Det andra tecknet på mera federalism gällde polis- och rättssamarbetet. – Inom dessa kärnområden för en stat drev Finland målmedvetet och helt riktigt mera samarbete. Mera samarbete inom detta område innebär mera federalism; men mera överstatlighet behövs för att tackla dagens gränsöverskridande problem med brottslighet.

Statsministerns redovisning visade att våra framgångar inom rätts- och justitiesamarbetet var varierande. Det var inte bara den sk övergångsklausulen, dvs förslaget att övergå från enhälliga beslut till beslut med kvalificerad majoritet,  detsamma gäller också det viktiga dataskyddet inom detta rättsområde.

Särskilt upprörande är de senaste dagarnas information om att regeringen inom dataskyddet INTE verkat så som riksdagen förutsatt. Grundlagsutskott har ansett, och stora utskottet har förenat sig om det, att kommissionens ursprungliga förslag inte var tillräckligt tydligt när det gäller skyddet för medborgarnas rättigheter eller villkoren för vidareföring av uppgifter till tredje land. Regeringen har inte självmant informerat riksdagen om att man gått emot vår linje – och det är mycket tveksamt att det förslag man nu jobbar med kan bli acceptabelt. Detta brott mot riksdagens påverkningsmöjligheter är graverande och gäller viktiga medborgerliga rättigheter.

I offentligheten har det mycket diskuterats hur avtalet om samarbete mellan den europeiska åklagarmyndigheten och USA kom till – men jämfört med datasekretessen är det avtalet en bagatell.

Skall vi komma fram i rätts- och polisiära frågor; är det dags för ett nytänkande. Vi behöver sätta klara kvalitetskriterier för de myndigheter som skall vara med i samarbetet – och som skall ha gemensam tillgång till känsliga uppgifter om medborgare.

***

Vårt ordförandeskap visade med ett skolexempels tydlighet att det nya grundläggande fördraget behövs. Där enhällighet krävs, där har det varit svårt att nå nya framsteg. Med tanke på fördraget blev vårt ordförandeskap den mellanperiod vi kunde förutse när vi debatterade här i kammaren inför ordförandeskapet.

Den kommande våren kommer att vara avgörande för hur vi skall arbeta vidare för att lösa den gordiska knuten och vi väntar med spänning på kansler Merkels europeiska gesällprov. Däremot är de särskilda möten som Luxemburg och Spanien skall ordna för olika grupper av länder mindre lyckliga: olika idésammankomster för dem som godkänt avtalet och för dem som inte gjort det. Fast vi är i rätt grupp, är den indelningen inte fruktbar för fortsättningen.

***

Ledarna i Europa har klätt sig i säck och aska över medborgarnas bristande tro på EU. Men ser vi till den ekonomiska situationen, har euron varit en stor framgång – ja kanske litet för stor, så att vissa länder inte genomfört nödvändiga strukturella reformer.

Också utvidgningen har varit en framgång som givit många nya tillväxtimpulser till Europa. Vår dröm om Östersjön som en dynamisk ekonomisk region har förverkligats. Det är viktigt att utvidgningen inte satts på is.

Det gångna året, och särskilt hösten visade att EU har förmåga att enas kring nya prioriteringar: att jobba för hållbar energipolitik och för krafttag mot klimatförändringen. Under Enestams ledarskap lyckades EU öppna klimatdialogen med USA.

Låt mig avslutningsvis konstatera att en ministers stora insats under ordförandeskapet kommit i skymundan – nämligen fiskeriminister Korkeaoja – som lyckades lösa långvariga konflikter, men också väl bevaka det finländska strömmingsfiskets intressen. Den insatsen skall vi inte glömma när vi bedömer ordförandeskapet.

Tack herr talman - och ett tack till statsministern för hans redovisning.

Astrid Thors höll gruppanförandet 11.1.2007