Kan Östersjön räddas?

17.03.2009 kl. 16:50
Den första massiva algblomningssommaren upplevde vi längs med Finlands kust år 1997.

Jag kommer ihåg den som en varm sommar, ett långt högtryck innebar att vattnet var varmt, det var länge vindstilla och vattennivån var så låg så tången formligen flöt på vattenytan längs med stränderna. En grön ärtsoppsliknande algmassa fyllde fjärdar, vikar och öppna havet. Människor flydde stränderna, algerna var giftiga och någon hund dog efter att den hade druckit av vattnet. Forskarna hade redan föregående höst slagit larm. Man visste att stora mängder saltvatten hade kommit in genom de danska sunden och till följd av det kunde man förvänta sig att strömmarna i Östersjön skulle föra med sig mycket näringsrikt vatten mot Finlands kust. Det tunga salta vattnet från Atlanten, sjunker ner i de stora djupen i Östersjön, Bornholmsdjupet och Gotlandsdjupet, och pressar upp näringsrikt och syrefattigt vatten från djupen vidare längre in i Östersjön.

Det som forskarna varnat för skedde och efter år 1997 har vi upplevt stora algblomningar av blågröna alger så gott som varje år.

Östersjön är ursprungligen ett näringsfattigt brackvattenhav som bildades efter den senaste istiden. Många arter har sina yttersta utbredningsområden i Östersjön så som blåmusslan och flundran. Det är den låga salthalten som är orsaken till att en del arter inte klarar sig här. Det gör också havet känsligt för yttre förändringar och stress. Sedan medlet av förra århundradet har halten av näringsämnen mångdubblats och grumligheten ökat. Siktdjupet har minskat från åtta meter till mindre än fyra meter. Övergödningen, d.v.s. den stora ökningen av näringsämnen har inneburit att all organisk produktion i vattnet har ökat.

Algblomningar har alltid förekommit, särskilt under hösten och våren, men förändringen är att blågröna alger blivit så allmänna och att algblomningarna kan uppstå så gott som året om. En rätt säker regel är att då vattnet är över 15 grader varmt och det blåser svaga vindar, kan man räkna med att stora mängder alger anhopas på havet inom två veckor.

Miljöförändringar som en följd av övergödningen leder till många problem för människor som lever och bor vid havet. Övergödningen är ett problem för dem som lever av fiske. Nät och andra bragder kletas ner av algpåväxt, känsligare fiskarter försvinner, lekplatser längs med stränder förstörs. Övergödningen påverkar turismen eftersom stränderna kan bli oanvändbara just då säsongen borde vara som bäst. Övergödningen försämrar rekreationsvärdet och sänker värdet på strandfastigheter.

Allt det här har inneburit att det med åren har skapats en allt starkare opinion som talar för strängare krav och mindre utsläpp av belastande ämnen.
Opinionen har blivit starkare och lett till många olika politiska
ställningstaganden och utspel. Trots det känns det som om åtgärder och förändringen mot det bättre går för långsamt. Mina barn kan med god tur då de är vuxna få uppleva ett hav som mår bättre än havet mår idag. Men det är ingen självklarhet och det kräver att de målsättningar och strategier man idag kommit överens om, verkligen förverkligas. Själv är jag övertygad om att det är möjligt.

År 2007 i november godkände alla Östersjöländernas miljöministrar en åtgärdsstrategi för Östersjön, nämligen HELCOM:s Baltic Sea Action Plan, BSAP.

Det betyder att alla Östersjöländer, inklusive Ryssland, har förbundit sig till att minska på utsläppen av näringsämnen till en viss nivå. Målet är att uppnå en god ekologisk nivå senast år 2021. Åtgärdsplanen utgår från de ekologiska tillstånden i de olika delområdena i Östersjön. Man har definierat hur mycket utsläppen borde minska på olika ställen för att uppnå en god ekologisk nivå.
HELCOM administrerar forskningen och uppföljningen genom samarbete med miljömyndigheterna i varje land och genom många olika specialutsedda arbetsgrupper i vilka forskare ingår. Förutom att minska på näringsämnesutsläpp skall arbete göras för att minska på belastningen av farliga ämnen, öka den maritima säkerheten, och stärka Östersjöns biologiska mångfald.

Aktionsplanen har nu lite över ett år på nacken och mycket har redan hänt. Problemet är att processerna i de olika länderna tar lång tid och många länder väntar på grönt ljus från sin regering för att kunna gå vidare. Eftersom HELCOM fungerar enligt konsensusprincip kan det innebära att den som vill göra minst har störst inflytande. En motgång som nyligen förekom i tidningarna var att Ryssland motsatt sig att HELCOM skulle vända sig till IMO (internationella maritimorganisationen) för att anhålla om att Östersjön skulle utses till ett specialområde där alla utsläpp av toalettavfall och annat avfall från fartyg skulle totalförbjudas. Följande gång frågan kommer upp till behandling är först i december 2009. Orsaken till Rysslands inställning känner man inte till.

EU:s betydelse för Östesrjön, speciellt om finansiär av olika projekt, har varit viktig och kommer att vara det även i fortsättningen. I fjol deltog EU i finansieringen av att förbättra oljebekämpningsberedskapen och i ett projekt vars mål är att minska utsläppen av giftiga ämnen från punktbelastningskällor i St:Petersburg och Kaliningrad. Just nu håller Kommissionen på att utarbeta en EU-strategi för Östersjön. Tanken är att strategin skall godkännas under Sveriges ordförandeskap hösten 2009. En viktig del i strategin kommer att vara att lyfta in HELCOM:s BSAP i strategin. Här krävs en viss diplomati eftersom Ryssland är det enda landet runt Östersjön som är med i HELCOM men inte i EU.

Under det första året har många åtgärder också kommit igång. Bl.a. Ryssland har under året ordnat fyra seminarier för samarbetspartners i olika regioner för att föra samman forskare, myndigheter och eventuella finansiärer. Också i Sverige har ett liknande seminarium ordnats.

HELCOM har under det gångna året sammanställt en förteckning på alla vattenreningsverk i Östersjöområden och deras reningseffekt samt behov av nyinvesteringar. Man har också uppgjort en förteckning över stora nötkreatur-, höns- och svinfarmer. Avsikten är att lägga dessa i en prioritetsordning med tanke på att starta projekt för att minska deras belastning på Östersjön. Problemet med de stora husdjursanläggningarna är hanteringen av gödslet som idag tyvärr ofta dumpas i naturen.

En positiv nyhet förra året var att Ryssland beslutat investera upp till 800 miljoner euro i vattenreningsarbeten under de närmaste åren. Än så länge säger man att planen håller streck, även om man kan vara orolig för att den ekonomiska tillbakagången kommer att påverka de planerade miljöprojekten.
Pengarna skulle främst användas till att bygga ut vattenreningsnätet, att bygga ett uppsamlingsrör för avloppsvattnet från norra St:Petersburg och att förbättra många befintliga vattenreningsverk i området. Även Finland har varit med och bekostat vattenrenigsverksprojektet.

Förra året transporteras ungefär 170 miljoner ton olja över Östersjön. Man räknar med att mängden ökar till 250 miljoner ton till år 2015. Under de senaste åren har man förbättrat trafiksäkerheten genom att ta i bruk ett fartygsledningssystem som fungerar på samma sätt som flygledningssystemen. Man har tagit i bruk dubbelfiliga farleder och kraven på dubbla skrov på tankfartyg är ett faktum. Trots det finns det en stor risk för att en storolycka skall ske.

Om ett utsläpp på 30 000 ton olja skulle rinna ut i havet når oljan stranden inom ett dygn oberoende av var på Östersjön olyckan sker. Tyvärr finns det inte tillräckligt med oljebekämpningsfartyg i något land runt Östersjön. Vintertid kan det vara svårt att samla upp olja.

Principen att agera lokalt gäller i allra högsta grad för Östersjön. Få tänker på att muddring av stränder har negativa effekter för miljön eller att aktersnurror i grunda vikar och nära stränder blandar om sediment och näringsämnen från bottnen som påskyndar övergödningen. I vår egen skärgård är det våra egna utsläpp som är den största boven och därför måste man fortsätta arbeta för att alla utsläppskällor synas och eftersträva att minska på utsläpp alltid då det är möjligt.

Christina Gestrin

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00