Henriksson: Lättare liv för lama-årens skuldsatta

03.03.2008 kl. 10:57
Den första mars 2008 har stor betydelse för många skuldsatta personer i vårt land. Då går vi in för en allmän preskriptionstid av skulder om 15 år. Tiden räknas från den dag fordringsägaren skaffat en betalningsdom mot gäldenären.

I praktiken betyder det här att ett stort antal av de skulder som togs i början av 1990-talet under det vi i allmänt språkbruk kallat "laman", nu preskriberas. Man uppskattar att ca 40.000 gäldenärers skulder upphör genast då bestämmelserna träder ikraft.

Nu är det viktigt att inte missförstå reglerna. En skuld preskriberas inte bara för att det gått 15 år sedan lånet togs. För att skulden skall upphöra, krävs att den sökts ut av låntagaren, d.v.s. gäldenären med en betalningsdom, och att det gått femton år sedan domen gavs. Det betyder i praktiken att den som gett lånet, i regel banken, haft femton år på sig sedan domen gavs att via utmätning driva in skulden av gäldenären.

I praktiken handlar det därför långt om sådana skulder, där låntagaren helt enkelt saknat utmätningsbara tillgångar eller haft så stora sammanlagda skulder att inkomsterna inte räckt till för att täcka hela fordran. Många sådana fall uppstod under depressionsåren i början av 1990-talet. Då var det inte alls ovanligt att också personer som gått i borgen, plötsligt befann sig i betalarens kläder.

Det totala borgensansvaret kunde också uppgå till förhållandevis höga belopp, som i praktiken visade sig vara omöjliga för enskilda borgensmän att klara av. Det här bekräftas också av det faktum, att av dagens skuldsaneringsgäldenärer, har åtminstone en tredjedel borgensskulder.

I anslutning till den här lagstiftningen godkände riksdagen under veckan en ändring av skuldsaneringslagen och lagen om preskription av skulder. Kort och gott går den ut på att då domstolen fastställer ett betalningsprogram för en skuldsanering, skall man beakta om någon skuld preskriberas under programmets gång.

Ett program är i regel fem år långt. Gäldenären får också rätt att ansöka om upphävande av en skuldsanering. I praktiken betyder det att om man som gäldenär har ett betalningsprogram, som omfattar enbart en större skuld, som enligt preskriptionsreglerna skulle preskriberas under den tid betalningsprogrammet är ikraft, så lönar det sig att ansöka om upphävande.
Däremot lönar det sig sällan om man har många skulder, eftersom ett upphävande av ett skuldsaneringsprogram alltid innebär att man går tillbaka till situationen före saneringen, och skulderna återgår i princip till sina ursprungliga belopp.

I lagutskottet var vi synnerligen eniga om att den här lagstiftningen är ytterst välkommen och nödvändig. Genom den förhindras livslång utsökning och indrivning. Samtidigt är vi medvetna om att det handlar om regler som är svåra för gemene man att förstå. Såpass invecklad lagstiftning handlar det om. Därför är det viktigt att justitieministeriet skulle lyckas informera på ett folkligt sätt om vad dessa ändringar i praktiken betyder i olika fall.

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00

Gruppanförande om Lissabonfördraget

10.04.2008 kl. 15:10

Regeringens proposition om godkännande av Lissabonfördraget

Lissabonfördraget stärker den Europeiska unionens dimension på flera sätt; öppenheten ökar, ett verktyg för medborgarpåverkan införs, de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna får samma status som unionens grundfördrag. Fördraget ger utan vidare unionen de verktyg som behövs för att tackla existerande och kommande utmaningar. I fördraget slås fast att unionen skall bygga på de gemensamma värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
10.04.2008 kl. 18:30

Statsrådets trafikpolitiska redogörelse

Finland är ett geografiskt sett stort men glesbebyggt land. Hela en femtedel av invånarna bor i huvudstadsregionen, och en klar majoritet bor i tätorter och städer. Logistiskt sett är Finland en ö, eftersom den absoluta merparten av vår utrikeshandel fraktas sjövägen. Allt detta ställer stora krav på trafikförbindelserna i vårt land. Trafiklösningarna måste stöda regionernas utvecklingsmöjligheter och möjligheten att bo överallt i Finland, fungera så att de stöder medborgarnas vardag och sörja för näringslivets behov av transporter. Fungerande trafiksystem och en god infrastruktur är förutsättningar för allas våra dagliga liv. Arbets- och skolresor, uppköp och fritidsresor är en naturlig del av vår vardag och trafiken en naturlig del av vårt liv.
01.04.2008 kl. 13:30

Remissdebatt om statsrådets redogörelse om ramarna för statsfinanserna 2009-2012

Ett lands framgång beror på många saker - kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet för att ta några exempel. En annan framgångsfaktor är sysselsättningen. Det är därför som Matti Vanhanens regering gör rätt när den prioriterar sysselsättningen.
25.03.2008 kl. 12:15

Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkas verksamhet

Gruppanförande
11.03.2008 kl. 14:55

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15