Förbättrad service måste vara målet i förvaltningsreformer

30.11.2009 kl. 13:05
Den förda politiken under de senaste åren har visat att regeringens mål är att skapa möjligast stora förvaltningsenheter oberoende av verksamhet. Risken med en sådan politik är att man glömmer bort att också mindre strukturer kan vara effektiva och fungerande.

Ett annat spår, som regeringen inte hittills på allvar har varit intresserad av att pröva på, är ett djupare nätverkssamarbete kommuner emellan och större satsningar på IT- baserad invånarservice.

Då det gäller huvudstadsregionen har kommunminister Kiviniemi klart visat vad hon vill och föregått de pågående utredningarna. Minister Kiviniemi har flera gånger uttalat sig starkt för en sammanslagning av huvudstadsregionens städer. Hon vill skapa en för Finlands förhållanden jätte stad, där en femtedel av landets befolkning skulle bo. Mari Kiviniemi har flera gånger uttalar sig nedlåtande om städernas intresse för samarbete, trots att märkbara samarbetsprojekt genomförts under de senaste åren. Esbo har denna vecka i offentligheten korrigerat ministerns felaktiga uppgifter om att Esbo inte skulle ha skött sin del av den sociala bostadsproduktionen i regionen och konstaterat att Esbo proportionellt sätt tagit ett lika stort ansvar för den som huvudstadsregionens övriga städer. Det som oroar mig särskilt mycket är att ministern inte hittills gett stor vikt vid närdemokratiaspekten. Invånarnas kontakt till beslutsfattare och möjlighet att påverka sin egen omgivning är lika viktig för invånarna i huvudstadsregionens städer som i övriga delar av landet. I en jättestad skulle demokratiaspekten försvagas markant.

Det är klart att regeringen bör förbereda sig på en framtid där allt färre finländare försörjer en allt äldre befolkning och anpassa servicemodellerna efter det. Just nu finns i alla fall en risk för att förändringarna inom förvaltningen på alla nivåer i samhället är så stora och går så snabbt att tjänstemännen får svårt att hinna sköta alla sina normala arbetsuppgifter. Alla regionpolitiska åtgärder stöder inte heller samma mål. Man får ibland en känsla av att t.ex. utlokaliseringspolitiken inte går i takt med de allt strängare kraven på att effektivera och sammanföra verksamheter i huvudstadsregionen. Det har också visat sig att Finland håller på att bli efter de andra nordiska länderna då det gäller att utveckla det digitala servicenätet. En arbetsgrupp har under ledning av kommunförbundet bl.a. föreslagit en modell för att utveckla en IT-baserad service på svenska i huvudstadsregionen. Enligt uppgift har Helsingfors hittills bromsat en vidareutveckling av projektet, vilket är mycket beklagligt. Förhoppningsvis sker det något positivt inom detta område under det inkommande året.

Lagstiftningen i hela landet bör utvecklas så att individer ges större frihet att välja sin serviceform själv. Servicen på nätet måste fås att fungera på ett heltäckande och användarvänligt sätt. Familjer bör kunna välja ett daghem, en närskola eller ett bibliotek i en annan kommun än den man själv bor i. Regeringens uppgift måste vara att stöda möjligheten att styra skattemedel så, att statsandelen följer med kommuninvånaren oberoende av kommun. Den nya hälsovårdslagen öppnar möjligheten för invånarna att själva välja hälsocentral, vilket också ökar kommuninvånarnas valfrihet.
 

Insändare, publicerad i HBL 30.11.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30