Nästa års statsbudget stöder de svaga!

19.09.2009 kl. 11:05
Denna vecka har riksdagen påbörjat behandlingen av nästa års statsbudget. Det är en behandling som är allt annat än lätt. Men samtidigt ska man komma ihåg att det inte finns en endaste statsbudget som alla varit tillfreds med.

Oavsett vem som sitter i opposition så hittar de partierna alltid stora brister i budgeten. Regeringspartierna hittar å sin sida mindre brister och inte heller finansministern är någonsin helt nöjd. Detta är naturligt och så här ska det vara i en ekonomisk balansgång mellan olika viktiga saker. Oppositionen kritiserar regeringen och säger att den inte gör tillräckligt. Det är egentligen det bästa betyg en sittande regering kan få. Det betyder att man i princip gör allting rätt, men att det inte finns tillräckligt med pengar för att göra allting helt och hållet rätt. Det betyder också att regeringen tar ett ansvar för att försöka balansera budgeten och det är av yttersta vikt. Vi har redan en minusbudget på 13 miljarder euro – detta för att upprätthålla den välfärd och den service våra medborgare har rätt till. Vi kan inte låna mera än så - det skulle vara oansvarigt med tanke på framtiden. Istället måste regeringen under återstoden av denna valperiod försöka balansera statsfinanserna ytterligare. Upplåningen kan inte öka 2011 – istället måste den minska jämfört med nästa års nivå. Nu ska vi klara krisen med våra sociala skyddsnät och vårt välfärdssamhälle intakt – sedan ska vi se till att få budgeten i balans och efter det börjar vi betala tillbaka räkningen. Det är en ansvarsfull politik.

I nästa år höjs grundavdraget i kommunalbeskattningen från 1480 till 2200 euro. Det är en höjning på nästan 50 procent. Samtidigt är det den första höjningen på 18 år. Under hela denna tid har inte en enda regering med socialdemokratisk stats- eller finansminister ansett det nödvändigt att höja grundavdraget, ändå klagar opposition nu på att det inte höjs tillräckligt. Logiken i detta haltar betänkligt. Detta är bara ett exempel på vad regeringen gör för att förbättra situationen för de svagaste i samhället. Vi satsar också på dagens ungdomar – de som ska bära morgondagens samhälle. Detta görs exempelvis genom att öka antalet studieplatser, genom att sammanjämka sjukdagpenning och studiestöd så att man inte tvingas använda av studiestödet under en sjukdomsperiod och genom att satsningen på uppsökande ungdomsarbete fördubblas med avsikt att minska utslagningen bland unga. Också satsningen på ungdoms- och idrottsarbetet ökas kraftigt till följd av både höjda budgetmedel och ökade tipsmedel. Detta kan vi göra bland annat tack vare idogt arbete av kultur- och idrottsminister Stefan Wallin, som verkligen fört fram ungdomarna och deras mycket viktiga roll i samhället. Samma sak gäller kulturen och då exempelvis den inhemska filmproduktionen som nästa år stöds med ytterligare 2,5 miljoner euro. Det betyder att denna regering höjt statsstödet för inhemsk film med nästan 50 procent. Det är en bra satsning, inte bara för att det är en arbetskraftsintensiv bransch. Dessutom ökar det de enskilda människornas välbefinnande under en kris. Redan de gamla romarna kände till begreppet bröd och skådespel åt folket vilket i vår tid kanske kan översättas till service och underhållning åt envar. Det tar vi fasta på – och det ska vi fortsätta med – på detta sätt kan vi bygga ett samhälle som på alla sätt verkar för den enskilda individens bästa! Det är vi nämligen värda!
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30