Henriksson: Vem hjälper i nöden?

15.04.2008 kl. 08:57
Vem hjälper i nöden?  Finland vill vara Europas tryggaste land 2015. Vad innebär det i praktiken? Den frågan diskuterade jag i en paneldebatt under veckan som arrangerades av Finlands Brandmannaförbund (SPAL).

För mig innebär ett tryggt Finland, att jag kan räkna med att hjälpen finns där då den behövs. Att jag kan känna mig trygg i min närmiljö, såväl ute på gator och torg som i hemmet. Att jag får kontakt till nödcentralen då en olycka eller en sjukdomsattack inträffat. Att de förstår vad jag säger och snabbt kan skicka den hjälp som behövs, och att vården fungerar då man behöver akut sjukvård. Att jag kan lita på vår polis och vårt domstolsväsende och också på vårt bankväsende.

Överlag kan man väl säga att Finland ännu idag är ett relativt tryggt land. Det förekommer ändå stora variationer, och brottsligheten i huvudstadsregionen är av en helt annan kaliber än på månget annat håll i landet. Tittar vi igen på vad som sker inom hemmets väggar, visar vi dessvärre skrämmande siffror jämfört med våra övriga nordiska länder då det gäller antalet dödsfall på grund av familjevåld. I fjol dog runt 20 kvinnor i sviterna av våld i hemmet. Vi har med andra ord all anledning att se om vårt hus. Framförallt gäller det att motarbeta utanförskap och djupa samhällsklyftor.

Rent konkret gick diskussionen i paneldebatten snabbt in på brandmännens pensionsålder. Idag är den 65 år och brandmännen själva anser den vara på tok för hög. Det är inte svårt att förstå dem. Som brandman skall du vara i ytterst god kondition och klara av samma krävande livräddningsuppdrag då du är 60 år som då du var 30 år. Det ställer en enorm press på såväl den fysiska som den psykiska hälsan. Ytterst handlar det också om vår säkerhet som medborgare. Vi är vana att lita på en duktig brandkår, att gossarna (och flickorna) orkar bära och rökdyka i alla sammanhang då det behövs. Vad gör vi då, när medelåldern bland brandmännen stiger, och vi snart har en kår bestående av enbart 50 + brandmän? Vågar vi fortfarande lita på att de klarar av samma uppdrag som i yngre år? Ett flertal utredningar ger klara besked. Prestationsförmågan hos t. ex. en 62 åring är något helt annat än hos 30-40 -åringen. I regeringsprogrammet sägs att frågan om brandmännens pensionsålder skall lösas under den här regeringsperioden. Jag utgår från att den ansvariga ministern tar saken på allvar. Gör man inget, borde man samtidigt acceptera att räddningsnivån sänks vartefter våra brandkårer blir äldre.

Sedan har riksdagen också debatterat nödcentralerna under veckan. Kort och gott kan vi säga att man över partigränserna var eniga om att vi inte skall gå in för större nödcentralområden. Det finns tillräckligt med problem redan i dagens system. Jag hoppas att den ansvariga inrikesministern också tar riksdagens åsikt på allvar. För oss i Österbotten är bevarande av Österbottens nödcentral i Vasa en förutsättning för en fungerande service också på svenska. Faktum är att vår nödcentral inte idag alltid fungerar så som man skulle önska. Därmed står det fullständigt klart att i en ännu större enhet, som eventuellt inte ens skulle finnas i en starkt tvåspråkig stad som Vasa, skulle den svenska servicen riskera att försämras betydligt. Det har inte ett land som vill vara Europas tryggaste år 2015 råd med.
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30