Sura sulfatjordar - en rikspolitisk fråga

14.09.2009 kl. 14:00
"Jord- och skogsbruksministeriets arbetsgruppsrapport har publicerats och självfallet förorsakar en del av de åtgärder som föreslås i promemorian kostnader för såväl jordbruket som samhället, men långt ifrån alla är dyra eller svåra."

 

Fiskdöden i Larsmo-Öjasjön 2006 satte igång hjulen för en mycket viktig politisk process. Den efterföljande debatten bidrog till att sura sulfatjordar och metallbelastning idag blivit en politiskt viktig fråga och uppfattas av allt fler tjänstemän, både på de centrala ministerierna och på miljöcentralerna, som ett miljöproblem som ska beaktas i alla sammanhang: Vid torrläggningsplanering, när vattenskyddsåtgärder planeras och när stödsystem utvecklas för att nämna några exempel.

Fler och fler politiker intresserar sig för frågan. I slutet av juli besökte bland annat riksdagens jord- och skogsbruksutskott, på min inbjudan, det försöksfält i Pedersöre där Åbo Akademi och Geologiska forskningscentralen kommer att genomföra ett treårigt forskningsprojekt, för vilket målet är att få reda på om och hur man med hjälp av reglerad dränering och underbevattning kombinerad med en nedgrävd plastfilm runt fältet kan minska på metallutsläppen. Geologiska forskningscentralen kommer även att kartlägga exakt var så kallade ”hot spots”, de metallrikaste områdena, finns och följaktligen göra det betydligt lättare att veta var motåtgärder skall sättas in.

Och åtgärderna då, vilka är de? När det gäller ministerierna handlar det bland annat om förändringar och preciseringar i lagstiftningen, om att sura sulfatjordar ska beaktas i såväl nationella som regionala vattenskyddsprogram –något som vi redan gör inom Västra Finlands Miljöcentrals område – och om att utveckla stödsystemen för bland annat reglerad täckdikning, våtmarker och övriga stödåtgärder, arbete som redan pågår. Förutom lagstiftning är det långt direktiv och handböcker som avgör hut torrläggningen utförs.

Jordbrukarnas intressebevakningsorganisation ÖSP har tagit en mycket aktiv roll i arbetet för att minska på metallutsläppen. ÖSP har deltagit och deltar i miljöcentralens alla vattenskyddsarbetsgrupper och har också tillsammans med ProAgria tagit fram två utomordentliga handböcker om reglerbar dränering och sura sulfatjordar som på ett konkret sätt belyser problematiken och ger direkta råd som minskar utsläppen.

Jord- och skogsbruksministeriets arbetsgruppsrapport har publicerats och självfallet förorsakar en del av de åtgärder som föreslås i promemorian kostnader för såväl jordbruket som samhället, men långt ifrån alla är dyra eller svåra. ÖSP:s styrelse har vid många tillfällen slagit fast att jordbrukarna aktivt ska delta i arbetet för att minska försurningen, och de metoder som ÖSP främst förespråkat är ökad upplysning och rådgivning om bättre dränerings- och odlingsmetoder. ÖSP har också bistått uppgörande av alla strategier och handlingsplaner samt poängterat upprepade gånger vikten av en nationell arbetsgrupp i likhet med den som nu suttit, och gärna med ännu bredare sammansättning. Och självklart har ÖSP betonat samhällets ansvar.

Det är inte alls förvånande att kommunerna kring Larsmo-Öjasjön har behandlat ministeriets begäran om utlåtande i frågan grundligare än många andra. Fast metallutsläppen förekommer i hela Österbotten är det endast Larsmo-Öjasjön som är en konstgjord sjö, eller invallad havsvik, där effekterna av en surchock syns betydligt snabbare för allmänheten än i de övriga älvarna. Mänskorna reagerar inte på metallutsläpp som de inte ser, däremot reagerar alla på fiskdöd.

Jag tycker att till exempel kommunala samarbetsnämnden i Pedersörenejden kunde tillsätta en arbetsgrupp som tar fram ett lokalt handlingsprogram för att motverka försurningen. Modellen hur arbetsgruppen ska se ut finns redan från projektet ”En god miljö i Larsmo-Öjasjön” och kostnaderna för att ta fram en handlingsplan är försumbara. Kunskapen börjar vara spridd och handlingsplanen kunde mynna ut i kommunala rekommendationer för dikning vid såväl åkerbruk, skogsdikning som samhällsplanering. Den kunde omfatta förmedlande av sakkunskap, informationsspridning och åtgärder som motverkar försurning i både torrlagda områden med pumpstationer och förslag till kalkningsstationer som förstahjälpåtgärd i de allra suraste vattendragen.

Finland är det enda landet i världen med omfattande livsmedelsproduktion där det är ett större bekymmer att leda bort vattnet från åkern än att hålla det kvar. All vår bosättning är också beroende av en fungerande dränering och enligt nuvarande vattenlag är det i huvudsak markägarna som står för den kostnaden. Mot den bakgrunden är det inte mera än rimligt att samhället också deltar i kostnaderna för bekämpande av försurningen. Vi är på god väg mot ett sådant förhållande!

Mats Nylund, riksdagsledamot och förbundsordförande ÖSP
 

Insändare/debattartikel ÖT 14.9.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Finlands säkerhets- och försvarspolitik

16.06.2009 kl. 10:35

Responsdebatt om budgetramarna 2010-2013

Som en följd av den ekonomiska krisen har hittills omkring 3 miljarder euro anvisats för stimulansåtgärder i vårt land – detta motsvarar omkring 1,5 % av BNP – en stor andel också med EU-mått mätt. Alla åtgärder som vidtas måste ha som målsättning att återställa tillväxten och balansen i vår ekonomi, motverka arbetslöshet och trygga vår betalningsförmåga – speciellt på lång sikt.
03.06.2009 kl. 13:35

Responsdebatt om Statsrådets EU-redogörelse

Också Svenska riksdagsgruppen sällar sig till skaran av röster som tycker att det är viktigt att oftare diskutera EU, Finlands roll i unionen och unionens framtid.
26.05.2009 kl. 15:00

Statsrådets redogörelse om EU-politiken

26.05.2009 kl. 10:35

Remissdebatt om statsrådets EU-redogörelse

Av statsrådets redogörelse över EU-politiken framgår regeringens vision om hur EU ska se ut, fungera och utvecklas till år 2020. Svenska riksdagsgruppen framhåller vikten av att alla skall kunna känna sig representerade i Bryssel och delaktiga i den politik som förs i EU.
16.04.2009 kl. 17:00

Responsdebatt om första tilläggsbudgeten

Trots att vi skött vår egen ekonomiska politik bra de senaste åren och kunnat både förbättra välfärden och korta av på vår statsskuld är vi mitt i den ekonomiska kris som startade i höstas på fastighetsmarknaden i USA och snabbt spred sig. Alla undersökningar pekar på att vi får lov att räkna med kärva år. Hur kärva de blir vet vi väl med säkerhet först efteråt. Nu måste vi hålla hjulen i rullning, stimulera sysselsättningen och upprätthålla tryggheten och basservicen för alla. Samtidigt måste vi ta sikte på en framtid där sysselsättningsgraden är hög, eftersom det utgör grunden för en hållbar välfärd.
18.03.2009 kl. 16:00