Nylund: Kommun, samkommun eller värdkommun?

10.03.2008 kl. 12:31
På olika ställen i Österbotten går diskussionerna fortfarande höga om de olika samarbetsmodellerna som KSSR-processen har gett oss och om de ger oss ökad effektivitet och konkurrenskraft eller inte. I södra Österbotten diskuterar en del, främst finskspråkiga politiker, fortfarande om man valt rätt samarbetsområde eller inte. I Korsholm ställer kommunfullmäktiges ordförande frågan om Vasa kan var ett starkt regioncentrum även utan en kommunsammanslagning, och i Oravais är invånarna och politikerna delade i frågan om kommunen borde gå samman med Vörå-Maxmo eller sikta direkt på en samgång med Korsholm när den frågan blir aktuell. I vår egen nejd har beslutet om den gemensamma social-, hälso- och sjukvården fattats och det riktiga arbetet för verkställighet ska snart börja.

Korsholm fullmäktigeordförande Monica Sirén-Aura säger att utan kommunsammanslagning faller Vasa ner från att vara Finlands trettonde största stad till att bli den sjuttonde största, eftersom inrikesministeriet inte ser till regionen utan till kommungränsen när man klassificerar städerna. Sirén-Aura har helt rätt när det gäller alla andra städer i vårt land, men det finns ett undantag, och det är huvudstadsregionen. Där har vi fyra olika städer, alla med sin egen identitet och sina särdrag, men de räknas som en helhet. Med samarbete och ömsesidig respekt så kan en sådan konstruktion faktiskt fungera mycket väl, och ge liknande fördelar som en kommunsammanslagning.

Än utvecklingen i vår nejd då? Jag som följt processen lite från sidan tycker jag har haft anledning att känna mig stolt över de ledande förtroendevaldas och tjänstemännens anda av samförstånd och den ömsesidiga respekt man visat varandra mellan respektive kommunledningar. Jag har primärt varit skeptisk till fördelarna med kommunsammanslagningar. Efter ett knappt år i riksdagen där jag fått ta del av inställningen till vår kommunstruktur i alla våra tre stora
partier, både de två som för tillfället finns i regeringen, och det som finns i opposition, så räknar jag ändå helt kallt med att KSSR bara är början på en process mot kommunfusioner.

Därifrån är förstås tanken om vad som ska hända i vår egen nejd ganska kort. Snart är vi i det läget att hela social-, hälso- och sjukvårdssektorn är gemensam mellan våra fyra kommuner. Andra stadiets yrkesutbildning är redan gemensam och vi planerar en koordinering av gymnasieutbildningen. På riksplanet och i någon mån i kommunerna har man börjat diskutera behovet av samordning i de tekniska sektorerna. Det som blir kvar att administrera i primärkommunerna är då grundskolväsendet, nog så viktigt i både staden och på landsbygden, men mycket långt reglerat av staten. I kultur- och idrottssektorerna tror jag ingen har diskuterat ett mer ingående samarbete, men de står, trots sin stora betydelse för kommuninvånarna, för en mycket liten del av det kommunala fögderiet.

Den process som nu pågår i Jakobstads stadsfullmäktige är avgörande för det fortsatta samarbetet i nejden, i synnerhet som allt fler nämner ordet kommunsammanslagning. Nu handlar det förstås inte bara om valet av chef för bastrygghetsnämnden. Valet är en form av test på värdkommunens funktionsduglighet och Jakobstads mognad att hantera sin roll som regionens centrum. Jag tror fortfarande fullt och fast på att Jakobstads fullmäktige inte kommer att gå emot både styrgruppen, sin egen förtroendemannaledning, grannkommunernas förtroendemannaledning och ramavtalet i frågan om chefsvalet. Jag vill se den diskussion som nu uppstått som något som alla kan få erfarenheter av för framtiden. Vi har kanske inte valt den optimala administrationsmodellen, men tillsammans ska vi göra det bästa möjliga av den.

Jag tycker de förtroendevalda är värda ett tack för att vi kommit så här långt. Vi kommer nog i mål!

Mats Nylund
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00