Ord står mot ord i valfinanseringshärvan

04.10.2009 kl. 10:00
Denna vecka i granitborgen har varit tuff på flera sätt. Det är inte ofta en
interpellationsdebatt totalt förblir i skuggan av andra färskare nyheter. Så
gick det denna gång, när valfinanseringshärvan tog överhanden med
interpellationen om äldreomsorgen.

Det är på många sätt synd eftersom äldreomsorgen också behöver diskuteras. Men detsamma gäller givetvis regeringens och statsministerns förtroende.

Det är inte lätt att veta vad som är vad i valfinanseringsdebatten. I flere timmar senaste onsdag diskuterade riksdagen detta i ett plenum där riksdagsledamöterna mangrant slöt upp. Kontentan kan väl sägas vara att ord står mot ord. Jag vet inte vad som är sant och inte blev vi mycket klokare av debatten. Men jag är inte, och vill inte vara, någon skiljedomare gällande sanningen i detta. YLE måste givetvis visa att de har något på fötterna när det
gäller beskyllningarna mot statsministern! Statsministern å sin sida gör klokt i att visa ödmjukhet inför finska folket och väljarna. Sedan får vi se var det hela landar.

Onsdagens debatt gav också en hel del positivt. Vi blev lite klokare när det gäller framtiden. Vi behöver större öppenhet. Vi behöver klara spelregler. Vi behöver för alla bindande krav på redovisning. Vi måste överväga straff för de som inte redovisar sina valbidrag. Och vi behöver en bättre övervakning av
redovisningen. Detta är vi överens om - och det är bra. Vi har redan en parlamentarisk arbetsgrupp ledd av Lauri Tarasti som funderar på just de här sakerna. I denna arbetsgrupp ingår representanter för alla riksdagspartier. Den arbetsgruppen behöver arbetsro - utan att partiernas representanter bjuder över
varandra i illa dolda försök att öka sitt understöd inför nästa val. Jag hoppas att denna grupp istället kunde komma fram till ett noga övervägt och objektivt alternativ till ny lagstiftning gällande valfinansering. Dessutom hoppas jag att detta förslag blir enhälligt. Då har vi en god grund att fortsätta från!

En annan fråga vi måste fundera över är hur övervakningen av den nya lagstiftningen skall ske. Om vi har en lagstiftning som kräver att också distriktsorganisationer och lokalavdelningar skall redovisa för sin valfinansering fordras utökade resurser. Det är inga små summor vi pratar om. Det kommer att behövas flera nya tjänster på Statens revisionsverk. Det här frågade jag också om i onsdagens debatt och jag fick ett oroväckande svar av
minister Brax. Hon konstaterade nämligen att inga nya tjänster eller ökade resurser planeras, istället ska Statens revisionsverk klara sig med nuvarande resurser. Det väcker flera allvarliga frågor. Vilka uppgifter ska de börja sköta mera summariskt när valfinanseringskontrollen tar allt mera tid? Ska Statens revisionsverk börja tumma på sina viktigaste uppdrag som granskare av statsfinanserna för att istället ägna sig åt enskilda politikers valfinansering? Naturligtvis kan vi inte låta detta ske. Om vi vill ha en modell som kräver mera övervakning måste vi också låta den kosta. Endast på detta sätt kan vi uppnå verklig öppenhet.

Till sist vill jag konstatera att politikerna har en viktig läxa att lära sig av denna valfinanseringsdiskussion. Kollektivt har vi alla ett ansvar. Nu har väljarna tappat förtroendet för politiken och politikerna - nu ska vi vara ödmjuka och lyssna. Endast på detta sätt och med hjälp av större öppenhet kan vi se till att vi återvinner detta förtroende. Och just detta måste vi göra!

Ulla-Maj Wideroos
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30