Nylund: Skogsindustrins framtid

18.02.2008 kl. 11:56
Stora Ensos beslut om stängningen av cellulosafabriken i Kemijärvi och oppositionens interpellation, som en följd av att staten också är aktieägare, dominerar debatten i riksdagen för tillfället. Tyvärr handlar debatten inte alls om vad som borde göras för att undvika fortsatta nedläggningar av skogsindustri här i landet utan enbart om statens roll som ägare. Det är fel fokus. Om börsbolag ser fortsatt möjlighet till lönsam verksamhet stänger man inte fabriker.

Vad kan och bör då staten göra för att minska risken att flera skogsbolag tar liknande beslut? Att förhandla med Ryssland så de inte höjer virkestullarna säger en del. Och visst, det görs, men ett faktum är att de ryska exporttullarna har lett till exakt det som Putin avsåg med dem; att dra investeringar i skogsindustrin till Ryssland, istället för export av råvirke. Med andra ord så bör fokus enligt min uppfattning sättas på hur vi kan förbättra verksamhetsförutsättningarna för vår egen inhemska skogsindustri.

Och där kan staten och regeringen gör en hel del. Något av det viktigaste är satsningarna i infrastrukturen. Det handlar som så många gånger tidigare om vägarna, allt från större trafiklösningar som ska in i den trafikpolitiska redogörelsen, till satsningar på det lägre allmänna vägnätet. Här är man på gång. Det handlar också om att fördjupa våra hamnfarleder. Finlands skogsindustri är beroende av virkesimport i dagsläget, och när importen inte längre kommer i önskad mängd och till önskat pris på gummihjul över östgränsen så måste den komma via våra hamnar. För Österbottens del handlar det om att fördjupa farlederna både i Jakobstad och i Kaskö. Muddring av farleder ger den högsta lönsamhetskoefficienten av alla infrastruktursatsningar, och dessutom betalar sjöfarten själv sin infrastruktur via farledsavgifter.

Regeringen har också satsat i skogsförbättringsmedel, så kallad Kemera-finansiering, vilket har varit en nödvändig långsiktig satsning. Under fjolåret ställde skogsägarna upp på ett föredömligt sätt och sålde virke som aldrig tidigare. Nu är priserna på väg nedåt. För att undvika att virkesutbudet minskar skulle det vara av största vikt att regeringen nu verkställer det som man har kommit överens om i regeringsprogrammet, nämligen att också via beskattningen öka utbudet på virke. Det finns rätt färdiga modeller som är tekniskt enkla att genomföra, som kostar mycket lite för staten att ta i bruk, och som jag tillsammans med mina kolleger från regeringspartierna och skogsfackfolk vid ett par tillfällen fört fram till ansvariga ministern.

Det som vi föreslagit är en utveckling av det så kallade skogsavdraget. Om det ska kunna användas vid en första gallring krävs idag i genomsnitt en 8 hektars yta och vid en andra gallring cirka 5 hektar. Ytterst få skogsägare har sådana arealer som kan avverkas på en gång. Med att slopa minimigränsen löser man detta problem. Ett annat förslag vi fört fram är att skogsavdraget, i stället för att som nu endast kunna göras från den registerfastighet där det avverkas, skulle kunna göras per skogsägare. Det tredje förslaget vi lagt fram är att höja omfattningen av skogsavdraget från nuvarande 50 procent av anskaffningsvärdet till 80 procent. Logiken i det förslaget bygger på att i en skogsfastighet som säljs så står virkesförrådet för fyra femtedelar av priset och marken för resten.

Dessa förslag tillsammans skulle garanterat stimulera till både skogsskötsel och virkesförsäljning. Och det troliga är att statens skatteintäkter skulle öka snarare än minska om förslagen genomförs. Det är med sådana åtgärder som vi behåller skogsindustrin i Finland, och inte genom att staten våldför sig på beslutsprocessen i börsbolag där man är minoritetsägare.

Mats Nylund
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00