Nylund: ELLU - för folket eller partiet?

24.11.2008 kl. 14:47
Senaste onsdag uppvaktade österbottniska politiker och Österbottens förbund kommunminister Mari Kiviniemi (c) med budskapet att det nya statliga näringslivs-, trafik- och naturresurscentret, ELLU 9, borde placeras i Vasa. Alla sakliga argument talar för en placering i Vasa. Vasa har landets största miljöcentral med 90 fler arbetsplatser än i Seinäjoki. I Vasa finns vägdistriktet och sjöfartsverkets betjäningspunkt placerade idag och där finns också länsstyrelsen personal. I Vasa finns färdiga utrymmen för myndigheten, det finns kunnig personal som kan ge betjäning på båda språken och trafikförbindelserna till och från Vasa är ypperliga.

Vad talar då för en placering i Seinäjoki? Där finns varken lokaliteter eller personal. En förflyttning av befintlig personal brukar ha en tendens att leda till uppsägningar och strul i servicen. Det nya landsbygdsverket med huvudort i Seinäjoki kan fungera som exempel. Få av de tidigare anställda har antingen flyttat dit eller veckoslutspendlar och många centrala tjänstemän och -kvinnor i nyckelpositioner har sagt upp sig och övergått till andra uppgifter. I sinom tid hittar man säkert nya tjänsteinnehavare men faktum är att många ärenden och beredningar har fördröjts med upp till ett halvt år som en följd av personalflykten.

Det som talar för Seinäjoki som placeringsort handlar egentligen bara om partipolitisk maktkamp. Centerpartiet är starkt i Seinäjokitrakten och kommunminister Mari Kiviniemi är hemma därifrån. Hennes statssekreterare Timo Reina avslöjade med all önskvärd tydlighet sina preferenser i sin e-postkorrespondens med en kollega. Reina hävdade där att Vasa "talar med kungens röst". Han menar att endast historien och det svenska språket talar för Vasa. Inom den centerpartiskt styrda beredningen så slängs med andra ord alla goda principer och målsättningar överbord till förmån för politisk positionering. Sakargument, ekonomi och ändamålsenlighet verkar att väga oerhört lätt och omsorg om statsfinanser, servicenivå och funktionalitet tvingas underordnas Centerpartiets maktambitioner.

Märkligt är också tystnaden från samlingspartistiskt håll gällande placeringen av ELLU 9. Omsorgsminister Paula Risikko, också hon hemma från Seinäjoki, har valt att ligga lågt. Varför? Det torde i allra högsta grad ligga i samlingspartiets intresse att hålla in med ekonomiskt oändamålsenliga lösningar. Och från de Gröna hörs det varken bu eller bä.

Att driva en politik där man i regeringsprogram och ministerarbetsgrupper gemensamt ställer upp målsättningar om funktionalitet, effektivitet och rationell kundhantering för myndigheterna, och när det börjar närma sig beslut slänger alla principer överbord till förmån för partipolitisk egennytta kan inte bära i längden. När allt beslutsunderlag, nästan hela näringslivet och så gott som hela den personal som idag jobbar i de myndigheter som ska bilda det nya ELLU 9 talar för en placering i Vasa så måste det synas någonstans.

En lösning måste hittas. Den lösningen kan inte vara att inemot ett par hundra arbetsplatser flyttar från Vasa till Seinäjoki till en kostnad som snabbt blir oerhört stor. Lösningen måste hittas genom diskussioner, kompromisser och samarbete. Nu gäller det för alla österbottniska påverkare att smida medan järnet är varmt. I sak talar alla argument för Vasa och det måste också synas i slutresultatet.

Mats Nylund
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30