Gruppanförande 9.2

09.02.2010 kl. 13:45
Gruppanförande i riksdagsdebatten i anledning av statsministerns meddelande om regeringens politik

Svett, men inte blod och tårar. Så kunde kärnan i regeringens budskap i meddelandet sammanfattas, och det budskapet hälsar Svenska riksdagsgruppen med tillfredsställelse.

För att vår folkhushållning ska kunna återhämta sig från den djupa svackan och för att vi ska klara de utmaningar den åldrande befolkningen utgör måste vi jobba mera, och längre. Så långt är de flesta överens. Metoderna har som känt varit föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna. Om resultaten av de förhandlingarna inte räcker till, måste de politiska beslutsfattarna i regering och riksdag vara beredda att bära sitt ansvar. Men tyngdpunkten måste ligga på att hjälpa människor att orka arbeta.

Svettas mera ska vi alltså. Såsom statsministern fastslog, är det den socialt mest rättvisa metoden att åstadkomma en större kaka att dela på. Men det är klart att hänsyn också måste tas till branschvisa och särskilt individuella skillnader i hur länge vi orkar stanna i arbetslivet.

Bara genom att arbeta mera kan vi undvika de stora problem som nedskärningar i de offentliga utgifterna i värsta fall leder till. Hela avsikten med en högre produktivitet och längre arbetskarriärer är ju att säkra välfärdssamhället. Visst ska också de offentliga utgifterna regelbundet ses över, men inte så att det framkallar blod och tårar för de mindrebemedlade.

Då vi under de närmaste åren inte kommer att kunna undvika höjda skatter måste samma sociala hänsyn tas.
Regeringen medger helt riktigt att det mest akuta problemet just nu är den växande arbetslösheten bland ungdomar. Varje ung människa som inte kommer in i arbetslivet är framför allt en mänsklig förlust, men också en enorm ekonomisk förlust för samhället som helhet. Ungdomarna måste till varje pris erbjudas en utbildningsplats, en praktikantplats eller ett arbete.

Svenska riksdagsgruppen är stolt över att ungdomsminister Stefan Wallin här föregår med gott exempel. Han har både ordnat med extra pengar ur penningautomatmedlen och initierat ett system med kommunala nätverk för att fånga upp ungdomar som riskerar att falla mellan de vanliga nätverkens maskor.

Vi vill gärna utmana andra (ministerier, kommuner, organisationer) att följa exemplet. Det finns arbete att utföra inte minst i den sociala sektorn, men säkert också till exempel på miljöområdet. Tillsammans kan vi åstadkomma goda lösningar för att motverka ungdomsarbetslösheten.

I debatten om hur beskattningen tyvärr måste skärpas har det bland annat dykt upp förslag om att sovra bland avdragen från inkomstskatten. Det är klart att avdragen inte a priori kan undantas, men vi bör minnas att avdragen ofta är till för att beakta individuella skillnader i förmågan att bära skattebördor och därför har en klar social funktion.

Vissa avdrag har också en klar sysselsättande effekt. Det gäller särskilt avdraget för hushållsarbete. Det är möjligt att en del av till exempel de reparationsarbeten som utförs i hemmen skulle genomföras även utan skatteavdraget, men det vore fatalt att i detta sysselsättningsläge rubba denna klart sysselsättningsfrämjande mekanism. Dessutom motverkar avdraget skattesmitning och så kallat svart arbete. Och inte minst har det skapat förutsättningar för nya företagare.

Vi står inför denna regerings och riksdags sista fulla arbetsår. Regeringen lovar för sin del att se till att de återstående delarna av regeringsprogrammet förverkligas. Om regeringen i sommar måste ombildas på grund av ett byte på statsministerposten bör inte regeringsprogrammet som sådant skrivas om, även om de ekonomiska förutsättningarna givetvis måste prövas.

Regeringen måste visa prov på handlingskraft då det gäller att stabilisera den offentliga ekonomin utgående från de varningar finansministeriet och ekonomiska forskningsinstitut nyligen har gett. Lika lite som vi kan överlämna alla problem till kommande generationer, kan denna regering överlämna alla problem till nästa.

Här i riksdagen måste vi visa samma prov på handlingskraft. Då valet nästa vår närmar sig får det inte påverka vår beredskap att bära ansvar, både för den offentliga ekonomin och för medborgarnas välfärd.

Balansgången mellan dessa två ansvarstaganden är inte alltid lätt. Det är oppositionens privilegium att särskilt inför val lova guld och gröna skogar utan att ta hänsyn till ekonomiska realiteter. I regeringspartierna litar vi på väljarnas omdöme: de uppskattar inte bara samhällsservice och välfärdstjänster, utan också att inte räkningen för dem i orimlig grad ska betalas av deras barn och barnbarn.

När de offentliga utgifterna ses över, duger inte osthyveln som arbetsredskap. Politiska beslutsfattare väljs för att bära ansvar, för att prioritera – men också för att vid behov prioritera bort.

Gruppanförarande hölls 9.2.2010 av gruppordförande Ulla-Maj Wideroos
 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00