Nylund: Varför motverka egna intressen?

12.01.2009 kl. 11:03
Så har ett nytt år börjat och det politiska livet inleds med nya tag. Tyvärr startar året med flera dåliga nyheter: Krig på Gaza-remsan som den sämsta utrikesnyheten och inrikes nästintill dagliga besked om nya samarbetsförhandlingar och uppsägningar inom industrin. Och så förstås ett fortsatt kärvt språkpolitiskt klimat.

I torsdagens nummer av centerpartiets tidning Suomenmaa har svenska centern fått en egen kolumn och som första skribent figurerar distriktsordförande Peter Albäck. Nu kunde ju någon ha väntat sig att svenska centern skulle använda sin första kolumn till att ställa upp mål för något som rimligen kunde vara distriktets uppgift, genom att ta ställning till exempelvis kommande förvaltningslösningar i Österbotten rörande till exempel Karlebys och Mellersta Österbottens förbunds orientering. Som känt har ju centerpartiet uttryckligen valt en annan linje i frågan än såväl Karleby stad som de flesta andra partier.

I stället använder ordförande Albäck spaltutrymmet till att försöka förvränga bilden av finlandssvenskars krav. Han kryper ihop och närmast förlöjligar de svenskspråkigas krav på god service på sitt modersmål som är i enlighet med vår grundlag och vår språklag. Först hävdar han alldeles riktigt att svenskan i Finland kan tryggas endast om vi förmår bibehålla de finskspråkigas positiva attityd till landets andra officiella språk. Men redan i nästa mening går han ut med att vi inte ska tro att vi uppnår detta genom att kräva fullständig svenskspråkig service i Tohmajärvi eller Joensuu, och fortsätter med att sådana utsvävningar endast retar upp den vanliga finskspråkiga befolkningen och riskerar den breda sympati och det stöd vi har idag!

I och med detta gör han sig skyldig till ett dessvärre vanligt, och ytterst oärligt, grepp i debatten: Han låter förstå att finlandssvenskar skulle ställa sådana krav som mig veterligen ingen krävt, varefter han polemiserar mot sin egen nidbild. Jag uppfattar det som ett ytterst rimligt krav att till exempel Karlebyborna och Vasaborna får service på sitt modersmål. Att centerns svenska distriktsordförande i centerns partitidning försöker ge en bild av att finlandssvenskarnas krav på service på sitt modersmål i tvåspråkiga kommuner eller av statliga förvaltningar skulle vara något ohemult är inte ägnat att gynna förståelsen för svenskan inom centerpartiet. Att krypa och huka sig och avstå från rättmätiga krav har heller aldrig varit någon stor framgångsstrategi. Ingen respekterar och lyssnar på den som inte respekterar sig själv.

Så gott som alla finlandssvenska politiker som är verksamma i landets tre stora partier brukar hävda att det rätta sättet att bevaka de svenskspråkigas rättigheter är att verka inom de stora partierna. Självfallet är det så att det har en avgörande betydelse hur de stora partierna ser på den svenskspråkiga servicen. Flera av dem har också hävdat att Sfp har levt ut sin roll och kunde läggas ner eftersom den finlandssvenska bevakningen nu sker i övriga partier. Resultatet av denna bevakning låter dock vänta på sig. Tvärtom ser vi med all tydlighet att svenska språket tappar terräng på område efter område och tillmäts ringa eller ingen betydelse i olika statliga förvaltningslösningar.

Det finns förstås politiker i de stora partierna som gör uppriktiga och seriösa försök att påverka sina partiledningar i finlandssvenska ödesfrågor, med varierande framgång. Jag tar här risken och nämner två: Socialdemokraten Jacob Söderman och samlingspartisten Kimmo Sasi. Och så finns det sådana som direkt motverkar finlandssvenskars och tvåspråkigas intressen, ett exempel kan man hitta i centerpartiets svenska distriktsordförande Albäck.

Det tål att upprepas: Finlandssvenskarnas behov är inte sexprocentiga, de är hundraprocentiga. Så länge finlandssvenska politiker i de stora partierna är de första att underkänna detta kommer vår väg mot ett bättre språkklimat att vara törnbeströdd.
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00