Vad vill de gröna med sin språkpolitik?

06.10.2010 kl. 11:20
De Grönas nya språkpolitiska linjedragning är en stor besvikelse för dem som trott att de Gröna är ett vidsynt parti.

Ledande personer inom de gröna vill få det att låta som om stödet för svenskan fortfarande är starkt i och med att förslaget om att slopa den obligatoriska svenskan röstades ner. De har svårt att medge att besluten att slopa språkprov för tjänstemän och att göra svenskan frivillig i delar av Finland skulle innebära märkbara försvagningar för landets tvåspråkighet. Grönas förslag om att ge eleverna rätt att studera tre språk i den grundläggande undervisningen är förlegad. De svenskspråkiga eleverna har redan i decennier inlett undervisningen i finska på tredje klass, i engelska på fjärde och i ett annat främmande språk senast på åttonde klass. De flesta vet av erfarenhet att språkinlärning sker lättare ju yngre man är då man inleder den. Vill vi att dagens unga finländare skall få en möjlighet att lära sig flera språk, så borde all språkundervisning tidigareläggas.

Förra året behandlade riksdagen den första rapporten om tillämpningen av den nya språklagen. Rapporten, som är skriven av justitieministeriet, visar att det finns väldigt många brister i myndigheternas skyldighet att betjäna på landets båda nationalspråk. Rapporten visar också att ministerierna inte systematiskt utrett servicekedjor och förvaltningsprocesser med tanke på hur den språkliga förvaltningen ordnas. Kundservicen fungerar inte alltid på svenska i telefonrådgivningen eller konsumentrådgivningen. Endast hälften av de tvåspråkiga kommunerna uppgav att service på svenska och finska alltid är grundläggande kriterium då det gäller offentlig upphandling av tjänster.

Språklagen och dess uppföljning faller under justitieministeriet där de gröna innehar justitieministerportföljen. Med tanke på alla de brister språklagsutvärderingen tog fram hade jag förväntat mig att minister Brax med krafttag skulle ha drivit en politik för att korrigera bristerna. Att de gröna i stället föreslår ytterligare försvagningar av tjänstemännens språkkrav ger en negativ signal om stödet för svenskan som myndighetsspråk.

Grönas språkpolitiska linjedragning saknar ett större perspektiv och är historielöst. Som utomstående undrar jag om programmets konsekvenser för Finlands tvåspråkighet analyserats? Vad vill man, vad är målsättningen på sikt? Att lätta på tjänstemännens språkkrav och att tillåta undantag i språkundervisningen i delar av landet uppfattas båda som steg mot ett uppluckrande av landets tvåspråkighet.

Det är klart att grundlagens och språklagens stadganden om våra nationalspråk är en livlina för finlandssvenskarna. Men det är också något alla finländare, oberoende av språk, borde kunna känna stolthet över. Jag tror att det fortfarande i grunden finns ett starkt stöd hos de flesta partier i Finland för att tillgodose båda språkgrupperna de rättigheter som grundlagen tryggar. I Karlebyfrågan stödde grönas ministrar och riksdagsgrupp grundlagsutskottets tolkning av grundlagen. Också därför känns grönas nya språkpolitik främmande och skrämmande, inte bara ur ett finlandssvenskt utan också ur ett nordiskt perspektiv. Om de gröna vill göra en insats för tvåspråkigheten kunde de i stället ta sig an språklagsberättelsen och under justitieminister Brax ledning, på allvar försöka rätta till de brister som där tydligt och klart är identifierade.

Insändare, publicerad i bl.a. Västranyland 5.10.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00