Den sittande regeringens största lagstiftningsprojekt, regionförvaltningsreformen, är inne på slutrakan. Senaste tisdag behandlades lagförslaget i plenum och ansvariga ministern Kiviniemis val att avlägsna sig från plenum efter en dryg timme diskussion väckte både förvåning och kritik.

Konsekvenserna av lagförslaget är självfallet mycket stora för såväl förvaltningen som medborgarna. Den största öppna frågan, och den som väckt mest kritik, är förstås frågan om Mellersta Österbottens förbunds nya samarbetsområde. Halke-ministerarbetsgruppen, som leds av minister Kivniemi, beslöt ju efter omröstning att den nya samarbetsinriktningen ska vara norrut. Både före och efter det beslutet har det på alla fronter arbetats mycket intensivt för att ändra det historielösa, och av allt att döma grundlagsstridiga, beslutet. I riksdagsbehandlingen har frågan problematiserats i alla utskott där den behandlats. Det utan jämförelse viktigaste ställningstagandet kom från grundlagsutskottet som klart fastslog att de språkliga grundrättigheterna inte kan negligeras. Utskottet påvisade att när staten ändrar regionförvaltningsgränser måste man välja det alternativ som bäst uppfyller grundlagens krav på språklig service.

Efter att Folktinget vände sig till justitiekanslern i frågan har justitiekanslern i ytterst klara ordalag låtit förstå att statsrådet måste följa och respektera grundlagsutskottets tolkning. Efter att ha fått minister Kiviniemis svar såg sig justitiekanslern föranledd att ytterligare understryka att det inte går att välja det bättre av två alternativ om man inte utreder dem jämlikt. För detta föll ministern äntligen till föga. Hon lovade nu i veckan att en språkkonsekvensbedömning utförs också för det södra alternativet.

Nästa veckas onsdag, den 11 november, ska språkkonsekvensbedömningarna för både det norra och södra alternativet vara klara. Det är knappast så komplicerat att göra utredningen för det södra alternativet eftersom det långt handlar om det som vi har idag. Däremot kan jag aldrig tro att det går att få utredningen att visa att den språkliga servicen i det norra alternativet blir bättre än i det södra. Till det krävs att det inrättas hundratals nya tjänster som kan betjäna medborgarna också på svenska, vilket självfallet inte kommer att ske.

Inom de närmaste veckorna kommer vi att se vilket värde vår grundlag och vår grundlagsenliga rätt att på lika grunder få använda vårt modersmål i kontakt med myndigheterna har. Kommer grundlagsutskottets utlåtande och justitiekanslerns ställningstagande att väga tyngre än Mellersta Österbottens förbunds ställningstagande, som det sig bör? Kommer partipolitisk ändamålsenlighet för det ledande regeringspartiet att gå före grundlagsenliga rättigheter? Och om det går så att Mellersta Österbotten trots den oerhört tunga juridiska argumenteringen ändå förs norrut, vad kommer det att betyda för kommande lagstiftning i landet?

Nu på fredag var jag till justitieministern och överlämnade betänkandet från Lauri Tarastis val- och partifinansieringsarbetsgrupp. Arbetsgruppen har jobbat i ett och ett halvt år och tagit fram ett förslag till lagstiftning som enligt justitieminister Brax är den mest progressiva i Europa. Ord som öppenhet och total genomskinlighet används i betänkandet och ordförande Tarasti har ofta hävdat att vi får ”en ny och bättre politisk kultur”.

Gällande regionförvaltningsreformen råder en annan politisk kultur. All beredning utgår fortfarande från att Mellersta Österbottens förbund förs norrut. Men sista ordet är ännu inte sagt i frågan. Så länge Statsrådet inte har fattat sitt beslut kan inriktningen ännu ändras. Det slutliga beslutet avgör vad vår grundlag är värd.

Mats Nylund, riksdagsledamot, sfp
 

Publiceras i Vasabladet 091108