Gestrin: Huvudstadsregionens samarbete

11.06.2008 kl. 15:59
Huvudstadsregionens samarbete har utfallit väl

För lite mera än två år sedan undertecknades samarbetsavtalet mellan städerna i huvudstadsregionen. En omfattande plan för samarbetsprojekt och 14 arbetsgrupper tillsattes för att på kort tid uppgöra konkreta förslag för ett utökat samarbete i huvudstadsregionen.

Samtidigt beslöt vi att under våren 2008 utvärdera de genomförda samarbetsprojekten och att i samband med det bedömma på vilket sätt arbetet skall gå vidare. 

Sfp:s fullmäktigegrupper i Helsingfors, Esbo,Vanda och Grankulla är idag nöjda över de resultat man hittills uppnått inom ramen för huvudstadsregionens samarbete. Jag vågar påstå att resultatet av samarbetet hittills varit t.o.m. framgångsrikare än vad vi hade förväntat oss. Vi är glada över att alla de arbetsgrupper som tillsattes, idag alla kan peka på resultat och att städernas ledning, både den politiska och tjänstemännen, med fast hand sett till att tidtabellerna har efterföljts. Vi stöder också konklusionen om att samarbetet har utfallit väl och planenligt. 

Slutledningen är den rätta; det finns inte något behov av att starta en utredning över en sammanslagning av städerna.

Vi stöder förslaget om att under höstens lopp utarbeta ett förnyat samarbetsavtal mellan huvudstadsregionens städer. Ett nytt avtal är aktuellt bl.a. för att många strukturer inom regionen kommer att förändras, som en följd av de beslut vi redan kommit överens om inom huvudstadsregionen.

Jag vill understryka att vi i Sfp står fast vid vår tidigare ståndpunkt att det inte finns något behov av att slå samman städerna, men jag vill samtidigt betona att vi ställer oss mycket postiva till ett utökat och fördjupat och gränslöst samarbete mellan städerna. Villkoret är att samarbetet innebär en förbättrad servicenivå för invånarna i alla de berörda städerna och att samarbetet sker på frivillig grund. En ovärderligt viktig sak i allt detta är att bevara och förstärka närdemokratin, d.v.s. invånarnas möjligheter att delta och påverka utvecklingen i sin egen stad.

Vi ställer oss också positivt till det ökade samarbetet med kommunerna inom Helsingfors regionen. Ett samarbete som bygger på positiva initiativ där kommunernas lagstadgade självbestämmanderätt respekteras är den samarbets- och utvecklingsmodell vi inom Svenska folkpartiet vill arbeta för. Vi tar starkt avstånd från förslag eller tankegångar om en starkare statlig centralstyrning i markplaneringen och markanvändningen för Helsingfors regionen eller huvudstadsregionen.

Eftersom taltiden är begränsad skall jag nu gå över till att närmare granska de resultat man hittills nått inom ramen för grupp nr 14:s mandat. Grupp nr 14 behandlade specifikt den svenska servicen i huvudstadsregionen.

Vi är glada över att den svenskspråkiga servicen fått särskild uppmärksamhet i arbetet hittills och att alla städer varit eniga om att ett utökat samarbete kan erbjuda nya möjligheter att stärka och förbättra servicen för de 64 000 svenskspråkiga som bor här i huvudstadsregionen.

Idag tar vi ställning till ett antal förslag som innebär en förbättrad koordinering av den svenska servicen och svenskspråkiga tjänster och underlättar invånarnas möjligheter att ta till sig av serviceutbudet. Målet är att skapa en enhetlig samservicetjänst som också på svenska betjänar kommuninvånarna per telefon, i samservicepunkter och på Internet. Möjligheterna att anlita hälsocentraler i andra städer än den egna liksom dagvården inom hela regionen skulle också vara klara gränsöverskridande förbättringar. Städernas beslut att sammanföra dagvården och skolväsendet till självständiga centraler i respektive stad underlättar planeringen och utvecklandet av en tröskelfri vård, skola och omsorg för svenskspråkiga barn och ungdomar.

Vi ser stora förbättringsmöjligheter i förslaget om att planera och organisera bl.a. den svenskspråkiga missbrukarvården, barn och ungdomspsykiatriska vården och barnskyddet gemensamt för hela huvudstadsregionen. Vården för de nyss nämnda grupperna är idag splittrad på små enheter, osynlig eller saknas helt och hållet.

Arbetsgruppen för utbildningsfrågor har också föreslagit flera positiva åtgärder för den svenskspråkiga sektorn; allt från anskaffningen av en biblioteksbuss med svenskspråkig litteratur till ett ökat samarbete inom andra stadiets utbildning.

Svenska folkpartiet i Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla anser att en förutsättning för att samarbetet också i fortsättningen skall fungera bra är att besluten som berör oss alla görs i demokratisk ordning. Vi ser fram emot följande skede i processen, d.v.s. förverkligandet av de beslut vi idag skall godkänna i respektive fullmäktige.

Christina Gestrin
Gruppanförande på huvudstadsregionens gemensamma möte 10.6.2008

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00