Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

12.11.2008 kl. 16:15
Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
Inom den sektor som är utanför utsläppshandeln har Finland förbundit sig att minska på växthusutsläppen med 16 %. Det betyder att åtgärder måste vidtas inom bl.a. trafiken, avfallshanteringen, byggande och jordbruket som till skillnad från industrin och energiproduktionen är utanför utsläppshandeln.

När man till det här ännu tillägger att den globala målsättningen är att temperaturökningen skall begränsas till två grader celsius jämfört med den förindustriella tiden, vilket förutsätter att utsläppen av växthusgaser minskar med 50% till år 2050 jämfört med nivån år 1990, inser alla att stora förändringar inom de närmaste åren måste ske i vårt samhälle och hela världen. Industriländernas andel av utsläppsminskningen beräknas vara mellan 60-80%.

Klimatförändringen uppfattas som ett av de största hoten för mänskligheten och jordklotets miljö i framtiden. Redan nu upplever folk som lever i arktis miljöförändringar pga den globala uppvärmningen. Förändringarna märks först närmast polerna. Permafrosten smälter, jakt- och fiskerutter blir otrygga, byar måste evakueras och osäkerhetskänslan sprider sig .

Finland är ett förhållandevist litet land men då det gäller förbrukningen av energi per capita hör vi till storkonsumenterna i världen. Det kan delvis förklaras med strukturen på vår industri, vårt geografiska läge och de långa avstånden. Men utöver det kommer en hög konsumtion av energi i hushållen och i de övriga samhället. Hittills har kraven att spara, effektivera och att styra konsumtionen till mindre miljöbelastning och större energisparsamhet varit blygsamma. Ärligt sagt, en märkbar förändring till en miljövänligare livsstil har inte ännu skett i Finland. Vi ligger efter i ibruktagningen av ny, förnybar energi och energisnål teknologi jämfört med många andra länder i västvärlden.

Energi- och klimatredogörelsen utlovar strängare byggnadsnormer och ökad satsning på bl.a. upplysning och information. Det behövs både piska och morot för att få en verklig förändring till stånd, en övergång till ett energisnålt och energieffektivt samhälle. Alternativet att fortsätta som förr är helt otänkbar. Finland bör höra till pådrivarna i Europa då det gäller att ta ansvar för framtidens miljö.

Vad kan Finlands bidrag globalt vara för att motverka växthuseffekten? Finland har ett namn om sig att vara en föregångare i miljöfrågor och i utvecklandet av ny teknik. Det här varumärket borde vi utnyttja och fylla med mera innehåll. Faktum är att Finland under de senaste åren blivit efter i den globala utvecklingen av den här sektorn. Därför är det viktigt att regeringen satsar på skapande av miljökluster och stöder projekt som Cleantech Finland. Genom ett ökat samarbete inom den här sektorn i Norden skulle de nordliga länderna tillsammans kunna bli en stark aktör då det gäller både forskning, utveckling och spridning av miljöteknologi över världen.

I Finland bör vi se över kriterierna för den offentliga upphandlingen så att strängare miljökriterier ställs som krav för upphandlingen av produkter och tjänster. Det påskyndar en övergång till ett miljövänligare samhälle och skapar en hemmamarknad och grogrund för miljöteknologi.

I regeringens energi-och klimatstrategi konstateras att självförsörjningen av energi skall öka. Det här sker bäst genom att starkt öka användningen av förnybar energi samtidigt som man med stor kraft går in för att öka effektiviteten så att energiförbrukningen kan minskas. Vi måste få ut mera effektivitet med en mindre insats energi. Svenska riksdagsgruppen har länge stött en ökad användning av vindkraft. Vi har för länge sedan påtalat behovet av att ta ibruk ekonomiska styrmekanismer; inmatningstariffer, klimatcent eller gröna certifikat. Vi är glada över att regeringen nu går in för inmatningstariffer för både biogas och vindkraft. Med tanke på att Finland är en del av den nordiska elmarknaden borde de nordiska länderna sträva efter att förenhetliga styrmekanisemerna, vilket man dess värre inte heller nu gör. I Finland har vi fortfarande stora möjligheter att öka användningen av biomassa i energiförsörjningen. Finland har en stor landsbygd, skogar och åkermark. Enligt en utredning som gjordes för några år sedan kan en halv miljon ha åkermark användas för produktion av bioenergi utan att livsmedelsförsörjningen skulle hotas. Nu bör möjligheterna utnyttjas på bästa sätt. Vid stora husdjursgårdar bör biogasanläggningar tas i bruk. Vallproduktion kan också uttnyttjas för biogasframställning. Solenergi, solfångare, vattenkraft, värmepumpar med mera kommer alla att behövas för att öka självförsörjningen i energiproduktionen. Bioenergin är redan idag en betydande energikälla och skogsindustrin räknar med att en tredjedel av ökningen av förnybar energi skall ske med bioenergi. Med tanke på det är det oroväckande att över 60% av all pellet som produceras i Finland exporteras, främst till Sverige. Med tanke på att regeringen stöder bioenergiproduktionen med ca 10 miljoner euro per år och med beaktande av att Finland bör öka användningen av förnybar energi är det i vårt intresse att den inhemska pelletkonsumtionen ökar. Om den förnybara energi som produceras i Finland säljs till andra länder, så kommer vi inte att klara av att uppfylla EU:s klimatmål. Det måste finnas en beredskap att svara på en allt mer miljömedveten marknad och ett tillräckligt utbud av grön el och bioenergi. Om konsumenterna inte hittar de klimatvänligare produkterna finns det en risk att man tar kål på goda föresatser och beteendemodeller.

Svenska riksdagsgruppen vill varken bygga ut Vuotos eller Kollaja, och vill inte heller öppna vattenlagen eller forsskyddslagen till denna del. Beträffande kärnkraft finns det i vår grupp både de som är emot och de som stöder en utbyggnad. Ett faktum är att det pågående kärnkraftsbygget än en gång har visat hur oerhört svårt det är att hantera kärnkraft. Tidtabellen är försenad med flera år och kostnaderna har stigit mycket jämfört med de ursprungliga planerna. Vi vill inte att Finland skall bli ett land som exporterar atomenergi till andra länder.

Torven är en inhemsk energikälla som regionalt har stor betydelse. För att utsläppen av växthusgaser skall vara möjligast små bör uttaget av torv för energiproduktion ske från torvmarker som redan varit i användning, så som skogsdikade områden, uppodlade kärr och torvmarker som varit i jordbruksanvändning. Viktigt är också att torvtäkterna efter uttaget beskogas eller utnyttjas för tex rörflensodling.

Målet att minska användningen av kol och olja är nödvändigt. Naturgasen är ett bättre alternativ än kol och kommer sannolikt att ha en viktig roll i energiförsörjningen också i framtiden. Inom EU utarbetas som bäst kriterier för biobränsle, vilket behövs för att garnatera att biobränsle för trafiken producerats på ett hållbart sätt, utan inblandning av tex palmolja. Regeringen bör gå vidare med bilbeskattningen så att tex hybridbilar beskattas lindrigare än andra bilar. En teknologi som nu väcker stort intresse och förhoppningar är lagringen av koldioxid. Svenska riksdagsgruppen varnar för en utveckling där en för stor tilltro sätts till denna komplicerade och osäkra teknologi som fortfarande är inne i ett försöksstadium.

Svenska riksdagsgruppen ser fram emot en grundlig behandling av redogörelsen i riksdagen. Det är viktigt att vi går från ord till handling i klimatpolitiken. Redogörelsen är en bra utgångspunkt för en fortsatt aktiv energi- och klimatpolitik. Frågeställningarna är många och avvägningarna kan vara svåra. Vår roll är att se till att energiförsörjningen sköts på ett hållbart sätt och att Finland tar sitt globala ansvar i klimatpolitiken.
 

Christina Gestrin höll gruppanförandet 12.11.2008.

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Nordiskt samarbete inom säkerhets- och försvarspolitiken.

Gruppanförande, riksdagsledamot Thomas Blomqvist 6.6 2013.
06.06.2013 kl. 17:00

Livsmedelssäkerhet.

Remissdebatten om statsrådets redogörelse om livsmedelssäkerheten, riksdagsledamot Mats Nylund
23.05.2013 kl. 17:00

Social- och hälsovårdsreformen.

Gruppanförande i debatten om statsministerns upplysning om hur social- och hälsovårdsreformen framskrider, 16.5 2013, gruppordförande Mikaela Nylander.
16.05.2013 kl. 18:00

Statsborgen för europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet.

Gruppanförande om statsrådets meddelande om förlängning av giltighetstiden för statsborgen som ställts för finansieringen av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet, 15.5.2013, riksdagsledamot Astrid Thors
15.05.2013 kl. 15:02

Medborgarinitiativ: Lag om ändring av 22 § i djurskyddslagen

Behandlingen av lagen som berör pälsnäringen behandlades som en s.k. snabbdebatt. Gruppens första taltur hölls av riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos.
25.04.2013 kl. 17:25

Stödet till Cypern.

Gruppanförande 17.4 2013 framfört av riksdagsledamot Lars Erik Gästgivars.
17.04.2013 kl. 15:01

Gruppanförande om kommunreformen 10.4 2013

Riksdagsledamot Stefan Wallin.
10.04.2013 kl. 15:16