Remissdebatt om den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen

21.10.2009 kl. 15:25
Framtidsredogörelsen om klimat- och energipolitiken är ett viktigt bidrag till den aktuella debatten om den nödvändiga vägen till ett utsläppssnålt Finland. Svenska riksdagsgruppen är glad för att redogörelsen utgår från klimatförändringens effekter ur ett globalt perspektiv och betonar de katastrofala riskerna för mänskligheten och livet på jorden om inget görs föra att förhindra utvecklingen.

Det viktigaste uppdraget vi har här i riksdagen är att förvalta det arv vi har fått av tidigare generationer så att vi kan ge över en värld till våra barn som är tryggare och ekologiskt hållbarare än den vi fått ärva. Ingen av oss kan om femtio år säga att vi inte visste vad klimatförändringen skulle innebära. Vi vet idag vilka de värsta scenarierna är och det finns mer än nog information om både effekter och förväntade kostnader som klimatförändringen för med sig. Det är vi som avgör om klimatpolitiken tas på allvar och om utsläppen av växthusgaser kan begränsas.

Klimattoppmötet i Köpenhamn i december är en mycket viktig milstolpe för klimatpolitiken. Vi vill att världens länder skall nå en bindande överenskommelse om den fortsatta globala klimatpolitiken med ambitiösa mål. Vi vill att alla stora nationer i välden skall förbinda sig till målen och att u-länderna och i-länderna hittar en gemensam syn.

I redogörelsens inledning konstateras att Finland skall vara en föregångare inom klimatskyddet. Svenska riksdagsgruppen anser att det är fullt möjligt för Finland att bli det, men det förutsätter, precis som redogörelsen säger, stora politiska beslut. Faran som lurar är att vi inte tar signalerna från omgivningen på tillräckligt stort allvar eftersom förändringarna i klimatet till en början märks mindre hos oss än på många andra håll i världen.

I våra arktiska närområden är klimatförändringen där emot redan nu ett faktum. Människor har tvingats flytta pga att permafrosten har börjat smälta och för att tidigare trygga jakt- och fiskområden förändrats pga uppvärmningen. I Afrika har svår torka som en följd av klimatförändringen tvingat människor att lämna hem och hus. Flyktingströmmarna växer, oroligheter tilltar och sjukdomar och fattigdom ökar.

Argumenten för att Svenska riksdagsgruppen tror att Finland kunde bli en föregångare är för det första att det i Finland redan nu finns mycket kunskap om miljövänlig teknologi och förnyelsebara energiformer och att Finland är känt som ett miljömedvetet och naturnära land. Miljömedvetenheten är ett varumärke för Finland som det lönar sig att ta vara på. Det ger oss en bra grund att utgå från. För det andra har vi utrymme att utveckla en decentraliserad energiproduktion och möjligheter att utnyttja landsbygden som en resurs då det gäller bioenergiproduktionen. För det tredje skulle Finland tillsammans med de andra nordiska länderna, genom målmedveten satsning på energieffektiv teknologi och förnybar energi, kunna leverera varor, produkter och tjänster inom denna sektor till de stora och kraftigt växande marknaderna i bla. Kina och Indien.

Globalt sett kunde Finland som en del av Norden kunna hjälpa de fattigaste u-länderna att övergå till hållbara energiformer. För att bli en tillräckligt stor aktör på den internationella marknaden måste samarbetet mellan regeringarna och också företagen inom denna bransch i de nordiska länderna stärkas. Det innebär att marknadsföra den kunskap som finns i de nordiska länderna tillsammans och att ställa upp gemensamma målsättningar för övergången till ett utsläppssnålt samhälle. Vi kan också lära oss mycket av varandra, då det gäller både användningen av olika styrmekanismer och konkret handling på lokal nivå i våra egna länder.

I redogörelsen konstateras t.ex. att så gott som alla kommuner i Sverige har klimatpolitiska program och att Finland ligger långt efter. Redan nu har vi i Norden en gemensam elmarknad. Steget till en gemensam klimatpolitik behöver inte vara stort. Vi uppmanar regeringen att stärka de klimatpolitiska kontakterna till våra nordiska grannländer då det gäller både forskning, produktutveckling och öppnande av marknaden för innovationer. Tillsammans blir vi en starkare klimatpolitisk aktör och påverkare.

Svenska riksdagsgruppen anser att Finlands möjligheter att bli ett utsläppssnålt samhälle handlar om en målmedveten politik att öka effektiviteten i energianvändningen så att energisnåla lösningar alltid prioriteras framför energislösande lösningar. Utsläppen måste minska radikalt. År 2050 då utsläppen av växthusgaser skall vara 80 % mindre än 1990 är närmare än vi tror och här finns ingen tid att förlora.

Den offentliga upphandlingen är mycket viktig i det här sammanhanget. Genom att förstärka kraven på energieffektivitet i den offentliga upphandlingen uppstår det en betydande efterfrågan på energieffektiva varor, produkter och tjänster vilket leder till att utbudet också ökar. Statens och kommunernas exempel och ansvar som föregångare är viktigt.

Den offentliga sektorn har också det övergripande ansvaret för att se till att grundfunktionerna i samhället fungerar så att företag och enskilda individer i sina val i vardagen kan välja miljövänliga alternativ. Genom lagstiftning ges ramarna för detta. Det handlar om allt från kvalitetskrav på produktframställning till avfallshantering och återvinning av avfallet. Finland bör inom EU aktivt stödja en progressiv klimatvänlig politik som möjliggör en ekologiskt hållbar livsstil.

Regeringen har ställt som ett mål att öka självförsörjningsgraden inom energiproduktionen. Målet stämmer bra överens med den klimatpolitiska strävan efter att öka användningen av förnybar energi och att satsa på bättre energieffektivitet. Svenska riksdagsgruppen vill därför betona de möjligheter en decentraliserad energiproduktion har för den framtida energiförsörjningen i Finland. En mera decentraliserad energiproduktion skulle framförallt basera sig på förnybar energi, skogs- och åkerenergi, sol, vind och biogas. Genom att en större del av energin skulle produceras lokalt, närmare konsumenten, så skulle behovet av ny kapacitet minska i det skedet då de gamla kol- och kärnkraftverken tas ur bruk. Allt bygger på att vi i framtiden måste få ut mera effekt med mindre mängd energi.

Den skogsbaserade bioenergin har stått, och kommer också i framtiden att stå, för den största andelen av den förnyelsebara energin i Finland. Den spetskunskap vi har i Finland på det här området är en nisch som kan förädlas och bli en källa till internationell framgång. Efterfrågan på pellet från Finland är redan nu stor och det gäller också att se till att energi- och skattepolitiken är sådan att den inhemska efterfrågan ökar och att tillgången på inhemsk pellet garanteras. Beträffande möjligheterna att utöka bioenergiproduktionen inom åkerodlingen visade en utredning för några år sedan att man kan använda 500 000 ha åker till bioenergiodling utan att försvaga den inhemska livsmedelsproduktionen. Svenska riksdagsgruppen har redan tidigare föreslagit att regeringen stöder byggandet av en etanolfabrik i Finland vars produktion skulle basera sig på inhemska råvaror. Svenska riksdagsgruppen stöder också varmt förslag om stödmekanismer som gör det lönsamt för jordbruken att producera bränsle för eget och lokalt bruk. Som en biprodukt i bioenergiproduktionen får man foderprotein vilket minskar behovet att importera foderprotein. Det skulle ha positiva effekter för hela livsmedelskedjan, vilket vi blivit påminda om under den senaste tiden.

Vindatlasen kommer att vara ett viktigt arbetsredskap för placeringen av vindkraftverk. Vi anser att möjligheterna att bygga vindkraftverk i städer också skall vara ett reellt alternativ om vindförhållandena talar för det. I Köpenhamn smälter vindkraftverken bra in i stadslandskapet, varför inte också i Helsingfors och i andra kuststäder?

Ny teknik inom byggandet och nya, kreativa byggnadsmaterial innebär att energianvändningar i byggnader och i byggandet minskar. Att enbart vänta på att nya byggnadsnormer för kommande byggnader skärps räcker inte eftersom byggnadsbeståndet förnyas med bara en procent per år. Det behövs därför morötter för att i snabbare takt uppmuntra till reparationer vars syfte är att minska på energikonsumtionen. En övergång till passiv- och plushus kräver statlig uppbackning i initialskedet. Intresset är stort, nu gäller det att sprida information om goda tekniska lösningar.

Svenska riksdagsgruppen anser att framtidsredogörelsen för klimat- och energipolitiken lyfter upp många viktiga aspekter och perspektiv inom detta breda politikområde. Grunden är nu lagd för ett framtidsperspektiv och vi tackar regeringen för ett välgjort arbete.
 

Christina Gestrin höll gruppanförandet 21.10.2009

Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50