Valfinansiering - också en fråga om demokrati

04.10.2009 kl. 02:00
Valfinansieringen har också denna vecka stått i rampljuset. Med bara två veckor kvar på mandatet har Tarastigruppen ännu inte nått samförstånd om nya spelregler. Ett betänkande kommer ändå att överräckas till justitieministern och eftersom jag representerar Sfp i kommittén ska jag kort belysa tvistefrågorna.

 

Teoretiskt kan man tänka sig att valkampanjer finansieras helt med partiernas medlemsavgifter eller med allmänna medel, dvs. med statligt och ett eventuellt kommunalt partistöd. Dessvärre räcker den finansieringen inte långt när. Partierna tappar dessutom fler medlemmar än vad de får nya. En skattehöjning för en flerdubbling av partistödet skulle inte klinga väl i medborgarnas öron i dagens ekonomiska läge. Partistödet missgynnar dessutom nybörjare eftersom det bygger på uppnådda maktpositioner. Extern finansiering är idag ett krav för att vi skall kunna realisera den representativa demokratin, och också ge andra än förmögna kandidater en möjlighet att kandidera i val.

Den mest omstridda frågan handlar nu om huruvida det ska finnas totala kampanjtak eller inte, och om det ska finnas årliga euromässiga gränser för bidrag till partier eller inte. De som förespråkar kampanjtak framhåller det som ett sätt att hålla nere kampanjkostnader och motverka politikens professionalisering. Vi som motsätter oss tak hänvisar till det ologiska i att man får använda sina pengar till i stort sett vad som helst utom till att köpa reklamutrymme för sig själv över en viss gräns. Forskning från utlandet visar att kampanjtak i själva verket fungerat dåligt var än de tagits i bruk, och har ökat osunda fenomen så som politikers deltagande i spektakulära shower och program av "Reality-TV" typ

Finland är en demokrati och ett folkvälde, det får vi inte glömma. Till grundprinciperna i ett folkvälde hör rätten för medborgare och medborgargrupper att ha politiska åsikter, att samlas till politiska möten och stöda politiska partier och kandidater som företräder deras egna värderingar. Ingen kan och ska få hindra fackföreningsrörelsen från att stöda en politisk linje som företräder löntagarnas intressen, ingen kan hindra lantbruksproducenterna från att stöda kandidater som stöder landsbygdens intressen och ingen kan hindra näringslivet från att försöka påverka politiken i en företagarvänlig riktning. Det handlar om grundlagsenliga fri- och rättigheter!

Vi kan kanske via parti- och vallagstiftning hindra att stödet går via politiska partier eller enskilda kandidaters valkampanjer, men utan att göra ytterst grova inskränkningar i grundläggande åsikts- och yttrandefrihetsrättigheter kan vi aldrig hindra enskilda eller grupper att driva sina intressen. Försöker vi oss på det är risken mycket stor att vi flyttar bort en betydande del av det politiska arbetet från partikanslierna till andra föreningar, till företag och till stiftelser, och vad har vi då vunnit? – Inte öppenhet åtminstone! Min uppfattning är att det enda raka i nuläget är en lagstiftning som tvingar fram en total öppenhet och genomskinlighet, som ålägger såväl partier och kandidater som donatorer och bidragsgivare att redovisa till Statens revisionsverk om den politiska finansieringen.

Valkampanjer är en av det demokratiska valsystemets grundstenar. Valkampanjer kostar, och därför är det av yttersta vikt att också de kandidater som inte själva har ekonomiska förutsättningar att sprida sitt budskap kan samla in till en valkassa. Ett bidrag till en valkampanj är ett bidrag till demokratin. Ett bidrag till en valkampanj hör också till var och en medborgares grundläggande rättigheter. Kärnfrågan handlar om ökad insyn och synlighet av kopplingar. Börjar vi skära i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter är vi ute på hal is. Vi ska inte skära i de demokratiska grundbultarna. Däremot är genomskinlighet och insyn helt i linje med det finländska samhällets grundvärden.

Mats Nylund, riksdagsledamot, sfp

Publicerad i Vasabladet söndagen 04.10.09

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00