Svåra beslut i rikspolitiken!

22.05.2009 kl. 09:10
Rösttröskeln i valreformen, Karleby samt övriga Mellersta Österbottens öde och söndagsöppet i affärerna – allt diskuterades senaste tisdag. Då möttes nämligen kvartetten, dvs. regeringspartiernas ordförande. I två frågor fattades beslut – i en fråga lyckades man inte komma överens.

 

Vallagstiftningen ska reformeras. Det har varit klart sedan senaste regeringsförhandlingar. De stora partierna i sällskap med bland annat Kristdemokraterna har alla velat införa en rösttröskel. Det betyder alltså att varje parti måste ha stöd av minst några procent av folket. Våra tre stora partier vill på detta sätt cementera sin maktposition. SFP har länge tyckt att en rösttröskel är odemokratisk. Vi vill istället jobba för ett öppet och transparent system där alla ska ha möjlighet att bli invalda. Med en rösttröskel blir det i praktiken omöjligt för nya partier att etablera sig. Enligt detta system skulle De Gröna ha haft det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att i tiderna etablera sig i rikspolitiken. Så ska det naturligtvis inte vara i en demokrati. Stödet för att införa en rösttröskel har dock varit massivt. Jag undrar vad de tre stora partierna är rädda för? De har ju ändå en uttrycklig maktposition som knappast skulle påverkas av nya aktörer i politiken. Varför skulle de inte vilja ge nya partier en möjlighet? Och varför skulle de försöka göra sig av med mindre partier? För vi ska komma ihåg att mångfald ger mervärde – också på den politiska kartan.
 
Beslutet om en reform av vallagstiftningen fattades alltså redan i regeringsförhandlingarna. Stödet för en rösttröskel var enormt. I en demokrati betyder det att rösttröskel kommer att införas – majoritetens vilja bör följas. De stora ville ha minst 3,5 %, helst 3,8 eller till och med 4,0 %.  Det tyckte SFP var oacceptabelt. Vi lyckades via skickligt arbete också få igenom en kompromiss. Rösttröskeln blir 3 %! Det är en stor arbetsseger! Vi visar att vi fortfarande värnar om demokratin och en rik partiflora! Samtidigt visar vi att vi är en reell och viktig part i regeringen. Så ska vi fortsätta göra politik – modigt och beslutsamt!
 
Tyvärr nåddes ännu inget beslut om Karlebys och Mellersta Österbottens fortsatta öde. Istället återremitterade man ärendet dit det hör hemma - till ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling (Halke). Det är de som har tagit del av alla expertutlåtanden och som har all kunskap i sin hand. Där ska också beslutet fattas. Det är uppenbart att Centern på detta sätt ville fördröja beslutet i ärendet till efter EU-valet. Starka krafter tycks vägra låta den nordliga riktningen förlora – åtminstone i detta skede. För all fakta talar ju för en riktning söderut. Det gör alla experter, det gör näringslivet, det gör sammanlagt fyra ministerier och det gör Karleby stad. En region som under lång tid byggts upp skulle splittras om Mellersta Österbotten skulle hänföras norrut. Det är vansinnigt och det är också i strid med de linjer som dragits upp för hur regionförvaltningen skall utvecklas. Dessutom skulle det strida mot internationella avtal som Finland ingått. Inte nog med det så skulle 6 300 svenskar i Karleby dessutom lämnas ensamma i ett landskap som i praktiken skulle bli enspråkigt finskt. Det kan vi inte tillåta! Istället jobbar vi oförtrutet vidare i denna fråga. På detta sätt fortsätter vi vår konsekventa linje som säger att denna riktning är den enda förnuftiga. För det är förnuftet som ska avgöra denna fråga – inte envishet, prestige och spel i kulisserna!
 
Ulla-Maj Wideroos
Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00