Gestrin: Har vi mod att rädda Östersjön?

12.03.2008 kl. 14:49
Östersjön är i dag på många ställen ett dött hav, och det är vi människor som har orsakat detta. Massiva utsläpp av näringsämnen har långsamt bidragit till den kraftiga övergödning som vi under somrarna kan se i form av en grön och ställvis giftig algsörja.

Förutsättningarna för att rädda Östersjön är bättre än på länge. Vi har nämligen ett färskt instrument, aktionsplanen för Östersjön. Det var i november som miljöministrarna runt Östersjön godkände BSAP-planen (Baltic Sea Action Plan), utarbetad inom ramen för Helsingforskommissionen HELCOM. Det övergripande målet för planen är att Östersjön ska vara ett välmående hav ur ett miljömässigt och ekologiskt perspektiv senast år 2021.

Det finns ett lämpligt ordspråk för att beskriva den situation vi i dag befinner oss i. Den kinesiske filosofen Konfucius sade så här: "Att veta det rätta och inte göra det är brist på mod". Vi är medvetna om den negativa utvecklingen i Östersjön och vi vet vad som måste göras. Men är vi tillräckligt modiga?

Även om aktionsplanen, undertecknad av nio Östersjöstater och EU, kunde ha varit ännu mer ambitiös och förpliktigande kan den generellt sett betecknas som en framgång. Den har fyra huvudsegment som handlar om övergödning, skadliga ämnen, maritim säkerhet och biodiversitet.

HELCOM har uppskattat att utsläppen av näringsämnen måste reduceras till cirka 21 000 ton fosfor och 600 000 ton kväve för att Östersjön ska ha en chans att återhämta sig. Utsläppen har de senaste åren uppgått till i genomsnitt 36 000 ton fosfor och 737 000 ton kväve. Siffrorna är ett bevis på det enorma arbete vi har framför oss.

I skyddsplanen har man bland annat ställt upp nationella mål för hur mycket näringsämnen länderna får släppa ut i Östersjön. Alla länder har gått med på att senast år 2010 ta fram nationella program för att uppnå dessa mål.

De ekonomiska och samhälleliga kostnaderna med att vänta kommer att vara enorma, och därför är det av yttersta vikt att komma igång med arbetet genast. Det här är speciellt viktigt eftersom nya hot mot Östersjön hela tiden uppenbarar sig. Exempelvis visar en färsk rapport att klimatförändringarna kan ha en mycket negativ effekt på Östersjön. Den globala uppvärmningen kan enligt olika beräkningar förlänga vegetationsperioden med upp till 90 dagar, vilket innebär att algblomningarna accelererar ytterligare.

En förutsättning för att vi ska uppnå resultat är att vi tar fram konkreta projekt och att det kan hittas finansiering för dem. Ministrarna har utarbetat och godkänt aktionsplanen, men själva arbetet bör huvudsakligen ske på en lägre nivå. Här spelar kommunerna en nyckelroll, inte minst i egenskap av finansiärer av projekt. Det finns ofta finansiering att tillgå, exempelvis i form av lån, såvida projekten är goda. Men det krävs en stark politisk vilja, och här har kommunalpolitikerna, och även medborgarorganisationerna, ett stort ansvar.

Ett ypperligt tillfälle att diskutera konkreta lokala, nationella och regionala aktioner är i S:t Petersburg i slutet av veckan. Där arrangeras den så kallade Östersjödagen, och den färska aktionsplanen för Östersjön står naturligtvis starkt i fokus.

Det är speciellt passande just i år att Östersjödagen arrangeras i S:t Petersburg. Ryssland övertar nämligen ordförandeskapet för HELCOM i sommar. Vi ställer stora förhoppningar på det ryska ordförandeskapet med att driva arbetet mot ett renare Östersjön vidare.

Då det gäller skyddsplanen för Östersjön kan ingenting tas för givet - vi måste komma ihåg att planen i sista hand är precis så effektiv som vi själva gör den. Den får sin styrka genom implementering och konkreta aktioner. De länder som undertecknat planen har enats och kommit överens om vissa mål, och den utgör därmed ett verktyg med stor potential. Nu gäller det för Östersjöstaterna att använda detta verktyg så effektivt som möjligt.

Christina Gestrin, riksdagsledamot och rapportör för den parlamentariska
Östersjökonferensen BSPC.

Asmund Kristoffersen, stortingsledamot och ordförande för Nordiska rådets
miljö- och naturresursutskott.
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00