Henriksson: Sysselsättningen i nyckelposition

31.03.2008 kl. 14:21
Riksdagen har under veckan debatterat regeringens förslag till budgetramar för åren 2009-2012. Vi har år av stark ekonomisk tillväxt bakom oss. Sysselsättningsläget har utvecklats mycket positivt. Antalet arbetstillfällen som skapats övergår långt de som upphört, och arbetslösheten har sjunkit till något över 6 %. Med detta i bagaget vet vi att de år vi har framför oss troligen kommer att präglas av en något avmattad tillväxt, främst beroende på minskat utbud av arbetskraft.

Då vi blickar framåt finns det vissa orosmoln på himlen. Ekonomin i U.S.A är en sådan. Den har ändå vårt lands regering och riksdag svårt att påverka. Därför är det skäl för oss att koncentrera våra åtgärder på riskmoment och orosmoln som vi själva kan medverka till att minimera, i bästa fall helt undgå. Ur den här synvinkeln sett är det rätt och riktigt av regeringen att slå fast att det viktigaste målet när vi förbereder oss för kommande tider, är att höja sysselsättningen ytterligare.

Vi vet att antalet unga som kommer in på arbetsmarknaden härefter årligen understiger antalet personer som stiger ut ur det aktiva arbetslivet. För att vi skall klara av att möta framtidens arbetskraftsbehov, för att vi skall lyckas förbli ett konkurrenskraftigt land och för att vi skall lyckas finansiera välfärden framöver, behöver vi målmedvetet satsa på åtgärder som gynnar tillgången på arbetskraft.

Vi behöver olika typer av satsningar. Bland annat på de unga, på de yrkesverksamma och på invandrarna. De unga behöver garanteras utbildning och hindras från utanförskap. Att söka sig till yrken inom vård och omsorg måste bli mera lockande. De yrkesverksamma behöver stödas med åtgärder som bibehåller motivationen och ”orken” i arbetslivet, och som underlättar att kombinera familj och arbetsliv. Och då det gäller invandrarna behöver vi bedriva en aktiv ansvarsfull integrerande invandrarpolitik.

Sådana åtgärder är bland annat att regeringen föreslår ökade anslag för att ytterligare öka antalet studieplatser inom yrkesutbildningen, ökad satsning på grundläggande utbildning för invandrare samt satsningar för att hindra ungas utslagning. Just för att förhindra att unga marginaliseras satsar regeringen nu på utvidgat stöd till ungdomsverkstäderna och den uppsökande verksamheten.

Alla mänskor som vill vara aktiva i arbetslivet borde också i praktiken ges möjlighet därtill. Så är inte fallet till alla delar i dagens Finland. Bland annat de funktionshindrade har ofta svårt att hitta jobb, trots utbildning. Glädjande nog lyfts också dessa upp i rambudgetförslaget där anslag nu riktas till åtgärder som främjar återinträde i arbetet bland mänskor med funktionshinder.

De pensionärer som vill återgå till arbetslivet i större eller mindre utsträckning skall vi också ta vara på. En annan med dem besläktad grupp som det vore skäl att lyfta fram, är de personer som har deltidspension eller delinvalidpension. Många av dem skulle gärna jobba deltid så långt som krafterna tillåter, men dagens strama inkomstgränssystem som inte följer den allmänna löneutvecklingen, gör det ofta olönsamt och besvärligt såväl för individen själv som för arbetsgivaren. Här finns det anledning att se över systemen och utveckla dem så att också de som är på deltidspension kan sporras till deltidsarbete i den mån den personliga fysiken tillåter.

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30