Henriksson:Vi bär ansvar för morgondagens välfärd!

17.03.2009 kl. 09:36
Jag kom i veckan hem från en resa till Hong Kong och Vietnam med riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott. Då resan började planeras rullade högkonjunkturen på för fullt, och arbetskraftsbristen gjorde sig påmind i många regioner i vårt land. Därför var huvudmålet för resan Vietnam, och en av huvudfrågorna den framtida potentiella arbetskraftsinvandringen därifrån till Finland.

Just nu när den ekonomiska krisen blivit allt djupare och många arbetsplatser ligger i farozonen, är temat inte direkt högaktuellt. Ändå får vi inte glömma bort realiteterna då det gäller vår befolkningspyramid. Vi vet att antalet unga som årligen kommer ut på arbetsmarknaden härefter understiger det antal personer som samtidigt går i pension. Det betyder i praktiken att allt färre skall "försörja" allt fler och se till att hjulen rullar så att vi har råd att hålla fast vid vårt nordiska välfärdssamhälle i framtiden. Det handlar om att vi skall ha råd till gratis skola, vård, äldreomsorg, barnbidrag, moderskaps- och föräldraledigheter, studiepenning och folkpensioner också då dagens 40-åringar går i pension om sådär 25 år. För att den ekvationen skall gå ihop kommer vi att behöva olika slag av åtgärder. Dels satsningar på att vi som nu jobbar skall orka och vilja jobba längre än till dagens faktiska pensionsålder som ligger runt 60 år. Dels handlar det om att dagens barn och unga behöver kunna komma ut i arbetslivet tidigare. Nu är det många som har en faktisk studietid efter studentexamen på över sex år. Och dels handlar det också om att vi framöver kommer att behöva arbetskraftsinvandring för att fylla alla de arbetsplatser som vårt eget folk inte kommer att räcka till för.

Regeringens utspel om att höja pensionsåldern skall också ses mot den här bakgrunden. Vi som idag sitter på beslutsmakten, måste använda den. Vi kan antingen välja att köra med släckta lyktor och skyffla problemen i famnen på nästa generation beslutsfattare, eller så kan vi välja att bära ansvar och agera proaktivt. För det är nu beslut och konkreta åtgärder måste tas, för att trygga att den generation som kommer efter oss, också skall ha en möjlighet att få leva i ett värlfärdssamhälle motsvarande det vi har idag.

Därför var det också klokt av såväl regeringen som arbetsmarknadsorganisationerna att gräva ner stridsyxan och fatta ett gemensamt beslut om att målet är att höja den faktiska åldern då folk går i pension med 3 år till 2025. I den situation landet befinner sig i, där finansministeriet förutspår en gigantisk upplåning de närmaste åren på 40-60 miljarder €, har vi inte råd med prestigeintriger som hotar samhällsfreden. Oppositionens interpellation om "att det var fel släckt", föll också pladask, annat var inte att vänta.

Nu gäller det ändå att i praktiken få till stånd sådana lösningar inom vårt arbetsliv, som sporrar mänskor att jobba och som ökar trivseln och välmåendet på våra arbetsplatser. Flexibla element som möjliggör individuella arbetstidslösningar och som beaktar arbetstagarnas livssituation i olika skeden av livet är viktiga. Systemet med alterneringsledigt skall vi också slå vakt om. Det har visat sig ha en positiv effekt på orken i arbetslivet. Också olika yrkeskategoriers olika krav på t.ex. fysisk belastning måste kunna beaktas. Brandmännen är här ett ypperligt exempel. Att kräva att en brandman i 60 års åldern skall klara samma fysiska belastning som en 40-åring, är inte rättvist om man inte samtidigt medger att nivån på räddningsverksamheten kan få sjunka. Ett är också säkert. Den arbetsgrupp som tillsatts för att komma med konkreta åtgärdsförslag har en synnerligen utmanande uppgift framför sig liksom naturligtvis alla arbetsgivare i vårt land. För varje arbetstagare gäller det också att fundera över hur just jag kan påverka atmosfären på min arbetsplats. Arbetet är en så viktig del av vårt liv att det för alla borde få vara en glädje att få gå till jobbet.

Anna-Maja Henriksson


Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00