Insändare om skyddsrumsfrågan på Åland

22.08.2010 kl. 10:55
Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog i diskussionen kring byggandet av skyddsrum på Åland och Ålands demilitariserade status.

Hurdana skyddsrum behövs egentligen på Åland?

Revidering av lagstiftningen om skyddsrum har stannat upp därför att även politikerna på rikssidan frågar sig om Finland verkligen behöver en helt annan standard på sina skyddsrum än vad övriga Europa har. För Ålands del är frågan särskilt intressant därför att öriket har en så ovanlig folkrättslig status i fall av krig. Åland är i fredstid demilitariserat, det får inte befästas och kan därmed egentligen inte försvaras, vilket helt logiskt leder till att det i krigstid är neutraliserat, eller status mixtus som det kallas. Ofta sammanblandas neutralisering med neutralitet, och att Åland i fall av krig skulle vara neutralt, men så är inte fallet. Om Finland verkligen skulle krigförande är Åland också indraget, däremot är Åland fortfarande neutraliserat. Det innebär att inga krigshandlingar får företas här. Det kom avtalsparterna till Ålandskonventionen överens om 1921, men regimen är enligt oskriven folkrätt även bindande för andra stater. Man skulle nästan kunna jämföra regimen med vad som gäller för sjukhusområden i krig.

Finland är skyldigt att försvara Ålands neutralisering, men helt logiskt kan det inte ske genom traditionellt territorialförsvar. Hur det skulle gå till i praktiken fanns också reglerat i Ålandskonventionen. Här kan en jämförelse göras med Svalbard som också är föremål för status mixtus, och norska försvarets hållning att det bästa sättet att försvara öarna är genom att försvara traktatens innehåll eftersom ingen stat idag skulle riskera det internationella fördömande ett avtalsbrott skulle medföra. Det bästa försvaret är alltså att övervaka att folkrättsligt ingångna avtal respekteras. Man kan invända att det bara är ett papper och vad hjälper det i krig, men det är en nordisk tradition att vi håller oss till internationella avtal och respekterar dem. Det är t.ex. en otänkbar tanke att Finland skulle skriva på ett avtal som förbjuder minor, men ändå sätta ut minor.

Sedan i våras finns visserligen de instruktioner som krävs för att man skall kunna bygga skyddsrum på svenska, men skall Åland då verkligen behöva ha skyddsrum när krigshändelser inte får förekomma här? Det finns visserligen andra olyckor som vi behöver ett skydd mot, men skulle det inte då räcka med samma standard som t.ex. gäller för övriga Europa? Och nu har alltså frågan väckts även i riket, behöver Finland skyddsrum av samma standard som Israel och Nordkorea, eller klarar vi oss med europeisk standard?

Vem skall då svara på frågan? Enligt min åsikt borde frågan föras till Ålandsdelegationen. Det är kanske inte vanligt att frågor av folkrättskaraktär förs dit, om en rikslag kan sägas vara förenlig med ingångna internationella avtal eller inte, eller om andan och meningen i Ålandskonventionen respekteras, men de har tillgång till expertis och kan begära sakkunnigutlåtande av internationella experter om så skulle krävas. Också landskapsregeringen har i sitt utlåtande pekat på Ålands särskilda status som demilitariserat och neutraliserat område.

Åland fick av Nationernas förbund ett nationellt kontrollsystem som skulle garantera självstyrelsen. Det består av Ålandsdelegationen, Högsta domstolen och i slutändan Finland president, samt ett internationellt garantisystem, Åland kunde i frågor av juridisk art vända sig till permanenta domstolen i Haag. Den internationella garantin har försvunnit, men systemet har ändå fungerat eftersom de nationella garanterna tagit saken på allvar. Det tror jag också att Ålandsdelegationen skulle göra den här gången om man fick frågan till behandling.

Elisabeth Nauclér

Riksdagsledamot

22 augusti 2010
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00