Debatt om Finlands människorättspolitik

03.03.2010 kl. 15:20
Elisabeth Nauclér talade i riksdagens plenum i diskussionen om Statsrådets redogörelse om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna (SRR 7/2009 rd) på onsdag eftermiddag (03.03.2010).

Ärade herr/fru talman

Jag välkomnade redan i remissdebatten Statsrådets redogörelse om Finlands människorättspolitik, redogörelsen är en klar förbättring av tidigare utredningar. Det är viktigt att vi själv granskar och förbättrar vår människorättspolitik för att behålla vår trovärdighet, men inte minst för att det är vår moraliska plikt.

Ett, som vanligt skulle jag nästan vilja säga, enigt utrikesutskott vill i nästa redogörelse se både en internationell och en nationell analys. Nu finns en analytisk genomgång av den internationella delen, men i den nationella delen handlar det nu mer bara om en beskrivning. I den delen beskrivs inte bara problem, utan även de områden och lösningar som Finland lyckats med och jag måste nog säga att det borde här funnits plats någon mening om ålandslösningen. Åland fick sin minoriteslösning genom internationell konfliktlösning för närmare 90 år sedan. Lösningen har väckt intresse världen över och är dagsaktuell. Den borde ha nämnts i sammanhanget. Det är en del av Finlands varumärke, Finlands brand.

Vidare påpekar utskottet att redogörelsen inte innehåller några övergripande prioriteringar eller någon angelägenhetsgrad för eventuella åtgärder och behov på det nationella planet. Vi behöver alltså en nationell handlingsplan för att ta itu med missförhållanden. Tyvärr räcker nog inte en nationell handlingsplan för att rätta till de missförhållanden som gäller utan för det behövs, vilket också lyfts fram av grundlagsutskottet, en nationell institution för de mänskliga rättigheterna i anknytning till riksdagens justitieombudsmans kansli. Det är också i enlighet med de s.k. Parisprinciperna.

Vi får inte blunda för de egna tillkortakommandena, men inte heller vara rädda för att våga ta upp svåra frågor i vår närhet. Den finske människorättsjuristen Martin Scheinin har skrivit en rapport för FN som heter: "Report of the Special Rapporteur on the promotion and protection of human rights and fundamental freedoms while countering terrorism Mission to Spain". Det finns all anledning för oss att se hur vi inom EU beter oss och hur lätt det är att minoritetsgrupper blir måltavlor i jakten på terrorister.

Herr/Fru talman
Redan i remissdebatten påpekade jag den stora bristen att FN:s kvinnokonvention (CEDAW-konventionen), ett av de områden var Finland har fått skarp internationell kritik, lyser med sin frånvaro i den 185 sidor långa rapporten. Jag var inte ensam om att finna detta anmärkningsvärt. Frågan har föredömligt lyfts fram i stora utskottets utlåtande, i grundlagsutskottets utlåtande och naturligtvis också i utrikesutskottets betänkande, men bäst belyses kanske frågan som sig bör av arbets- och jämställdhetsutskottet. Konventionen är bindande och det föreligger rapporteringsskyldighet. Det finns mycket av den kritik som i kommitténs slutsatser om Finland från juli 2008 som kunde nämnas och det hade varit klädsamt att säga något om de konkreta åtgärder som efterfrågas av Finland vad gäller våldet mot kvinnor, kvinnohandel och prostitution, utbildningen, sysselsättningen, flickors hälsa eller invandrarkvinnor.

Utrikesutskottet poängterar i sitt utlåtande att slutsatserna, rekommendationerna och anmärkningarna från CEDAW-kommittén är viktiga instrument när vi vill att mänskliga rättigheter ska respekteras bättre. Också för att planera och genomföra jämställdhetspolitiken i Finland är det angeläget att de tillämpas. Det är viktigt att arbeta för en ökad jämställdhet och att beakta jämställdhetsperspektivet bland annat när man ingriper i avsaknaden av straff, vill förebygga och behandla våld, bekämpa multifaktoriell diskriminering, satsa på undervisning i mänskliga rättigheter

Finland främjar mänskliga rättigheter internationellt genom sitt biståndsarbete. Vi måste fortsätta att fokusera på att planera och genomföra utvecklingssamarbetet långsiktigt och konsekvent. Här vill jag än en gång påminna er om att fattigdomen i världen är ett stort hinder i främjandet av mänskliga rättigheter, både nationellt och internationellt. Vi måste stödja de mest utsatta genom att satsa mer på bistånd och garanterandet av de grundläggande rättigheterna.

Som utredningen konstaterar är politiken för de mänskliga rättigheterna är er framträdande del av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Den och våra finländska experters insatser får stor uppskattning på det internationella planet, och det är en viktig faktor för vårt rykte och vår internationella roll. Finland bör fortsätta att visa ett gott exempel genom sitt agerande inom internationella organisationer (OSSE, FN, EU osv.).


På ett sätt borde man naturligtvis bara vara mycket berömmande över denna rapport som omfattar 183 sidor, är bättre än någon tidigare redogörelse, men jag kan inte låta bli att fundera hur en så omfattande rapport kan om mänskliga rättigheter i världen inte på ett enda ställe nämner Tibet. Det återspeglar kanske den brist på konsekvent hållning till Tibetfrågan som saknas inom EU:s politik. Finland kunde mycket väl ta initiativ till att föra den här frågan till en saklig nivå. Det finns ett sista ”window of opportunity” till en fredlig lösning nu och där målet inte är självständighet utan självstyrelse. Låt oss försöka få till stånd en saklig debatt.

En redogörelse över de mänskliga rättigheterna i världen Sammanfattningsvis kan man konstatera att det vore viktigt för trovärdigheten av Finlands människorättspolitik att vi hade en handlingsplan och ett nationellt människorättsorgan med övervakande roll. Vi måste också komma ihåg att mänskliga rättigheterna i Finland kräver vidare insatser och framför allt en ökning i den politiska viljan.


Elisabeth Nauclér

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00