv rätt till dagvård. På det sättet röjde man undan det största hindret för kvinnors möjligheter att delta i arbetslivet, det vill säga svårigheten att få en dagvårdplats för barn. Den här lagen stiftades under den period då kvinnorna var fler än någonsin tidigare i riksdagen. Lagen är ett beslut i ett led av lagar som förbättrat jämställdheten mellan män och kvinnor och som fick en början för 100 år sedan då kvinnor fick rösträtt och blev valbara.

 

Vägen mot en ökad jämställdhet har varit lång och knagglig och löneskillnaderna är fortfarande ett faktum. En annan brist är att så få kvinnor når ledande poster inom företagsvärlden. Också i politiken är männen generellt sett fortfarande bättre representerade än kvinnor, även om många kvinnor nått höga positioner.

Den här regeringen har uppfyllt sitt löfte om att befrämja jämställdheten men mycket arbete återstår ännu för kommande regeringar innan vi kan konstatera att ett jämställt samhälle och en jämställd arbetsmarknad uppnåtts.

 

Talman, jag föreslår att riksdagen återgår till normal dagordning.

 

Christina Gestrin höll gruppanförandet 29.11.2006

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00