Vår sjukförsäkringslag är föråldrad

15.02.2010 kl. 00:00
Riksdagsledamot Anna-Maja Henriksson vill ändra på sjukförsäkringslagen så att man kunde få FPA-ersättning också för vaccin som inte omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet. Till dem hör bland annat HPV- samt TBE-vaccinet.

Förebyggande vård lönar sig alltid. Det sparar kostnader för samhället och minskar framför allt lidandet på individnivå. Att det är mycket svårt att i pengar mäta hur värdefull den förebyggande vården är vet vi, men samtidigt vet vi också att det handlar om stora summor.

 

Finland har varit en föregångare då det gäller det allmänna vaccinationsprogrammet och vissa sjukdomar, som till exempel polio, har helt utrotats på grund av att befolkningen har blivit vaccinerad. Vi skall också fortsätta satsa på det allmänna vaccinationsprogrammet som ger gratis vaccin åt befolkningen! Under den här regeringsperioden har programmet utökats så att också vaccin mot Rotavirus och pneumokockvaccinet, som förebygger öroninflammation hos barn, tagits med.

 

Utvecklingen inom vaccin går snabbt framåt och det kommer ständigt nya ut på marknaden. Risken är att vi i vårt land inte hinner med då det gäller det allmänna vaccinationsprogrammet. Att ta in nya vaccin i programmet kostar och tar lång tid.

 

Ett exempel på det här är HPV-vaccinet mot livmoderhalscancer som redan en tid funnits på marknaden, men som inte ännu tagits med i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Det vaccinet är väldigt dyrt, 400-500 euro, varför man kan utgå från att det är väldigt få som köper vaccinet för att vaccinera sina barn. Vaccinet rekommenderas för flickor från 10-12 år uppåt. Det finns forskning som visar att det lönar sig att ta vaccinet upp till 45 års ålder.

 

Ett annat vaccin som inte hela befolkningen behöver, men som många på riskområden vill ha, är vaccinet mot fästingburen TBE. På Åland är vaccinet gratis för alla som fyllt 7 år, vilket är mycket bra

Men fästingarna som sprider TBE har också spridigt sig till fastlandet och finns på många håll, bland annat hos oss längs kusten i Österbotten i Larsmo-Öja trakten. Att vaccinera en person kostar ca 90 euro.

För tex en familj med 8 personer handlar det om hela 720 euro.

 

Vad kan vi då göra om vi inte har råd att ta in alla vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet som egentligen borde finnas där ? Det är en fråga som engagerat mig mycket och som vi också diskuterade i riksdagen på ett seminarium som riksdagens kvinnonätverk ordnade i veckan. Jo, vi borde ändra lagen så att det skulle vara möjligt att få FPA-ersättning för vaccin på samma sätt som för läkemedel. Vår sjukförsäkringslag är i det här hänseendet föråldrad och svarar inte mot ett modernt tankesätt inom vården, att preventiv vård med alla mått mätt blir billigare än eftervård.

 

Därför har jag gjort en lagmotion i syfte att ändra på sjukförsäkringslagen, så att man kunde få FPA-ersättning för vaccin som inte omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet. Motionen stöddes av hela 103 riksdagsledamöter, men fastnade i social- och hälsovårdsutskottet. Det intressanta är nu att motionen fått stöd från ledamöter i samtliga grupper i riksdagen, från en mängd experter, från Läkarförbundet, från Gynekologförbundet och Kvinno-organisationernas centralförbund, men tjänstemän på ministeriet och på Institutet för hälsa- och välfärd motsätter sig en lagändring ! De hävdar att ojämlikheten i samhället ökar ifall man skulle bevilja Fpa-ersättning för vaccin ! Ett argument som enligt min mening inte håller. I Sverige har samma system motiverats med att det ökar jämlikheten !

 

Ta HPV-vaccinet som exempel. Skulle vi nu få en så lycklig situation att vi kunde få in det i det allmänna vaccinationsprogrammet 2011 för alla 12-åringar så vore det inte mera än rimligt att FPA-ersättning kunde ges åt alla som skaffar vaccinet för den som fyllt 13 år.

 

Och visst vore det mera jämlikt om familjen i Larsmo kunde få ersättning för fästingvaccinet då man jämför med Ålänningarna som får vaccinet helt kostnadsfritt!

 

Radio Vega den 15.2.2010

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00