Nordman: Trafikpolitiska redogörelsen

15.09.2008 kl. 11:13
I riksdagen väntar den trafikpolitiska redogörelsen på att få sitt slutliga godkännande. Med tanke på den allmänna utvecklingen, konkurrensförmågan, den regionala utvecklingen och balansen behövs återkommande trafikpolitiska redogörelser. Välfungerande trafikleder och kommunikationer ska ses som ytterst viktiga i infrastrukturen. Den stora utmaningen är att kunna hålla de viktigaste trafiklederna i gott skick och samtidigt utveckla trafiknätet ytterligare i takt med tidens krav. Då är nyttan störst.

Konkurrensen på den inhemska transportmarknaden har ökat i takt med utvidgandet av EU.  Detta skapar stora utmaningar för de inhemska transportföretagen och de bör därför tillägnas större uppmärksamhet. Det ligger i Finlands intresse att de klarar sig i konkurrensen med utländska företag, både i inrikes- och utrikestrafiken.

Klimatförändringen ställer hårda krav på regeringen och riksdagen. För att klara av utmaningarna måste orsakerna till förändringarna beaktas på alla områden, speciellt i kommunikationerna och infrastrukturen. I annat fall skjuts problemen upp och ökar kostnaderna. I EU:s energi- och klimatpaket ställs mycket hårda krav på trafiksektorn. 2020 får koldioxidutsläppen vara högst 10,9
miljoner ton jämfört med 13 miljoner för närvarande. Om utvecklingen fortsätter i nuvarande riktning kommer utsläppen att öka med nästan en miljon ton under ifrågavarande period.

Situationen är alltså mycket krävande och det gäller att hitta en helhetslösning som passar trafiksektorn och infrastrukturen och som samtidigt är miljövänlig. Som det konstateras i betänkandet, minskar en smidig trafik redan i sig utsläppen. Trafiklederna ska planeras så att trafikstockningar kan undvikas. Detta är också affärsekonomisk lönsamt.

En annan viktig aspekt är utvecklandet av kollektivtrafiken. Den negativa trenden bör brytas, annars leder det minskade passagerarantalet och de höga bränslepriserna till en ond cirkel. Att använda buss- eller tågtrafiken måste bli ett attraktivare alternativ än det är idag, där man allt som oftast använder egen bil. Det är positivt att man i redogörelsen betonar utvecklandet
av kollektivtrafiken, bland annat genom skattelättnader. Det gynnar både miljön och trafiksektorn.

Preliminärt har regeringen dock föreslagit, att statsandelarna för regionbiljetter i städer skärs ned med två miljoner och statsandelarna för köp av regionala och lokala trafiktjänster med en miljon jämfört med pågående år. Riksdagen måste höja dessa anslag, som man också tidigare har gjort.

Anslagen för basvägnätet är för små. För lite pengar har varit ett återkommande problem de senaste åren, både vad vägnätet och järnvägarna beträffar. Man har inte ens beräknat de höjda kostnaderna! På många håll blir trafiklederna i allt sämre skick ökar och investeringsbehoven.

Den tvärgåendetrafiken är dåligt utvecklad i vårt land. Trafiklederna och trafikförbindelserna fungerar ensidigt i nord-sydlig riktning. Mera än vad som gagnar landet - och kontakten mellan olika landsdelar. Här behövs det målmedvetna förbättringar utöver vad som föreslås i den trafikpolitisk redogörelsen.

Det är mycket positivt att elektrifieringen av järnvägen mellan Vasa och Seinäjoki tack vare hårt arbete fick grönt ljus. Järnvägen skall ses som en del av en "väg" mellan Ryssland och Atlanten. Färjtrafiken mellan Vasa och Umeå utgör en annan del. I det här sammanhanget är det viktigt att även riksväg 18 mellan Vasa-Jyväskylä och österut förbättras. Jag är övertygad om att det finns
stora transportbehov - och en betydande nytta att hämta i en sådan tvärgående trafik.

Vi vet med stor säkerhet att godstrafiken mellan Vasa och Umeå i båda riktningarna kommer att växa avsevärt. Statens stöd till den viktiga kvarkentrafiken skall även ses i den här belysningen. Växande godstransporter skall göra färjtrafiken lönsam utan årligt statsstöd.

Trafiken över Kvarken betjänar även transporter söderut ut i Europa. En framtida vision för denna trafik är en fast förbindelse i form av en kombination med väg-bro-tunnel-arrangemang. Kostnaderna har uppskattats till 2, 3 - 2,5 miljarder euro. Visionen kan verka utopistiska i dag - men nödvändigtvis inte i framtiden.

Håkan Nordman
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15