”Bättre att lagen antas än att den inte gör det.”

13.11.2007 kl. 17:56
Sfp:s mål är en lösning som gör lagen onödig.
Under riksdagens diskussion om Tehy-lagen poängterade alla sfp:s riksdagsledamoter i sina talturer att man önskar att lagen inte skall behöva användas. Lagen skall garantera patientsäkerheten vid massuppsägningar.

Sfp:arna har förståelse för kravet på en kännbar lönehöjning för vårdarna. En förhöjning de verkligen förtjänar. För att nå en lösning måste alla parter röra på sig

Riksdagsgruppens ordförande Ulla-Maj Wideroos sa redan på fredagen att oberoende av vad som sker i förlikningsnämnden måste staten ha en plan B, en plan där man klart redogör för hur man garanterar människornas liv och hälsa.

Wideroos lyfte upp den relevanta frågan om vems ansvaret är ifall uppsägningarna träder i kraft och medborgarnas rätt till liv och hälsa inte kan garanteras.
- Samhället, dvs. staten, har naturligtvis det sista ansvaret och måste också bära det ansvaret, sa Wideroos

Vårdarnas löner och arbetsförhållanden samt hur många vårdare vi har i framtiden är frågor som inte kommer att vara slutligt lösta när den här konflikten är över. Åldersstrukturen i vårt land är sådan att trycket på vårdsektorn bara kommer att öka de närmaste åren, påminde Wideroos.

Mikaela Nylander sa att man som lagstiftare gärna ser att de lagar man är med om att stifta styr samhällsutvecklingen i önskad riktning och att den speciallag som avgetts av regeringen är inte någon sådan lag.

Lagen är för mig principiellt svår, men jag hyser största förståelse för att regeringen i det här svåra läget valt att försvara människoliv framom principer, sa Nylander.

Anna-Maja Henriksson: ”Oppositionen anser inte lagen vara nödvändig. Man undrar om de inte är oroliga för patienternas säkerhet. I vilket fall som helst är det bättre att denna lag antas än att den inte gör det.”

Henriksson påpekade också att lagen skulle kunna undvikas om Tehy skulle begränsa sina åtgärder så att patienterna inte skulle utsättas för direkt livsfara.

Thomas Blomqvist sa att regeringen handlat rätt när man berett och avgett ett lagförslag för att trygga patientsäkerheten vid en eventuell konflikt.
- För mig väger i alla fall statsmaktens skyldighet att skydda liv och hälsa väldigt tungt. Därför anser jag att om man alla ansträngningar till trots inte lyckas nå en lösning måste vi ha beredskap att stifta lagar som tryggar patientsäkerheten för de mest oskyddade och utsatta.

Håkan Nordman poängterade att svårigheten ligger i vad en lösning kostar, hur den skall finansieras, vad den innebär för vårdsektorn i framtiden och hur den påverkar kommande inkomstpolitiska lösningar, sa Nordman.

- Vi behöver en lösning som gör denna lag onödig. Denna lag kommer att bli nödvändig om vi inte lyckas hitta en lösning.

Nordman poängterade också att om vi skall nå en lösning i konflikten så måste Tehy vara villig att komma emot.

Mats Nylund konstaterade att även om man vid nödsituationer kan förutsätta att varje medborgare rycker in och hjälper till är det inte möjligt att vem som helst hoppar in som vårdare. De allra svagaste i vårt samhälle måste skötas av specialisterna på området.

Nylund sa att i denna situation, där två grundläggande rättigheter kolliderar, så måste vi prioritera patienters rätt till vård högre än Tehys rätt att driva sina medlemmars intressen.

När det första barnet dör som resultat av denna konflikt, vill jag inte leva resten av mitt liv med den känslan att jag inte gjorde allt jag kunde för att hindra det, avslutade Nylund.
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35