Nylund: Social balans i dagvårdsavgifterna

22.04.2008 kl. 09:46
Debatten om reformen av klientavgifterna inom social- och hälsovården har gått hög den senaste tiden. I tisdags diskuterades lagförslaget i riksdagens remissdebatt. Regeringspartiernas ledamöter tog fasta på att den nya lagen kommer att sänka avgifterna för låginkomsttagare, ensamförsörjare och flerbarnsfamiljer. Oppositionen lyfte istället fram de avgiftshöjningar som ofrånkomligt sker i vissa grupper. Orsaken till att lagen om klientavgifter förnyas är förstås att kostnaderna för social- och hälsovården totalt har stigit, och att avgifterna inte följt med. Samtidigt har förslaget en klar social prägel.

I kommunernas lagstadgade uppdrag ingår det att ordna social- och hälsovård för invånarna och eftersom denna service finansieras med bl.a. klientavgifter behövs avgifterna emellanåt ses över för att kommunerna skall kunna trygga en fortsatt god servicenivå. De nuvarande avgifterna har inte höjts sedan 2002, då euron infördes, och eftersom klientavgifterna, som uppgår till cirka fem procent av kommunernas totala inkomster, spelar en viktig roll i kommunernas ekonomi är det viktigt att balansera upp eftersläpningen av dem för att täcka de ökade driftskostnaderna inom social- och hälsovården.

Tvärtemot vad oppositionen vill låta påskina så handlar förslaget inte om en allmän höjning av dagvårdsavgifterna. Enligt lagförslaget revideras dagvårdsavgifterna så att dagvårdsavgifterna sänks för 48 % av barnfamiljerna och hålls oförändrade för cirka 12 % av familjerna. För cirka 40 % av familjerna med den största betalningsförmågan höjs dagvårdsavgifterna. Det står alldeles klart att denna reform i högsta grad är en social reform, som innehåller en viss inkomstöverföring från rika till fattiga. Dessutom kommer familjebegreppet att moderniseras så att det räknas ut enligt hur många personer det finns i familjen, d.v.s. föräldrar, vårdnadshavare och minderåriga barn som bor i samma hushåll. Också inkomstgränsen för dagvårdsavgifterna skall anpassas till utvecklingen av inkomstnivån för att avgifterna i fortsättningen skall ligga på samma nivå som familjens inkomster. Det kommer att underlätta situationen för många låg- och medelinkomsttagare, som hittills har varit tvungna att betala en allt högre avgift när inkomsten har ökat via indexjusteringar men inkomstgränserna har stampat på stället. Det kan ju inte anses vara rättvist!

Omsorgsminister Risikko gav ett par bra exempel i riksdagsdebatten om hur reformen kan utfalla. Om en ensamförsörjarfamilj med en vuxen och två barn har det ena barnet i dagvård och förälderns månadsinkomst är 2 400 euro har dagvårdsavgiften hittills varit 160,20 euro. Nu föreslår regeringen att samma familjs dagvårdsavgift skall sänkas till 98,20 euro per månad. Ministerns andra exempel var att en familj med två vuxna, som båda har en månadsinkomst på 2 000 euro, och tre barn i barndagvård har hittills betalat en dagvårdsavgift på 420 euro per månad. Nu förslås även deras avgift att minska till 397 euro i månaden. För de familjer som har större inkomster än genomsnittet stiger avgifterna något.

Som i alla reformer vinner en del och förlorar en del. Min bestämda uppfattning är ändå den att reformen är bra. Det kan inte vara fel att ensamförsörjare, familjer med lägre inkomster och familjer med många barn gynnas. Tvärtom upplever jag det som rättvist.
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00