En sanning som tål upprepas i anslutning till 1 maj är att sysselsättningen är grunden för välfärden. Välstånd skall skapas genom arbete, innan det fördelas. Ju flera människor i avlönade jobb desto bättre ekonomi i stat och kommun och i hushållen. Detta synsätt gäller i hög grad för den nordiska välfärdsmodellen, där den offentliga sektorn är stor och skatteintäkterna viktiga för finansieringen.
Den ekonomiska depressionen på 1990-talet bekräftade skoningslöst orsak och verkan. När 1990-talet började var sysselsättningsgraden närmare 80 procent och arbetslösheten 2-3 procent. Statens skuld var mycket liten, ca 50 miljarder mark. Det gick på höga varv på arbetsmarknaden, i stat och kommun och i hushållen. På för höga.
Sedan kom raset: arbetslösheten steg till nästan 20 procent och sysselsättningsgraden sjönk till 58 procent som lägst. Statsskulden måste höjas till 400 miljarder mark. Regeringen och riksdagen tvingade minska utgifterna för det mesta, från barnbidrag till pensioner. Statsandelarna till kommunerna minskades märkbart. Verkningarna kändes i hushållen. En del villkor och förmåner lär aldrig återkomma.
Det finländska samhället har repat sig väl. Inte minst i näringslivet och på arbetmarknaden Sysselsättningraden är 70 procent och arbetslösheten drygt 6 procent. En målmedveten politik och en lång god konjunktur har bidragit till resultatet. Regeringen har ställt målet för sysselsättningsgraden ännu högre : 72 procent under perioden och 75 på lång sikt. Det är synnerligen eftersträvansvärda mål. Men hur skall de nås, när utmaningar och hot mot tillväxten kan skönjas?
Mycket talar för att den internationella konjunkturen försämras. Inflationen stiger mer än på länge. En hållbar klimat- och energipolitik betyder stora kostnader för tung industri och långa transporter. Globaliseringen kräver fortsatt förnyelse i näringslivet, där olönsamma verksamheter slås ut och skall ersättas med nya. En åldrandebefolkning minskar arbetskraftsutbud och ökar kostnaderna för omsorg och vård.
En medveten försiktighet kan vara motiverad i den här situationen, utan att vi för den skull hänfaller åt dystra tongångar och bromsar i panik. Pessismism skulle ge fart år konjunktur- nedgången. Den inställningen bör gälla både i rikspolitiken i kommunalpolitiken, med beaktande av de villkor som gäller i regionerna och kommunerna. Framtidsutsikterna är trots allt olika.
På 1970-talet mötte vi i Österbotten hoten och utmaningarna med hjälp av kommun-reformen. Den krävde målsättningar för de nya kommunerna, skapade optimism och dynamik. Detta räckte långt och länge i konkurrensen med andra landsdelar.
Nu står vi in för en ny omgång. Det gäller att åstadkomma goda lösningar i kommun- och servicestrukturreformen med tanke på välfärden i landet och i Österbotten. Det gäller att vara attraktiv och konkurrenskraftig för att bromsa utflyttningen och främja inflyttning och bädda för många jobb och hög sysselsättningsgrad. Det är grunden för en god gemensam välfärd. Förmår vi det?
Håkan Nordman
Gruppanföranden |
Statsrådets redogörelse om internationell krishantering
Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16
Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal
Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden.
Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37
Remissdebatt om statsbudgeten för 2008
Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35
Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011
Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00
Regeringens rambudget för åren 2008-2011
Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15
Riksdagens 100-års jubileumsplenum
Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30
postadress
Svenska riksdagsgruppen
00102 Riksdagen
telefon
09-4321
