Nordman: Trafikpolitiska redogörelsen

15.09.2008 kl. 11:13
I riksdagen väntar den trafikpolitiska redogörelsen på att få sitt slutliga godkännande. Med tanke på den allmänna utvecklingen, konkurrensförmågan, den regionala utvecklingen och balansen behövs återkommande trafikpolitiska redogörelser. Välfungerande trafikleder och kommunikationer ska ses som ytterst viktiga i infrastrukturen. Den stora utmaningen är att kunna hålla de viktigaste trafiklederna i gott skick och samtidigt utveckla trafiknätet ytterligare i takt med tidens krav. Då är nyttan störst.

Konkurrensen på den inhemska transportmarknaden har ökat i takt med utvidgandet av EU.  Detta skapar stora utmaningar för de inhemska transportföretagen och de bör därför tillägnas större uppmärksamhet. Det ligger i Finlands intresse att de klarar sig i konkurrensen med utländska företag, både i inrikes- och utrikestrafiken.

Klimatförändringen ställer hårda krav på regeringen och riksdagen. För att klara av utmaningarna måste orsakerna till förändringarna beaktas på alla områden, speciellt i kommunikationerna och infrastrukturen. I annat fall skjuts problemen upp och ökar kostnaderna. I EU:s energi- och klimatpaket ställs mycket hårda krav på trafiksektorn. 2020 får koldioxidutsläppen vara högst 10,9
miljoner ton jämfört med 13 miljoner för närvarande. Om utvecklingen fortsätter i nuvarande riktning kommer utsläppen att öka med nästan en miljon ton under ifrågavarande period.

Situationen är alltså mycket krävande och det gäller att hitta en helhetslösning som passar trafiksektorn och infrastrukturen och som samtidigt är miljövänlig. Som det konstateras i betänkandet, minskar en smidig trafik redan i sig utsläppen. Trafiklederna ska planeras så att trafikstockningar kan undvikas. Detta är också affärsekonomisk lönsamt.

En annan viktig aspekt är utvecklandet av kollektivtrafiken. Den negativa trenden bör brytas, annars leder det minskade passagerarantalet och de höga bränslepriserna till en ond cirkel. Att använda buss- eller tågtrafiken måste bli ett attraktivare alternativ än det är idag, där man allt som oftast använder egen bil. Det är positivt att man i redogörelsen betonar utvecklandet
av kollektivtrafiken, bland annat genom skattelättnader. Det gynnar både miljön och trafiksektorn.

Preliminärt har regeringen dock föreslagit, att statsandelarna för regionbiljetter i städer skärs ned med två miljoner och statsandelarna för köp av regionala och lokala trafiktjänster med en miljon jämfört med pågående år. Riksdagen måste höja dessa anslag, som man också tidigare har gjort.

Anslagen för basvägnätet är för små. För lite pengar har varit ett återkommande problem de senaste åren, både vad vägnätet och järnvägarna beträffar. Man har inte ens beräknat de höjda kostnaderna! På många håll blir trafiklederna i allt sämre skick ökar och investeringsbehoven.

Den tvärgåendetrafiken är dåligt utvecklad i vårt land. Trafiklederna och trafikförbindelserna fungerar ensidigt i nord-sydlig riktning. Mera än vad som gagnar landet - och kontakten mellan olika landsdelar. Här behövs det målmedvetna förbättringar utöver vad som föreslås i den trafikpolitisk redogörelsen.

Det är mycket positivt att elektrifieringen av järnvägen mellan Vasa och Seinäjoki tack vare hårt arbete fick grönt ljus. Järnvägen skall ses som en del av en "väg" mellan Ryssland och Atlanten. Färjtrafiken mellan Vasa och Umeå utgör en annan del. I det här sammanhanget är det viktigt att även riksväg 18 mellan Vasa-Jyväskylä och österut förbättras. Jag är övertygad om att det finns
stora transportbehov - och en betydande nytta att hämta i en sådan tvärgående trafik.

Vi vet med stor säkerhet att godstrafiken mellan Vasa och Umeå i båda riktningarna kommer att växa avsevärt. Statens stöd till den viktiga kvarkentrafiken skall även ses i den här belysningen. Växande godstransporter skall göra färjtrafiken lönsam utan årligt statsstöd.

Trafiken över Kvarken betjänar även transporter söderut ut i Europa. En framtida vision för denna trafik är en fast förbindelse i form av en kombination med väg-bro-tunnel-arrangemang. Kostnaderna har uppskattats till 2, 3 - 2,5 miljarder euro. Visionen kan verka utopistiska i dag - men nödvändigtvis inte i framtiden.

Håkan Nordman
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00