Våra vägar

15.10.2010 kl. 12:40
"...En allvarlig diskussion om vilka tilläggsfinansieringsmodeller som ska till måste föras nu..."

Våra vägar

Riksdagen behandlar som bäst statsbudgeten för år 2011. Det finns hur mycket som helst att säga om budgeten, skatteskalor, energiskatter, statsandelar samt social- och hälsovård för att nämna några. I den här krönikan kommer jag ändå att koncentrera mig på något som vi alla är dagligen beroende av, nämligen vårt vägnät.

Under mina tre och ett halvt år i riksdagen har jag hunnit delta i två regeringsförhandlingar och fyra regeringens budgetrior. Frågor som stått i fokus, frågor som media och allmänheten intresserat sig mest för, har gällt bland annat skattefrågor, arbetsmarknadspolitik, pensionsåldrar, utbildningsfrågor och självfallet hälso- och sjukvård. När kommunikationerna diskuterats har det oftast handlat om enskilda stora investeringsprojekt som Seinäjoki-Uleåborgsbanan och Smedsby omfartsväg. Anslag för dagligt och årligt underhåll av trafiklederna har inte väckt större passioner.

Mer erfarna kolleger hävdar att situationen varit densamma sedan början av nittiotalet och laman. Det har lett till situationen vi har idag, nämligen att staten största förmögenhet - vårt vägnät som värderas till ca 15 miljarder euro - sakta håller på och förfaller. Sakkunniga räknar med att vi har en eftersläpning i finansieringen av vägunderhållet på 1,5 mrd euro och motsvarande eftersläpning i järnvägsnätet uppgår till 1 mrd euro. Vi har alltså en skuld, icke omskötta reparationer och icke utfört underhåll som uppgår till totalt 2,5 miljarder euro! När vi dessutom fortfarande varje år reserverar 200 miljoner euro mindre än vad som krävs till skötsel och underhåll så förstår alla att situationen är alarmerande.

Vad leder situationen till? Vägförvaltningen säger att år 2011 ökar vägar med undermålig beläggning med 300 km och att antalet broar i dåligt skick ökar med 20 st. Det innebär att vi får viktbegränsningar och sänkta hastighetsbegränsningar på våra vägar. Det innebär att vi inte uppnår de mål för trafiksäkerheten som vi satt upp. Det innebär att vägförvaltningen i allt högre grad måste prioritera vart de sätter sina resurser och det betyder att vägar med mindre trafikmängder blir allt sämre skötta. Framför allt så innebär det att en av de viktigaste förutsättningarna för ett välfungerande samhälle och näringsliv, goda kommunikationer, sakta mals ner.

Denna utveckling framstår som ännu mer absurd när man kan se att det i statsbudgeten för år 2011 prognostiseras att enbart skatten på bränslen från vägtrafiken ska inbringa 2,3 mrd euro till statskassan, fordonskatten 726 milj. euro och bilskatten 949 milj. euro, totalt cirka 4 mrd euro som direkt kan hänföras till vägtrafiken. Ytterligare uppbärs vägtrafikskatter och andra avgifter av skattenatur som gör att totalsumman blir ännu högre. Och så sätter vi tillbaka dryga ca 580 milj. euro till vägunderhåll och reparationer, samt ytterligare 300-400 milj. euro per år i större investeringsprojekt som omfartsvägarna förbi Smedsby och Seinäjoki. Årligen satsas alltså mindre än en miljard på våra vägar.

Det nu begravda tjänstemannaförslaget om en nedklassning av riksåttan söder om Ytterjeppo ska läsas mot den här bakgrunden. Vi har ett budgeteringsmönster och system med rambudgeter som tycks vara oerhört svårt att bryta. Och vi har ett system där uppburna skatter inte är öronmärkta utan används för att täcka statens utgifter i allmänhet. Regeringens trafikpolitiska redogörelse som gavs i början av valperioden var ett steg i rätt riktning när det gäller långsiktighet i trafikplaneringen. Riksdagens kommunikationsutskott, var jag själv är medlem, har därtill i flera repriser föreslagit alternativa finansieringssystem som tillägg till budgetmedlen. En allvarlig diskussion om vilka tilläggsfinansieringsmodeller som ska till måste föras nu. En sak är säker: Statsskulden måste balanseras och därför måste också vägarna hållas i skick.

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15