Henriksson: "Lex Vanhanen "?

12.03.2008 kl. 13:40
Yttrandefriheten har varit på tapeten i många olika sammanhang den senaste tiden. Gränsdragningen för vad som är tillåtet och inte är synnerligen svår, och måste prövas från fall till fall. Det handlar om en av våra mest grundläggande rättigheter, som är tryggad såväl i vår grundlag som i internationella konventioner.

Vår strafflagstiftning utgår från att spridande av information som kränker privatlivet är straffbart, om gärningen är ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkte eller utsätta honom eller henne för missaktning. Likaså utgår lagen från att den som framför en osann uppgift eller antydan om någon eller på annat sätt förnedrar någon, för att orsaka skada eller lidande för den kränkte, skall dömas för ärekränkning.

Den som är aktiv inom politiken, näringslivet eller i en offentlig tjänst, förutsätts tåla mera än andra. Det är helt naturligt. Därför är det inte straffbart att t.ex. kritisera en politiker för hans eller hennes åsikter eller agerande inom politiken, så länge det inte handlar om ett agerande som tydligt överskrider det som kan anses godtagbart. Skulle bara fattas annat! Vi beslutsfattare skall naturligtvis få kritiseras, och vi skall också tåla kritik. Det svåra är att veta när kritiken går över gränsen för vad som kan anses vara godtagbart. Det är heller inte straffbart att sprida en bild eller uppgift om en politikers privatliv, om bilden eller uppgiften kan påverka bedömningen av personens förfarande i sitt uppdrag och framförandet behövs för behandlingen av någon samhälleligt betydelsefull sak.

I fallet Vanhanen-Ruusunen, handlar det just om detta. Hur stark är statsministerns rätt till privatliv i förhållande till Ruusunens rätt att berätta offentligt i en bok om deras förhållande, också om dess mest intima sidor, utan hans direkta samtycke? Har en politiker något integritetsskydd alls då det gäller privatlivet? Det är en så kallad bra fråga, och personligen tycker jag det är på sin plats att det aktuella fallet förs vidare till Hovrätten och kanske ända till Högsta Domstolen.

Fastän det inte handlar om ett ärende som har någon större betydelse för det finska folkets vardag, är det av principiell betydelse att få ett avgörande från högre instans. Inte minst mot bakgrunden av att tingsrättens domslut kom till efter omröstning 2-2, där nämndemännens åsikt vann i förhållande till den professionella domarens. Vill man, så kan man se domslutet också som en vinst för nämndemannasystemet. Det skall mycket till för att nämndemän i allmänhet skall gå emot den lagkunniga domarens åsikt. Elaka tungor vill hävda att det skulle vara ett politiskt beslut från nämndemannahåll. Jag vill och vågar tro att våra nämndemän, som också svurit domareden, verkar enligt vad lag och ordning kräver av dem, inte enligt politiska preferenser.

Just nu förbereder justitieministeriet en reform gällande nämndemannasystemet. Den torde landa i riksdagen under hösten. Ministeriet har tänkt att nämndemännen i framtiden bara skulle delta i behandlingen av grövre mål med straffmaximum på över 2 års fängelse. Huruvida detta är bra eller inte får vi återkomma till. Jag kan ändå inte låta bli en liten reflexion. Nämligen, skulle det systemet ha varit i bruk nu, hade Vanhanen-Ruusunen målet behandlats utan nämndemän. Då hade vi fått ett annat domslut i tingsrätten!

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00